Jesper Fundberg är etnolog och lektor i idrottsvetenskap med inriktning på etnicititet och genusforskning.
”Ju starkare kvinnor blir, ju mer älskar män fotboll”
2011-09-16 | Agneta Geijer
1
SPORT
Ämnet idrott är komplext. Det enades publik och talare om på seminariet ”Relationer i rörelse: om idrott” i S:t Petri kyrka i Malmö. Idrotten är en paradoxernas arena som splittrar och enar. Allt fler kvinnor idrottar på avancerad nivå. Med kvinnorna följer förändring och förnyelse.
Idrotten upprör och engagerar. Skapar gemenskap och kamratskap, men också utanförskap och utslagning. Uppbyggnaden av World Village of Women Sports är i full gång i kvarteret Hästhagen i Malmö. Ett stort internationellt forskningcentra som ska stimulera företagande, kvinnors hälsa och idrottande. Med anledning av den uppväxande sportanläggningen i centrum av Malmö, arrangerade S:t Petri Kyrka ett seminarium för att samtala kring vad den traditionellt sett maskulina idrotten gör med oss människor och våra relationer till varandra.
De manliga strukturerna är nog dock, åtminstone till viss del, tack vare kvinnornas inträde i idrotten på väg att luckras upp. Idrotten blir mindre självklart könsbestämd. Men än så länge styr de manliga normerna idrottens sociala kodex och uppträdande.
Med på seminariet var Susanna Hedenborg, landets första kvinnliga professor i idrottsvetenskap vid Malmö Högskola. Hon vill, med sina frågor och studier, påverka och förändra. Och nog har trenden de senaste hundra åren förändrat kvinnors villkor inom idrotten:
– I början på 1900-talet fick kvinnor inte ens vara med och idrotta, än mindre tävla. Idag deltar allt fler kvinnor i idrott och i allt fler sporter, sa hon.
I vissa sportgrenar till och med dominerar kvinnorna, såsom i ridning. Framför allt ökar antalet kvinnliga fotbollspelare. Fler och fler kvinnor tävlar i skid-VM, basket och tennis. I OS är det dock fortfarande mest män som medverkar, menar Susanna Hedenborg.
Men män och kvinnor idrottar under olika ekonomiska villkor och media speglar idrotten ojämlikt.
– Jag slog upp annonstidningen CITY. De hade fem sportsidor. Uteslutande handlade sidorna om män. På en sida, där artiklarna trängdes med annonser och reklam stod att läsa om kvinnlig idrott.
– Zlatan – en enda man, fyller fler svenska tidningssidor än samtliga skriverier om damfotboll, berättade Susanna Hedenborg.
Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap.
Foto: Agneta Geijer
Professor Susanna Hedenborg är även ansvarig för kontakterna mellan det kommande World Village of Women Sports och Malmö Högskola. På uppdrag WVWS`s Advisory Board skriver hon på ett forskningsprogram om kvinnlig idrott. Målet med projektet är att förstå förhållandet mellan kvinnor och idrott bättre. Något som Susanna Hedenborg brinner i själ och hjärta för. Hon frågar sig: Vad kan vi göra åt problemen med ojämlikhet och bristen på jämställdhet inom idrotten? Hur förbättrar vi villkoren för barn, invandrare och kvinnor? Hur inkludera och integrera i stället för exkludera?
Själv ser hon de ständigt pågående förändringsprocesserna som en spännande utmaning:
– Vi betalar skatt för och finansierar idrotten. Vi har rätt att kräva förklaringar till varför män tjänar mer pengar på idrotten än kvinnor och varför fler män än kvinnor blir undersökta för idrottsskador.
”Spelar som en kärring”
Med och talade var också etnolog och lektor i idrottsvetenskap med inriktning på etnicititet och genusforskning Jesper Fundberg. Han har följt med på pojkfotbollsmatcher, studerat och observerat hur killarna uttrycker sin maskulinitet och manlighet.
I en allvarligt menad men skämtsam ton talade han om de manliga kontra kvinnliga fenomenen inom idrotten. Och det är ju klart. ”Man ska inte spela som en kärring.”
– Den som spelar som en kärring tvekar, går undan, tycker det är lite läskigt och uttrycker känslor för mycket.
I hans avhandling Kom igen gubbar – om pojkfotboll och maskuliniteter från 2003 nämner han tre stereotyper som fotbollsgrabbarna värjer sig mot: kärringen, bögen och invandrarkillen. Man ska vara stor och stark. Kämpa, klättra och tävla. Synas och höras.
– Vi måste hålla koll på det här, menar Jesper Fundberg och riktar sig till föräldrarna.
– Vi behöver bli medvetna och ta ställning till vad vi vill med idrottandet. Det kanske finns ungdomar som inte vill idrotta. Hur ser vi på det?
