#sthlmpride: Gör svenska idrottsförbundet tillräckligt?

2011-08-05 | Ida Ali padlock

SPORT

Hbtq-personer blir ofta utsatta för fördomar och diskriminering inom både lagsporter och individuell idrott. Hur kan ledare inom idrotten jobba med fördomar och diskriminering? Gör idrottsrörelsen det som krävs för att stoppa diskriminering av hbtq-personer?

Medverkande i panelen:

Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande RFSL, Emelie Mire Åsell, ordförande RFSL Ungdom, Mattias Hjelmberg, , Ingemar Nilsson, Stockholm Snipers & Simon Forsberg, elitidrottare.Håvard B.Övregård Norska idrottsförbundet

Pride är inne på sin fjärde dag och klockan 11.00 tog en grupp på cirka 30 personer plats på Akvariet på Kulturhuset i Stockholm. Arrangörarna RFSL och RFSL ungdom bjöd in till ett seminarium som hette ”Idrottsrörelsen och homofobin/transfobin”.

Det var ett seminarium som gärna hade fått ta mer tid än de ynka 45 minuterna som nu fanns tillgodo. Men trots detta blev seminariet en blandad kompott med lite forskning från Norges Idrottsförbund samt en diskussion kring vad som bör göras för att nå en idrottsmiljö som inte bygger på stereotypa könsroller.

För det är just de uppbundna könsrollerna som ligger till grund för fördomarna. Det handlar mindre om de faktiska hbtq- personerna som finns inom idrotten. Många heterosexuella är livrädda för att bli sedda som homosexuella.

Att bli kallad för bög handlar det mer om ett annorlunda beteende och utseende än om den faktiska sexuella läggningen. Det kan räcka med att inte vilja berätta om hur många tjejer man legat med. Detta menade i alla fall elit- och friidrottaren Simon Forsberg, som själv lever öppet som homosexuell.

– Jag har inte haft något problem med att komma ut. Visst har jag ibland hållit mig i bakgrunden och kanske inte alltid sagt det jag vill, men problemet ligger i den heteronormativa strukturen som existerar inom idrotten. Detta måste tränare bli upplysta om. Jag tycker inte att svensk idrottsrörelse gör tillräckligt för att hjälpa tränare och ledare i denna fråga. Här måste man vara tydlig och följa svensk lag och FN:s barnkonvention.

Klara besked

Håvard Övregård, från det norska Riksidrottsförbundet leder projektet ”Med idretten mot homohets”. Han anser att det finns väldigt enkla tillvägagångssätt för att påbörja en väg mot en idrottsmiljö som inkluderar hbtq-personer.

– Bort med analyser som förvirrar. Träna i stället på nolltolerans där bög och flata som skällsord direkt ska uppmärksammas och brytas. Bryt träningen direkt, gå in och ta diskussionen. Det ska vara klara besked på förhand. Det är tränaren som ansvarar för den miljö som råder på träningen. Om den personen tydligt och klart säger vad som respekteras och inte så underlättar det väldigt mycket. Här är det idrottsrörelsens som ska verka för att tränaren får den kunskap som behövs. Många killar slutar att utöva idrott för att de blir kallade för bög. Detta trots att de är heterosexuella.

Han har också varit ute och föreläst mycket om dessa frågor och nu efter tre år börjar det ge ringar på vattnet. Han menar att det ligger hårt jobb bakom och att det kräver intensiva perioder av lobbyism.

Mattias Hjelmberg från det svenska idrottsförbundet säger att de också arbetar väldigt mycket med detta och att det finns klara och tydliga regler på de normer och värderingar som ska prägla idrottsmiljön. Men han säger också att det finns lite forskning om hbtq-frågor inom svensk idrott. Därför samarbetar de nu med RFSL. Men Simon Forsberg hävdar trots samarbetet att Sverige inte på långa vägar arbetar så konkret som Norge gör med dessa frågor.

Transpersoner hamnar utanför

Ingemar Nilsson från Stockholm Snipers IF berättar lite om hur dem arbetar. Stockholm Snipers är en idrottsförening där alla oavsett kön, sexuell läggning, etniskt ursprung och ålder kan deltaga.

– Föreningen är speciell genom att vi främst vänder oss till homo- och bisexuella samt transpersoner. Hos oss är det heterosexuella som avviker, men de är jättevälkomna att delta, vilket de också gör. Deras problem blir att förklara för sina vänner varför det väljer att idrotta med ett gäng homosexuella. De brukar få frågor som ”stirrar de inte på dig i duschen”?

När det handlar om transpersoner så har Ingemar Nilsson hittentills aldrig stött på någon inom föreningen. Anledningen trur han beror på att de fortfarande är en grupp som drar sig för att komma i kontakt med idrottens värld just på grund av den könsuppdelning som råder.

Undersökningar visar att det både inom lagidrott och individuell idrott finns många fördomar gentemot hbtq-personer. Här var samtliga överens om att de som verkligen måste inkluderas på ett mycket mer omfattande sätt är transpersoner. Detta på grund av att idrotten är så könsdelad.

– Det finns en lag som säger att om du har bytt kön så hör du per automatik hemma hos det kön som du bytt till. Men här måste vi bli mycket bättre.

Tyvärr fanns det bara män representerade i panelen, förutom en kvinna. Men hon var en av organisatörerna. Sedan hade diskussionen gärna fått fokusera lite mer på lesbiska kvinnor som ofta hamnar i skymundan när man talar om könsnormer och hbtq- personer. En liten frågestund hade också varit på sin plats, då detta ämne är så viktigt och väcker mycket tankar och funderingar.