Med vilken rätt?

Kvinnans öga för mannens öga

2011-08-05 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Ameneh Bahrami benådade mannen som gjorde henne blind efter påtryckningar på bästa sändningstid, även från kvinnorättsaktivister. Men benådningen angriper bara symptom, inte grundproblem som rätten att ta ifrån någon synen som hämnd. Eller att kvinnors liv enligt lag bara är värt hälften av mäns. Iranska feminister komplicerar bilden av den förlåtande kvinnan.

För sju år sedan nobbade den vackra Ameneh Bahrami sin ivriga friare Majid Movahedi som ”inte kunde leva utan henne”. För att ingen annan skulle vilja gifta sig med henne hällde Majid Movahedi svavelsyra på Ameneh Bahrami medan hon var ute och gick. Vid rättegången sade han att han inte ångrade gärningen och att det var hennes fel, att hon drev honom till brottet.

Den 31 juli sju år senare grät han desperat, gick ner på knä och vädjade om hennes nåd. I en direktsändning på iransk teve från ett sjukhus i Teheran stod vårdpersonalen redo att assistera Bahrami i att genomföra lagen. Hon bad sin bror droppa svavelsyra i Majids ögon i enlighet med strafflagen, vedergällning. Öga för öga, sharialagens straffkod som baseras på det gamla testamentet. I sista stund, medan hela händelsen omvandlades till en Reality Show på teve, avstod hon från att straffa Majid. Han slapp bli blind.

Halvt skadestånd

Ameneh Bahrami gav honom nåd, vilket enligt lagen är ett val offret har. Istället krävde hon skadestånd. Hon behöver pengar för att kunna fortsätta med sin behandling och finansiera de kommande operationerna som eventuellt kan återställa en del av hennes syn och ansikte. Men enligt den iranska regimens lag är en kvinnas skadestånd hälften av en mans.

”Jag accepterar inte denna lag. Varför? Hur kommer det sig att jag är mindre värd än en man som begått brott och hällt svavelsyra på mig och förstört mitt liv”, frågar Ameneh Bahrami iranska medier. Jag kommer att bestrida denna lag, lovar hon.

Nu hyllas hon i Iran som en hjälte, en kvinna som förlåter. Ett par dagar efter tevesändningen fick hon och hennes mor träffa president Ahmadinejad som hyllade henne och lovade familjen stöd. Före detta president Khatami och en rad andra politiker tackade henne för barmhärtigheten och lovade också ekonomiskt stöd. Det finns till och med förslag om att namnge en gata efter henne!

Människorätts- och kvinnoorganisationer tackar henne också för att hon avstått från en barbarisk handling som inte löser några problem, utan reproducerar våld och är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men det finns en rad iranska feminister och människorättsaktivister som är kritiska till påtryckningarna mot Ameneh Bahrami och andra kvinnor i hennes situation.

Störande kvinnobild

Saghi Ghareman är feminist, författare och ordförande för Iranian Queer Organization och bosatt i Kanada. Hon säger till Feministiskt Perspektiv att samhället krävde att offret Ameneh skulle förlåta förövaren på grund av att offret är en kvinna! Ghahreman menar att sådan mobilisering är sällsynt då förövaren är en kvinna. I de fall kvinnor mördar sina våldsamma män, till exempel, ser vi inte så mycket påtryckningar för att kvinnan ska få nåd, understryker hon.

– Så fort en kvinna vägrar spela offerrollen och vill ta för sig, försvara sig och utöva makt på samma villkor som männen blir hon fördömd. Kvinnobilden störs!

De som begärde att Ameneh Bahrami skulle benåda och förlåta sin förövare borde vara nöjda nu, men har de någon lösning inom nuvarande system som ser till att män inte agerar som Majid Mohavedi, undrar Ghahreman.

En annan kvinnorättsaktivist, Leyla Mori, var också kritisk till påtryckningarna mot Bahrami i en artikel. Hon påpekar att när det handlar om en kvinna som ska utöva sina rättigheter inom de lagar som finns i Iran, hur bristfälliga eller omänskliga de än må vara, mobiliseras alla medier, organisationer och därefter samhällsopinionen för att lägga skulden och ansvaret på henne. Och detta trots att hon är det verkliga brottsoffret.

– Det är Ameneh som är offret fast alla beter sig och argumenterar som om det är förövaren som är offret, menar Leyla Mori.

Vidare skriver hon att offren för svavelsyreattackerna i regel är kvinnor och nu kräver alla att kvinnan ska förlåta och låta förövaren slippa det straff som lagen föreskriver.

Ansvaret att avstå hämnd

Ameneh Bahramis telefon ringde hela tiden, berättade hon för iranska medier. Människorättsaktivister, både iranska och internationella, gjorde allt för att övertala henne att avstå från hämnd och inte utföra straffet. I Iran gick resonemanget ut på att hon kommer att må bättre om hon förlåter istället för att hämnas och att hon ska vara en förebild och måste visa omvärlden att våld inte är svaret.

Samtliga människorätts- och kvinnoorganisationer anser att denna lag är barbarisk och att hon genom att avstå ifrån den visar respekt för de mänskliga rättigheterna. Allt hängde på Ameneh Bahrami och allt ansvar lades på någon som befinner sig i en mardröm och är offer för ett brutalt våld, menar de som kritiserar.

Fel fokus

Ali Taefi, människorättsaktivist och sociolog bosatt i Malmö är en av dessa kritiker. Han säger till iranska nättidningen Change for Equality att människorättsaktivister istället för att utöva påtryckningar mot Ameneh, som själv är offer av ett fruktansvärt brott, skulle ha vänt sig mot myndigheterna i Iran som skapade möjligheten att på ett sjukhus droppa svavelsyra i en frisk mans ögon. De skulle istället tala om för folket i Iran hur verkningslösa sådana straff är när det gäller att stoppa våldet mot kvinnor.

Taefi är kritisk även mot det sätt kvinno- och människorättsaktivister behandlar sådana frågor och särskilt Ameneh Bahramis fall. Han anser att fokuseringen på enskilda fall och att därefter agera som medlare mellan offer och förövare är felaktig och problematisk. Han tycker att lagar baserade på respekt för mänskliga rättigheter ska lösa sådana konflikter och att människorättsaktivisterna borde engagera sig för detta.