Utan mormor och morfar stannar klockorna i Schweiz

2011-07-29 | Charlotte Haider padlock

EKONOMI

Banker, exklusiva klockor (och gökur) samt läkemedelsindustri.

Schweiz har nischat in sig på några av de mer lönsamma näringarna. Men utan Oma och Opa, mormor och morfar, skulle schweizarna inte ha råd att skaffa nya små blivande bankirer och urmakare.

Prisca Beuchat.

Schweiz är ett land som bygger på en hemarbetande i familjen. Höga "fritis"-avgifter och avsaknaden av skolmåltider gör att det helst bör vara någon hemma tills barnen är stora nog att laga sin lunch själva.

– För vår del skulle det knappast löna sig att jag arbetade, om inte mina föräldrar ställde upp och tar hand om barnen dagligen. Vi tillhör ändå medelklassen och har kunnat göra ett val mellan mig hemma, eftersom min man tjänar bättre, eller mina föräldrar som barnvakter. För arbetarklassen går det inte att välja. Arbetarfamiljer klarar sig inte utan två löner och släktingar som tar hand om barnen, säger Prisca Beuchart som bor i huvudstaden Bern.

Lunchen ett nationellt problem

Det är inte minst luncherna som ställer till det för schweiziska familjer. I Norge serveras visserligen inte heller skollunch, men där är traditionen en kort lunchrast då barnen äter medhavda smörgåsar. I Schweiz äter man varm mat till lunch och den ska ätas hemma eller på elevlunchplatser, med priser som ligger nära vanliga lunchställen.

Med fler än ett barn i familjen brottas föräldrarna därtill med olika lunchtider för barnen. Med en heltidstjänst vore det omöjligt att pricka in en spurt hem på den egna lunchen och värma något som är förberett. Då skulle något av barnen förmodligen bli utan mat och tillsyn under matrasten.

– Men många, många löser det som min man och jag har gjort. Mormor och morfar, inte minst den senare, är hemma både på lunchrasten och när barnen kommer hem från skolan, säger Prisca.

Hon växte själv upp med sina morföräldrar som barnvårdare. Hennes pappa veckopendlade mellan München och Bern. Så nu är det framförallt han som ägnar barnbarnen tid i o m upptäckten av att han missade något värdefullt i kontakten med sina egna barn.

Friskolorna finansieras privat

Skolpeng existerar inte i Schweiz. Priscas dotter går i en waldorffskola och avgiften till den finansieras till 100 procent av föräldrarna. Hennes femåriga son ska börja i samma skola om ett år och deras kostnader för barnens skolgång fördubblas.

– 20 procent av vår gemensamma inkomst kommer att gå till barnens skola i 12 år. Men vi får inte dra av något på skatten. I det fallet känner jag mig lurad, eftersom jag bidrar med skattemedel till andra barns skolgång utan att vi får del av den kakan.

Barnbidraget i Schweiz är ungefär det samma som i Sverige. Men studiebidrag och studielån är ord som saknas i en schweizisk ordbok.

Prisca är både konstvetare och danspedagog och hon har läst på universitet i flera år. Under den tiden jobbade hon i hemtjänsten, både efter föreläsningarna och under helgerna.

16 veckor mammaledighet

När jag frågar henne om föräldraledighet och berättar om hur det är i Sverige, blir hon tyst. Länge.

I Schweiz har den nyförlösta mamman rätt till 16 veckors ledighet, med 80 procent av sin lön. Om pappan vill vara hemma får han ta semester eller eventuellt tjänstledigt utan lön.

– Vissa jämför Schweiz´ banker med en råvarutillgång. Som oljan i arabvärlden eller skogen i Canada och Sverige. Ur vissa aspekter är jämförelsen riktig, det är en ”råvara” som gör en liten del av befolkningen ofantligt rik, precis som i oljestaterna.

Men det är inte en ”råvara” som bidrar till hela befolkningens välstånd. Å andra sidan vet vi med största sannolikhet att vi har en trygghet när vi blir gamla, Jörg och jag. Då ska vi se efter barnbarn, och deras föräldrar får stå för guldkanten i vår tillvaro.