Fredrik Pettersson (S), avgående landstingsråd och en av de drivande bakom arbetet med Landstinget Sörmlands hbt-policy.

Bild: Privat

Få landsting har hbt-policy

2011-08-26 | Karin Råghall padlock

INRIKES

Endast två av 21 landsting och regioner i Sverige har en hbt-policy för sin verksamhet. Betydligt fler hanterar hbt-frågor inom ramen för en likabehandlingsplan. Det visar en kartläggning som Feministiskt Perspektiv har gjort.

– Det allra viktigaste är att man får på plats ett systematiskt arbete med hur man arbetar med hbt-frågor i landstingen, säger Christian Antoni Möllerop på RFSL.

FAKTA/Hbt-policy i landsting och regioner

Två landsting, Landstinget Sörmland och Örebro läns landsting, har en särskild hbt-policy.

Flera landsting och regioner har pågående diskussioner om att ta fram en hbt-policy; Landstinget Västmanland säger sig precis ha börjat diskutera frågan, Landstinget i Östergötland ska ta upp frågan under hösten och i Region Gotland ligger en motion om hbt-policy under bearbetning. Även i Stockholm finns ett förslag på hbt-policy på gång, som kan komma att antas till hösten.

Här kan du läsa enkätsvaren i Feministiskt Perspektivs undersökning.

Homosexuella, bisexuella och transpersoner löper större risk att drabbas av ohälsa än heterosexuella, vilket bland annat beror på att hbt-personer är mer utsatta för diskriminering, trakasserier och osynliggörande. Det konstaterar Folkhälsoinstitutet i en rapport om hbt-personers hälsa.

Det är också vanligt att hbt-personer möter fördomar och en stark heteronorm i vården. I en debattartikel från 2010 skriver Diskrimineringsombudsmannen (DO) att hbt-personer skräms bort från sjukvården på grund av dåligt bemötande.

Sveriges landsting och regioner har valt att förhålla sig till denna verklighet på olika sätt. I Feministiskt Perspektivs enkät, där vi ställt frågan om landstingen har någon hbt-policy, svarar flera att hbt-perspektivet ingår i en likabehandlingsplan eller mångfaldsplan som omfattar flera olika diskrimineringsgrunder. Landstinget Sörmland och Örebro läns landsting är de enda i Sverige som hittills har tagit fram en särskild hbt-policy.

– Jag menar att det här är ett så centralt och viktigt perspektiv att frågorna förtjänar att belysas i en särskild hbt-policy. I den bästa av världar behöver vi ingen hbt-policy, men där är vi inte i dag, säger Fredrik Pettersson (S), avgående landstingsråd i Sörmland.

Hade missat hbt-perspektivet

En av orsakerna till att frågan om en hbt-policy kom upp på dagordningen i Sörmland var att landstinget fann brister i sin egen verksamhet.

– Vi var duktiga på att uppmärksamma jämställdhetsaspekter och integration. Däremot såg vi att en stor grupp unga hbt-personer for illa i kontakten med vården och det fanns ingen plan för hur man skulle hantera det. Det var ett perspektiv vi hade missat, säger Fredrik Pettersson.

Landstinget Sörmlands hbt-policy antogs av ett enigt landstingsfullmäktige sommaren 2010. Fredrik Pettersson är å ena sidan stolt över att Sörmland går i spetsen för att vara ett öppet landsting, men menar samtidigt att arbetet bara har tagit sin början. Nu gäller det att gå från ord till handling.

Kan du ge något konkret exempel på vad ni kan förbättra?

– Jag har blivit kontaktad av människor som ska ha barn och har fått uråldriga vänta barn-böcker som bara bygger på mamma-pappa-barn. Det är oacceptabelt. Man kan tycka att det är ren kosmetika, men det påverkar oss och bilden av oss själva – att någon talar om för oss vad som är normalt och inte, säger Fredrik Pettersson.

Han tycker att det är sorgligt att inte fler landsting har särskilda hbt-policys. Han tror nämligen inte att likabehandlingsplaner, som många andra landsting och regioner hänvisar till, är lika effektiva.

– När man pekar på generella lösningar tenderar det att bli ganska urvattnat. Det är möjligt att likabehandlingsplaner fungerar för andra, men min erfarenhet är att hbt-perspektivet ofta glöms bort. Vi vet att vi har en väldigt stark heteronorm och den förekommer naturligtvis också inom landstingsvärlden, vilket gör att man kanske inte ens uppfattar diskriminering av hbt-personer för att man är så fast i heteronormen, säger han.

Policy på gång i Stockholm

Sörmlands hbt-policy har nu funnits i drygt ett år. Fredrik Pettersson tycker att det är svårt att säga om den har medfört några konkreta förbättringar.

– Det sker inte över en natt att skapa Sveriges mest toleranta landsting, men vi jobbar hårt i fråga om chefsutbildningar och hbt-certifiering av verksamheter, säger Fredrik Pettersson.

Kan en hbtq-person räkna med att landstingspersonal bemöter dem utan att förutsätta deras kön och sexuella läggning?

