Fäktlektion 1890-talet. Östermalms läroverk.

Fäktas för OS-plats

2011-08-19 | Elisabet Wahl padlock

SPORT

Feministiskt Perspektiv fortsätter att titta närmare på de mindre sporterna i landet. Nu har turen kommit till fäktningen. Här är det damerna som är de stora OS-hoppen och damlandslaget som utan diskussion får mest resurser.

FAKTA:

Svenska Fäktförbundet har ungefär 4200 aktiva medlemmar fördelade på 50 föreningar.

Föreningarna finns utspridda över landet, även om de flesta aktiva finns runt storstäderna.

Fäktningen är uppdelad i tre klasser: sabel, florett och värja. Man kan tävla både individuellt eller i lag.

Säg fäktning och många tänker nog på äventyrsfilmer med män som fäktas, inte sällan för att försvara vackra – men ofta lätt hjälplösa kvinnor. Inom idrotten har fäktning mycket lite med den bilden att göra, även om en del faktiskt lockas att börja just på grund av den här klichén.

– Det är nog framför allt killar, de har kanske läst om de tre musketörerna eller sett någon film, säger Svenska Fäktförbundets sportchef Göran Flodström.

Men fäktning är så klart mycket mer än män i trikåer. Det är en idrott med lång tradition i Sverige som just nu blir allt populärare. Antalet utövare har fördubblats sedan slutet av 90-talet. Även andelen kvinnor har ökat de sista åren, även om männen fortfarande är i majoritet.

– Det var mycket större skillnad förut. Nu är fördelningen 70/30, tidigare var nog bara 15 procent kvinnor.

Men trots att de är färre till antalet är det damerna som dominerar stort när det gäller resultat. De senaste åren har de bjudit på många blågula framgångar. Bland annat JVM-guld för både Emma Samuelsson och Johanna Bergdahl. Sverige har också ett lagguld från junior-EM för några år sedan. I och med framgångarna ges damerna numera också de bästa förutsättningarna.

– Tittar vi på landslagssidan så skulle jag tro att damerna får ungefär 80 procent av tävlingsbudgeten och herrarna får 20 procent.De presterar bättre så då får de mer.

Har det varit någon diskussion kring den fördelningen?

– Diskussion? Egentligen inte. Det har varit ganska självklart att damerna ska få merparten av stödet eftersom de presterar så bra som juniorer och även som seniorer.Det har inte varit någon diskussion i sig, säger Göran Flodström.

Tufft kval i april

Om ett år är det dags för OS i London och kanske finns det en möjlighet till svenska medaljer från fäktarnas sida. Det skulle i så fall bli den första fäktningsmedaljen sedan 1984 då Björn Väggö tog hem ett silver i Los Angeles. Fast vägen till London är tuff – både för det svenska laget och för dem som tävlar individuellt.

– Ska vi kvalificera oss till lagtävlingen måste vi nog vara fyra på världsrankningen, vi får se om vi klarar det. Och för dem som ska försöka ta individuella platser är det kval i april nästa år. Det är då det avgörs.

Inom fäktningen tävlar killar och tjejer i separata klasser från ungefär 12 års ålder. Även om regelverket och själva tekniken är den samma märks det skillnad mellan könen när det gäller styrka och explosivitet. Men precis som i så många andra individuella sporter tränar killar och tjejer tillsammans.

– Det sker ofta, det är helt naturligt. Många gånger gör det här att träna ihop med andra som befinner sig på annan nivå att idrotten utvecklas. Kommer det en liten pojke eller flicka som kanske inte tränar ihop men får träna bredvid en världsmästare så inspirerar det enormt. Tänk om du hoppar längdhopp och så står Carolina Klüft där alldeles bredvid dig. Så fungerar det i fäktningen också.

Dyrt att idrotta

Diskussionen kommer sedan in på förbundets arbete med integration och andra värdegrundsfrågor. Göran Flodström menar att fäktningen av tradition har haft lätt att locka till sig barn och ungdomar där föräldrarna har en annan bakgrund än den helsvenska. Han menar att problemet snarare handlar om att behålla dem längre upp i åldrarna.

– Det har blivit så dyrt att hålla på med idrott numera. Det är jätteknepigt, det går knappt för dem som kommer från under medelklassen att hålla på. Även om vi rekryterar folk från överallt i samhället är det svårt för dem att hänga på när tåget går. Ofta har familjer där föräldrarna är utlandsfödda inte råd med att skicka barnen till Sveg och fäktas ena helgen för att åka till Ystad nästa helg. Det är stort problem som inte bara handlar om fäktningen.