Linus Fremin saknar frizonen som tidigare Pride har utgjort.

#sthlmpride: Slå vakt om Pride som frizon!

2011-08-05 | Linus Fremin padlock

OPINION

Att ständigt påpeka att Stockholm har utsetts till den näst mest hbt-vänliga staden i världen tar inte bort det faktum att alla hbt-personer i Sverige inte upplever det så. Det skriver journalisten Linus Fremin med anledning av att Stockholm Pride var öppen i år.

Linus Fremin är journalist och skribent.

I år valde ledningen för Stockholm Pride att placera festivalens parkområde mitt i stadens folkliga hjärta Kungsträdgården och ge alla, hbt-personer som heterosexuella, gratis inträde. I linje med årets tema "Öppenhet" ville man uppenbarligen öppna ännu fler dörrar till det heterosexuella majoritetssamhället.

Jag sympatiserar verkligen med den tanken. Att det kan vara bra för att minska avstånden och fördomarna. Att det kan göra att de hbt-personer som inte har kommit ut än vågar vistas på Pride när det är ett mer allmänt område. Att gratis inträde gör att de med mindre pengar, oftast yngre människor, har råd att få uppleva Pride-parken för första gången.

Det finns alltså uppenbara fördelar med Pride-ledningens beslut. Men tyvärr finns det även nackdelar. För under veckan har jag insett att det finns en risk att Pride tappar en av sina allra viktigaste, om än också sorgligaste, funktioner: att fungera som en frizon för alla hbt-personer. En frizon som har gjort att många hbt-personer har kunnat leva helt öppet, kanske för första gången i sina liv, inom Pride-området.

Under veckan har jag nämligen läst och hört vittnesmål från hbt-personer som menar att de har känt sig uttittade, utpekade och till och med utfrysta på Pride-området. Att vissa turister och andra människor i området mest verkar ha besökt området för att peka och skratta åt de hbt-personer som har vistats där. Att hotfulla ungdomsgäng har härjat runt i området på kvällarna.

Det där ständiga hotet, den där rädslan, som allt för många hbt-personer bär med sig varje dag av sina liv har de tidigare sluppit känna på Pride-området. Det ska de slippa även i fortsättningen. Öppenhet i all ära, men det får inte ske på bekostnad av hbt-personers känsla av trygghet på Pride-området.

Jag förstår de som menar att de framsteg som har tagits för svenska hbt-personers rättigheter och livsvillkor de senaste åren gör att Stockholm Pride är redo att öppna upp sig mer gentemot det heterosexuella majoritetssamhället. Jag förstår den tanken fullständigt då jag, tillsammans med tusentals andra, har kämpat år efter år för just de framstegen med viljan att skapa ett öppet och accepterande samhälle.

Men att ständigt påpeka att Stockholm har utsetts till den näst mest hbt-vänliga staden i världen tar inte bort det faktum att alla hbt-personer i Sverige inte upplever det så. För det är skillnad mellan att ha rättigheter och känna att man har dem. Att kunna gå på gatan utan att bli trakasserad eller hotad. Att kunna ansöka om jobb och bostad utan att bli diskriminerad. Att kunna gifta sig och adoptera barn om man vill det. Allt det är fortfarande inte en verklighet för alla hbt-personer, oavsett vad som står i lagtexter eller i attityd-undersökningar.

Tyvärr utgår allt för ofta tanken om hur "bra" allt har blivit för hbt-personer från ett vitt medelklass- och storstadsperspektiv. Visst har vi hbt-personer fått fler rättigheter och visst har attityden gentemot oss blivit bättre med åren, men det tar inte bort det faktum att alla av oss inte lever under samma villkor.

Jag som bor i Stockholm kan leva mer öppet som bög än vad många hbt-personer som bor på mindre orter kan, till exempel. Just de personerna besöker ofta Pride för att få känna att de för en gångs skull kan leva precis som de är. En frizon handlar ju inte om att stänga ute resten av världen, utan just om att få ha en plats där man känner sig trygg nog att vara den man är. Förhoppningsvis blir den trygga platsen större än ett festivalområde med tiden, men så är inte fallet för alla ännu.

Jag säger inte att det är fel att Pride-parken är belägen där den är i dag. Jag säger bara att vi måste diskutera hur vi säkerställer att Pride, oavsett dess geografiska läge och praktiska utformning, fortsätter att vara en frizon. För det finns, oavsett hur "bra" vi hbt-personer i stort har fått det, fortfarande de som behöver den.

Utmaningen för Pride-ledningen och oss alla är alltså att behålla känslan av en frizon för alla som står utanför normen, oavsett hur festivalen är utformad. Det kan vi i slutändan bara åstadkomma tillsammans, hbt-personer och heterosexuella, genom att uppvisa en respektfull och accepterande attityd och inte tolerera de som går över gränsen.

Precis som vi borde göra alla andra dagar om året också.