Jesper Fundberg funderade kring hur ledande posititionerfördelas inom idrotten, vilket i sin tur tydligt speglar normbildningen:
– Invandrare blir ledare, men ännu överväger vita män ur medelklassen. På styrelsenivå är det vitt som i en albylask.
Samtidigt pekade han på fotbollen som männens känsloventil:
– Under två gånger fyrtiofem minuter blir det tillåtet för männen att kramas och gråta. Under fotbollsmatchen är det OK att visa känslor.
– Ibland tycker jag det manliga beteendet är galet. Likaså hur vi accepterar mäns uppträdande i idrottsammanhang. I längden är det inte bra, varken för män eller kvinnor.
Jesper Fundberg hoppas och arbetar för, liksom Susanna Hedenborg, för mer nyanserade mans- och kvinnorroller och förändringar inom idrotten som vänder på våra förutfattade meningar.
– Det skulle vara kul att se föreningar som gör någonting annat än det förväntade, sa han och nämnde i vevan titeln på en amerikansk bok: Ju starkare kvinnor blir, ju mer älskar män fotboll
Ja, idrotten sätter relationer i rörelse. Det enades samtliga deltagare på seminariet om. På gott och ont. I idrottens folkrörelse är man med eller inte med. Näst efter familjen och skolan står idrottens värld för barnens fostran. Två tredjedelar av alla barn i Sverige är med i idrottsföreningar. Fördelningen av antalet aktiva i olika samhällsklasser, etniska grupper, pojkar- och flickor, typer av sporter skiljer sig emellertid kraftigt åt i olika sporter och kommuner. Som exempel idrottar 90 procent av Luleås ungdomar. Oavsett etnisk bakgrund eller social tillhörighet.
Men lika väl som idrotten stärker identiteten, självförtroendet och känslan av tillhörighet stänger den ute. Eliten premieras. Leken blir underordnad. Kommersialismen ökar. Konkurrensen hårdnar. Pressen och stressen … Sexualismen blir synligare. Skadorna blir värre. Föreningsfostran går över till tävlan. Vad är egentligen positivt med idrotten?
– Massor! menar Nicolas Lunabba, ungdomsprofil och verksamhetsansvarig för organisationen HelaMalmö.
Nicolas Lunabbas entusiasm är kopplad till honom själv, berättade han. Han växte upp med en ensamstående förälder i en invandrartät stadsdel i Malmö. Han har en bror som inte aktiverade sig i idrott. Brodern hamnade i missbruk och kriminalitet. Nicolas blev elitspelare i basketboll och är idag en samlande kraft för ungdomar i Malmö. Nicolas framhäver idrotten som en enande central faktor för positiva och konstruktiva krafter. Idrotten medverkar till skapandet av kreativa mötesplatser.
– Jag ser idrotten som ett sätt att jobba för ett bättre samhälle. I mitt fall var idrotten ett sätt att klara mig i livet. Där hittade jag en grupptillhörighet.
Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig för organisationen Hela Malmö.
Foto: Agneta Geijer
Nicolas Lunabba tror på idrotten som verktyg till en sund ungdomskultur. Dock med ledare som bedriver ett varmt mentorskap i kontinuerlig dialog med de unga. Han visar stolt upp en bild från Malmöfestivalen. Mitt i hjärtat av Malmö city placerade organisationen HelaMalmö ut ett par basketkorgar.
– Vi fick 250 000 besökare varje dag. Vi jobbade med förebilder, idoler och överraskningsmoment. Dans och rap. Tävlingar.
– Här arrangerade vi en tilldragande miljö. En idrottsplats som mynnade ut i något större än en sedvanlig streetbasketplan.
Till syvende och sist handlar gemene mans förhållningssätt till idrotten om att ta egen ställning. Att bli medvetna. Vill vi eller barnen vara idrottsligt aktiva och i så fall - på vilka villkor? Vad kan vi kräva och be om? Vad vill vi ha? Vad vill vi betala för? Vill vi tävla och spela eller bara leka, ha kul och må bra? Vill vi följa de maskulina traditionerna inom idrotten där vi tenderar göra som vi alltid gjort? Eller vill vi bryta mark? Låta barnen komma mer till tals? Eller vill vi sitta på läktaren och skrika på barnen och heja på för att få dem att prestera bättre och bättre?
– Man ska komma ihåg att idrotten inte endast innebär vad som händer på banan i tävlingssammanhang. Det som sker i bussen och cafeterian mellan och efter träningarna är lika väsentliga, påminde Susanna Hedenborg.
En person ur publiken hävdade ämnet som en politikerfråga. Susanna Hedenborg talade om att ständigt höja ambitionerna för att öka jämlikhet och integrering och Jesper Fundberg använde uttryck som går att associera till att ”hålla spelet i gång”.
– De positiva effekterna av idrotten och att tackla problemen utesluter inte varandra. Vi måste kunna hålla flera bollar i luften samtidigt.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Efter att ha läst artikeln undrar man om inte det är de är de manliga hormonerna som styr och inte de manliga normerna...