Vikariebristen är ett hot mot patientsäkerheten

2011-07-01 | Gerda Christenson padlock

INRIKES

Bristen på vikarier under sommaren är ett hot mot patientsäkerheten. Det anser Vårdförbundet, som undersökt hur det ser ut i sommar inom vården i landet.

FAKTA

Vårdförbundet organiserar barnmorskor, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och andra specialistsjuksköterskor.

Läs Vårdförbundets rapport om sommarvikariesituationen.

Vårdförbundet har inför sommaren gjort en undersökning bland sina avdelningar i landet om vikariesituationen, både inom offentlig och privat vård. 17 av 21 tillfrågade avdelningar svarade. Av dem uppgav 9 av 10 att det saknas vikarier under sommarperioden.

Vårdförbundet frågade också hur arbetsgivarna försökte lösa problemen med vikariebristen.

● Drygt 9 av 10 svarade att det är vanligt att arbetsgivarna ökar användningen av övertid.
● Nästan 8 av 10 svarade att arbetsgivarna använder olika former av bonussystem (vilket innebär att de som accepterar inte får sin välbehövliga återhämtning eftersom de jobbar under semestern).
● Nästan 8 av 10 svarade att arbetsgivarna ökar användandet av bemanningsföretag.
● Drygt 6 av 10 svarade att arbetsgivarna använder sig av överbeläggningar.
● 5 av 10 uppgav att hela vårdavdelningar stängs på grund av vikariebristen.

– Det är skandal att det ska behöva vara såhär. Efter semestrarna varje år försöker man planera. Men arbetsgivarna tar det inte på allvar. Sen får arbetsgivarna panik framåt våren och erbjuder bonus om medarbetarna avstår den semester de så väl behöver, säger Sineva Ribeiro, ordförande i Vårdförbundet.

Patientsäkerheten hotas

Sett till de olika yrkesuppgifterna är det framför allt sjuksköterskor och specialistutbildade sjuksköterskor som saknas. Drygt hälften av avdelningarna uppgav att bristen på specialistutbildade sjuksköterskor är mycket allvarlig under sommaren.

Vårdförbundet frågade också om avdelningarna ansåg att bristen på vikarier innebär ett hot mot patientsäkerheten. 9 av 10 avdelningar svarade att de anser det. Ingen svarade nej på den frågan, övriga svarade ”vet ej”.

– Första linjens chefer borde ta ansvar, istället för att lägga tillbaka det i knäet på medarbetarna, konstaterar Sineva Ribeiro.