Svenska Basketförbundet har överlägset flest kvinnliga tränare på elitnivå inom de stora lagsporterna. Foto:Bree Bailey

Tjejer måste våga satsa på ledarskap

2011-09-02 | Elisabet Wahl padlock

SPORT

För sex år sedan bestämde man sig i Svenska Basketförbundet: Det här med jämställdhet fick inte bara stanna vid vackra ord. Resultatet blev bland annat att man har överlägset flest kvinnor som tränare på elitnivå av de stora lagsporterna.

När Feministiskt Perspektiv gjorde en jämförelse mellan de fem största lagidrotterna som drar igång under hösten var det direkt en sport som utmärkte sig. Basketen. När de andra sporterna hade mellan inga och två kvinnliga tränare kunde fanns det fyra i Damligan. Och det här är ingen slump.

När jag ringer upp Per Källman på Svenska Basketförbundet beskriver han en mycket medveten och ambitiös satsning som påbörjades 2005. Målet var då att förbundet skulle ha en fullt ut jämlik verksamhet. Man började då med landslagsverksamheten eftersom man såg det som att landslagsverksamheten måste gå först och visa att förbundet menade allvar med sin nya ambition.

– Jag hade då uppdraget att ansvara för detta på tjänstemannanivå. Vi balanserade upp budgetfrågan så att flickor och pojkar skulle få samma förutsättningar ekonomiskt: landslagen fick samma verksamhetspengar och ledarna fick lika mycket betalt.

Vad tyckte folk om det här?

– Ja, det var en kraftig match att gå i början och att få med sig folk. Men idag finns det ingen i eller kring ungdomslandslagen som ifrågasätter detta. Det är helt naturligt. En del i arbetet att uppnå sina jämställdhetsmål blev också att försöka rekrytera fler kvinnliga ledare. I början var det svårt berättar han, men nu är situationen en annan.

Förbundet har som mål att det i alla landslag – både herrar och damer – ska finnas med ledare av båda könen.

– Jag skulle säga att bland fystränarna har vi nu 50-50 och bland coacherna kanske 75-25 till männens fördel. Och jag lyckas inte varje år att få med kvinnor i alla lag, men det är absolut intentionen.

Det uttalade målet att lyfta fram kvinnliga tränare har gett resultat. Alla de fyra kvinnor som tränar lag i damligan har en bakgrund i förbundets ungdomslandslag. En av dem är Jenny Ericsson som tränar Kvarnby. Hon menar att det handlar om flera aspekter för att öka antalet kvinnliga tränare.

– Man måste få fler tjejer att våga satsa på ledarskap och inte bara lägga allt sådant åt sidan för barn och familj. Så skulle killar aldrig göra. Sedan tror jag också att det här med förebilder är viktigt., Ser man att det fungerar bra för en kvinnlig tränare, kan det bli fler. Egentligen är det konstigt att det ska behöva vara så, men det är nog mycket undermedvetet.

Som kvinna i en traditionellt manlig värld kan man kanske tro att Jenny Ericsson upplever att hon behandlas annorlunda. Men hon menar att hon nu är så etablerad och välkänd att det inte är så. Utom kanske i en aspekt: kontakten med domarna.

– Under matcherna kanske det är lite svårare att vara tjej och våga säga till och höras. Toleransnivån om man ställer sig upp och viftar och skriker är högre när det gäller männen, medan jag upplever att jag blir tillsagd att sitta ner mycket snabbare.

Finns det någon skillnad på manligt och kvinnlig ledarskap?

– Egentligen inte, men om jag generaliserar lite så ser vi tjejer helheten mer än män. De manliga tränare jag har haft ser det de vill ha utfört på basketplanen och kan ha svårt att se att det finns andra saker som påverkar. Det här är en känsla jag har, det är inget jag vet: men om jag jämför mig själv med manliga tränare ser jag en viss skillnad.

Räcker inte med att vara kvinna

Den kommande säsongen är det alltså fyra kvinnliga tränare i damligan. Men om man får tro Per Källman kommer det troligtvis att bli fler framöver. För han lägger ner mycket tid på det här med att få fler tjejer att våga ta steget och bli ledare.

– Självklart räcker det inte med att vara kvinna, man måste kunna saker också. Ibland misstolkar en del det här och tror att de får ett uppdrag bara för att de är tjejer. Så är det inte, men jag kan villigt erkänna att jag lägger ner mer tid på att inspirera tjejer till att ta de här uppdragen eftersom det finns så få i kön jämfört med hur det ser ut på killsidan.

– Vi kvoterar också in tjejer på ledarutbildningarna. Finns det två personer med lika bra meriter väljer vi tjejen. Så om vi har det här samtalet igen om tio år tror jag att siffran över elittränare har ökat. Och jag tror på en stor ökning.