Lyfter fram minoritet i minoriteten

2011-07-29 | Karin Råghall padlock

INRIKES

I augusti startar Queering Sápmi, ett projekt där samer som bryter mot sexualitets- och genusnormer ska intervjuas. Syftet är att öka förståelsen för samiska hbtq-personer samt att nyansera bilden av samer.

FAKTA/Queering Sápmi

Queering Sápmi är ett tvåårigt projekt som drivs av fotograf Sara Lindquist och Elfrida Bergman från konsultbyrån Sirkla. Samarbetspartners är den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra och Ögonblicksteatern.

I projektet ska 25-30 samer från Norge, Sverige, Finland och Ryssland intervjuas. Projektet ska mynna ut i en bok, en utställning samt en teaterföreställning i Ögonblicksteaterns regi.

– Den allmänna uppfattningen hos storsvensken är att en same är en heterosexuell, medelålders man som jojkar och har renar. Det är en extremt skev bild av hur verkligheten ser ut, säger fotografen Sara Lindquist från Umeå.

Tillsammans med kulturanalytikern Elfrida Bergman driver hon projektet Queering Sápmi. De ska under två år intervjua 25-30 samer som på ett eller annat vis bryter mot genus- eller sexualitetsnormer. Sara Lindquist beskriver det som ett livsberättelseprojekt som handlar om att vara minoritet i en minoritet.

– Den övergripande frågan är: hur upplever du ditt livsutrymme? Med livsutrymme menar vi hur man ser på vilka valmöjligheter man har i livet, vad som begränsar en eller berikar en. Det här är inget stackars-dig-projekt utan vi är intresserade av normer och vad som händer när man bryter mot dem, säger Sara Lindquist.

Undviker att klumpa ihop individer

Utgångspunkten är att avvikande från normen både kan innebära fördelar och nackdelar för individen. Sara Lindquist hoppas att Queering Sápmi ska bidra till att visa hur olikheter kan förstärka en grupp snarare än försvaga den.

Sara Lindquist och Elfrida Bergman kommer att följa intervjupersonerna i två till tre dagar med kamera och anteckningsblock i deras hemmiljö. Så småningom ska dessa möten resultera i en bok, en utställning och en teater. Men den som väntar sig ett entydigt svar på frågan hur det är att vara queer same, kommer dock att vänta förgäves.

– Vi kommer inte att klumpa ihop individer i det här projektet, utan det är individer som råkar vara samer och som råkar bryta mot normer. Det här är ingen vetenskaplig studie utan livsberättelser om deras situation på en viss plats i en viss tid. Samtidigt är det en gestaltning tillsammans med mig som fotograf, något vi gör tillsammans, säger Sara Lindquist.

Varken Sara Lindquist eller Elfrida Bergman är själva samer. Därför är de extra noga med att påpeka att de inte kommer till Sápmi för att forska om samer. De ser sig som queerpersoner som jobbar med ett område där de har något att tillföra.

– Vi är inte ute efter att granska och analysera deras berättelser eller dra några slutsatser. Det vi är ute efter är att göra deras röster hörda, säger Sara Lindquist.

Har ni fått någon kritik mot att ingen av er är same?

– Jo det är klart, det är känsligt. Det är något vi pratar väldigt öppet om. Därför är det också viktigt att vi samarbetar med den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra, säger hon.

Samarbetar med samisk ungdomsorganisation

Sáminuorra är en organisation som samlar ungefär 400 samiska ungdomar. När organisationen fick frågan om de ville delta i Queering Sápmi som samarbetspartner tackade de ja, eftersom de ansåg att det handlade om viktiga frågor. Dessutom ville de gärna ha möjlighet att påverka projektet, berättar Helena Omma, styrelsemedlem i Sáminuorra.

– Hbt-frågor inom det samiska samhället är en icke-fråga, det är något som inte diskuteras. Jag tror det är viktigt för hbt-personer, speciellt ungdomar, att de får känna sig som en del av det samiska samhället och att synliggöra att de finns. Genom att vi är med i det här projektet visar vi som organisation att vi stöttar dem, säger Helena Omma.

Hon är positiv till idén att samla livshistorier som får stå för sig själva utan att bli analyserade eller utgöra forskningsmaterial.

– De ska själva komma till tals bara, så som de upplever världen och det samiska samhället, ja samhället överhuvudtaget. Genom bilder och berättelser tror jag att man kan lyfta problem på ett annat sätt också, det är mycket bättre än om det hade kommit någon forskare. Om det finns liknande historier bland deltagarna, då kan man ju lätt se vad vi behöver jobba med i det samiska samhället framöver, säger Helena Omma.

Det här att det har varit en icke-fråga, vad tänker du kring det?

– Det var länge en icke-fråga i det svenska samhället också och även där är det lång väg kvar att gå. Men jag tror att eftersom vi är en minoritet, har fokus genom tiderna varit att kämpa för och försvara våra rättigheter som ett folk. Då har de här frågorna hamnat i skymundan. Som minoritet är man ju ständigt ifrågasatt och som minoritet i minoriteten har man det nog ännu svårare. Sexualitet är heller inget man pratar om i den samiska kulturen traditionellt, säger Helena Omma.

Brännhett ämne

På Sáminourras senaste årsmöte, den 26-29 maj, höll Sara Lindquist och Elfrida Bergman en workshop om sexualitet och livsutrymme. Deltagarnas entusiasm blev ett slags kvitto på att Queering Sápmi är ett välkommet initiativ som behövs.

Men projektet har också stött på motstånd. Flera personer inom det samiska samhället har ifrågasatt om projektet verkligen behövs och mer eller mindre uppmanat dem att lägga ner det hela.

– Vi har både fått positiv och negativ respons. Det är få som inte har någon åsikt alls, antingen tycker man att det är fantastiskt eller att det är jädra skit. Då vet vi att vi är på rätt spår – när det väcker sådana känslor, konstaterar Sara Lindquist.

De flesta verkar ändå tycka att det är ett viktigt ämne som behöver tas upp. Men det finns också en rädsla för att delta i projektet, berättar Sara Lindquist.

– Man är rädd för att skada sin familj genom att delta. Det har varit mycket mer kontroversiellt än vad jag trodde, ämnet är brännhett, säger hon.

Samer som är hbtq-personer har tidigare inte blivit uppmärksammade i någon större utsträckning. Sara Lindquist nämner en norsk studie där åtta personer intervjuades, och ämnet tas upp som ett av många teman i föreställningen What's up Sápmi.

Vad är det viktigaste med det här projektet?

– Det har redan blivit mycket mer politiskt än jag hade föreställt mig. Det kanske är det viktigaste; det känns som att det förändrar livet för folk redan innan det finns en bok och en utställning. Vår närvaro öppnar upp, man blir sedd och behöver inte skämmas för den man är, säger Sara Lindquist.