Simone de Beauvoir tog emot många brev från engagerade läsare.

Den outtalbara avskyn mot moderskapet

2011-07-08 | Edda Manga padlock

FEMINISM OCH MODERSKAP

Simone de Beauvoir fick många läsarbrev om intima frågor som hennes texter väckte hos läsarna. En del av dessa brev handlar om moderskap och har sin grund i Beauvoirs för sin tid unika frispråkighet om kvinnors ambivalenta förhållande till moderskap.

Breven till Simone de Beauvoir framstår idag som historiska dokument från en annan tid (till exempel en tid då preventivmedel och abort var förbjudna), de vittnar också om vikten av utrymme för komplexiteten i kvinnors erfarenhet till skillnad från reproduktion av samhällsideal och förväntningar.

Ett av läsarbreven skrevs av en kvinnlig apotekare 1950. Beauvoir hade noterat i en text att kvinnor hade två biktfäder: prästen och läkaren. Apotekaren skriver att i det verkliga livet ligger kvartersapotekaren mycket närmare till hands. Kvinnor kom till apotekaren med frågor om familjens hälsa och ofta med frågor om sexualitet, frigiditet, oönskade graviditet och abort. Hon berättade om kvinnors metoder att göra abort själva i en situation då det var förbjudet.

Apotekaren knöt an till Beauvoirs kritik mot abortförbudet i Andra könet och menade att situationen var ännu allvarligare än den Beauvoir beskrev. Hon berättade om en kund som var 29 år gammal och redan hade fyra barn och några missfall och som beskrev hennes mans lediga dagar som ”tortyr”. ”Jag vet att jag måste göra min plikt och dessutom är min man ung, men jag är rädd [att bli gravid igen”.

Apotekaren rapporterar till Beauvoir om den verklighet hon möter. Hon frågar sig varför ingen av dessa kvinnor som dagligen klagar på sitt öde att bli gravida i det privata inte är beredda att formulera krav i det offentliga. Hon föreslår själv ett svar. Det handlar om efterkrigstidens tal om franskt moderskap som hjältemodigt. Liksom många intellektuella vid denna tid förknippade apotekaren moderskapsidealet med traditionalism, resignation och passivitet som Frankrike måste överkomma för att kunna moderniseras. Vägen gick via folkbildning och möjligheter till födelsekontroll.

Samma slags människor som vände sig till apotekaren skrev också till Beauvoir. Till exempel en man som 1957 skriver för att fråga om preventivmedel. Han berättar att han har varit gift i sex år och har redan tre barn och ett fjärde på väg. Madame, skriver han, jag skulle vilja fråga er något mycket enkelt: ni talar vid flera tillfällen om ett skydd som verkar kunna skydda kvinnan. Min fråga är: var kan jag få ett sådant skydd?

Många läsarbrev handlade om besvikelse över romantisk kärlek, äktenskap och moderskap. En kvinna skriver till exempel att när hon läser Beauvoirs böcker får hon en känsla av att ha förlorat sitt liv. En annan skriver om att Beauvoir gjort det möjligt för henne att reflektera över sin komplexa relation till dottern vars medfödda deformation av ansiktet väcker känslor som inte är förenliga med moderkärleken och vars födelse i sig är märkt av hennes hemliga ovilja att bli mor.

Beauvoir skrev om ämnen som låg utanför det respektabla. Kvinnotidningar och rådgivningsspalter dominerades av ett sätt att tala om moderskap och kvinnlighet där tal om otillfredsställelse, rädsla, våld och missnöje inte hade någon plats. Som vi vet blev hennes inflytande stor i den 1960-talets feministiska rörelse där utrymme för att diskutera kvinnors erfarenheter och politisera dem i ”medvetandehöjande” grupper blev en huvudmetod för kunskapsbildning.