– Jag önskar att jag oavkortat kunde svara ja, men det kan jag inte. Självklart ska man kunna räkna med det, men jag hoppas och tror att man kan det i betydligt större utsträckning än tidigare, säger Fredrik Pettersson.

Inom Stockholms läns landsting har det förts diskussioner om en hbt-policy sedan 2007, då två vänsterpartister skrev en motion om där de föreslog att en övergripande hbt-policy för alla landstingets verksamheter skulle tas fram.

Av den ursprungliga motionen har det inte blivit någon policy, men Folkpartiet har drivit frågan vidare bland allianspartierna. Nu finns ett förslag på hbt-policy som kan komma att antas under hösten.

– Jag har sett utkastet till den här policyn och är nöjd med det. Jag känner att det är positivt att den är övergripande för hela landstingskoncernen – det handlar inte bara om bemötandet i sjukvården. Men sedan är det inte bara att ta fram en policy utan det handlar också om hur den efterföljs och att man avsätter resurser för det, säger Håkan Jörnehed, landstingspolitiker och en av dem som skrev V:s motion.

Vanligt att hbt inkluderas i likabehandlingsplan

En rad landsting och regioner har i Feministiskt Perspektivs enkät svarat att de inte har någon hbt-policy utan i stället en övergripande likabehandlingsplan där hbt-perspektivet inkluderas. Ett av dessa landsting är Kalmar, som i sitt svar skriver: "i stället för att precisera och ringa in vissa grupper utgår vi från alla behandlas lika".

– Vi ville se helheten i diskrimineringsfrågorna, säger Hans-Peter Eriksson, personalstrateg på Landstinget i Kalmar län.

Likabehandlingsplanen togs fram i samband med att den nya diskrimineringslagen trädde i kraft 2009. Till planen finns olika aktiviteter kopplade, till exempel utbildning. Hittills har kvinnokliniker, ungdomsmottagningar och mödravårdscentraler utbildats i hbt-frågor av RFSL. Utbildningen var mycket uppskattad, enligt Hans-Peter Eriksson, och nu finns ett förslag om att arbetssättet ska spridas till resten av landstinget.

Andra landsting, till exempel Sörmland, har valt att ha en specifik hbt-policy. Bland annat för att de ser en risk att allmänt formulerade likabehandlingsplaner riskerar att bli urvattnade. Hur ser du på det?

– Jag håller med, det finns en risk att någon förlorar på det i en allmän likabehandlingsplan. Men här ligger min funktion som personalstrateg: utifrån de politiska beslut som är fattade följer vi upp att de grupper vi har med i likabehandlingsplanen inte tappas bort, säger Hans-Peter Eriksson.

När det gäller sexualitet kan diskrimineringen ta sig uttryck i att människors sexualitet osynliggörs på grund av heteronormen. Om man angriper problemet utifrån vinkeln "alla behandlas lika", ser du inte en risk att man missar just det här osynliggörandet då?

– Jag har inget riktigt svar på den frågan. Men jag tror att utbildning kan hjälpa oss på sikt. Bara det att vi har en likabehandlingsplan har gjort att vi har lite mer fokus på de här frågorna; för mig blir det några steg framåt. Men vissa grupper skulle man säkert kunna jobba tydligare med, säger Hans-Peter Eriksson.

Ta lärdom av Norge

RFSL:s vice förbundsordförande, Christian Antoni Möllerop, anser att det är irrelevant om landstingen hanterar hbt-frågor i en särskild hbt-policy eller en likabehandlingsplan.

– Det viktiga är att det får en tydlig relevans för landstingets arbete och inte blir ett fint dokument som man tittar på en gång om året, säger han.

Han anser att policydokument inte får stanna vid att handla om visioner och värdegrund, utan att de måste åtföljas av tydliga handlingsplaner för vad landstingen tänker sig att göra, gärna i form av mätbara åtgärder.

Vilka är de största problemen som hbtq-personer möter i svensk sjukvård i dag?

– Låg kunskap bland de anställda om vilka specifika utmaningar hbt-personer kan möta i sina liv. Det kan handla om utsatthet för hatbrott, mobbing och diskriminering, och vilka effekter det kan få för ens hälsa. Det som är viktigt för bemötandet i vården är att man möter någon som kan sätta sig in i och förstå vilka specifika utmaningar man har ställts inför. Mycket är konsekvenser av långvarig stigmatisering eller diskriminering. Så en konkret sak som landstingen kan göra är att säkerställa resurser till kompetenshöjning, säger Christian Antoni Möllerop.

Han ser gärna att de svenska landstingen tar lärdom av Oslo kommun i Norge, som för ungefär fem år sedan tog fram ett eget handlingsprogram med 40 punkter. Flera norska kommuner och landsting har följt efter Oslos modell.

– Den har fungerat väldigt bra. Kommunerna och landstingen har fattat beslut om egna handlingsplaner och åtgärder, det är allt från utvärdering av personalpolicys till att avsätta mer pengar till skolinformation om hbt-frågor, säger han.