Colombia: Framsteg för samkönade pars rättigheter

2011-07-29 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Den colombianska konstitutionsdomstolen dömer ut landets äktenskaps- och familjelagstiftning för att den diskriminerar homosexuella. Nu ges lagstiftarna en tidsfrist till den 20 juni 2013 för att eliminera bristerna i skyddet för samkönade par. Om beslutet får genomslag i praktiken återstår att se.

Domslutet gäller tre lagar. Äktenskapslagen är förbehållen föreningen mellan "en kvinna och en man" som har för avsikt att reproducera sig.

Därtill finns två lagar som reglerar skydd av familjen och hur våld inom familjen ska förebyggas, åtgärdas och bestraffas. Även dessa definierar familjen som en förening mellan man och kvinna.

Hur samkönade par ska få likvärdigt skydd låter domstolen kongressen avgöra. Misslyckas lagstiftarna ska homosexuella kunna vända sig till domstol för borgerlig vigsel när väl tidsfristen löpt ut.

Fel klimat

Även om politiker i olika läger efter beslutet underströk att domstolen har respekterat kongressens självständighet är det inte säkert att ledamöterna ens tar upp frågan till förhandling.

Två gånger tidigare har kongressen avstått från att lagstifta i frågan. Båda gångerna i samband med utslag i författningsdomstolen där samkönade pars sociala och ekonomiska rättigheter erkänns.

Enligt tidningen Semana har kongressens ordförande, den konservativa senatorn Juan Manuel Corzo, sagt att det rätta "klimatet" för att lagstifta i frågan saknas.

Oavsett hur samkönade pars rättigheter i slutändan regleras finns stora osäkerheter kring tillämpningen.

Tidningen Semana konstaterar att det inte är första gången konstitutionsdomstolen kräver att parlamentet uppfyller åtaganden som följer av landets sekulära konstitution från 1991. Det mest kontroversiella domslutet hittills gäller abort.

Motarbetar konstitutionen

2006 liberaliserades Colombias abortlagstiftning, som då var en av världens strängaste. Abort avkriminaliserades i tre fall – vid våldtäkt, när moderns liv är i fara eller när fostret är allvarligt missbildat. Problemet är att rätten till abort ska försvaras av den ultrareaktionära katoliken Alejandro Ordoñez. Han utsågs 2009 av den konservativa regeringen till landets procurador, vilket ungefär motsvarar en kombination av justitiekansler och justitieombudsman. Det är alltså han som leder den myndighet som ska se till att mänskliga rättigheter respekteras av staten och dess tjänstemän. Istället har Ordoñez gjort allt för att förhindra att rätten till abort respekteras, även under de tillåtna omständigheterna.

Till exempel skickade han sex medarbetare till Medellín, som hade en progressiv borgmästare, för att hindra en ny kvinnoklinik från att erbjuda aborter efter en hätsk kampanj med religiösa förtecken.

Monica Róa, jurist och programansvarig vid Women’s Link Worldwide var den som drev igenom förändringen i konstitutionsdomstolen. Hon bekräftade i slutet av 2010 att varken läkare eller domare engagerar sig för att uppfylla domstolens beslut. På fyra år hade bara 650 aborter utförts legalt, vilket kan jämföras med att 350 000 aborter varje år uppskattas ske illegalt och under hälsovådliga omständigheter.

Sedan Ordoñez tillträdde bedömer hon dessutom att rätten till abort i sig är hotad.

– I Colombia finns en liten, men välorganiserad och väldigt mäktig, grupp som inte har sparat några krafter för att sabotera implementeringen av aborträtten sedan konstitutionsdomstolen erkände att kvinnor har den rätten i vissa situationer, säger hon i en intervju med BBC Mundo.

Okunnighet och maktmissbruk

Till dessa hör alltså Alejandro Ordoñez, liksom parlamentsledamoten och det konservativa partiets ordförande, José Darío Salazar. Den senare har lagt fram ett lagförslag som går ut på att ändra konstitutionen så att rätten till liv inträder redan vid befruktningsögonblicket. Syftet, enligt Salazar, är att aborterna i Colombia upphöra.

Ett syfte som Monica Róa kommenterar såhär en intervju med den colombianska dagstidningen El Espectador:

 – För att aborterna i Colombia ska kunna ”upphöra” skulle en politik behöva implementeras som omfattar en utmärkt sexualundervisning, massiv tillgång till preventivmedel och en drastisk minskning av det sexuella våldet. Då skulle abort bara behövas under extrema omständigheter. Att försöka ”få slut på aborter” bara med ett förbud är rena drömmerier.

Att konstitutionsdomstolen tar kontroversiella steg för att leva upp till de konventioner om mänskliga rättigheter som landet undertecknat betyder alltså inte att dessa, med nuvarande makthavare, får genomslag i praktiken.

Women's Link Worldwide anmälde procurador Alejandro Ordoñez för maktmissbruk för ett år sedan, men än har ingenting förändrats. Hans oförmåga att skilja mellan kyrkan och staten riskerar att sätta käppar i hjulen även för de samkönade parens rättigheter.