Simom Bank är journalist på Sportbladet.
Bild: Aftonbladet
Simon Bank om det som provocerar
2011-07-01 | Ida Ali
1
SPORT
Damfotboll, Zlatan Ibrahimovich och supportermentalitet. Tre områden som provocerar. Är detta en enkel ekvation med självklara svar på varför det väcker heta känslor? Eller, krävs det ett ekolod som på djupet går ner och rotar i det svenska folkhemmets traditioner?
Feministiskt Perspektiv ringer upp sportbladets krönikör Simon Bank och försöker bena ut ett och annat.
Namn: Marc Simon Samuel Bank.
Född: 3 februari 1975.
Aktuell som: Sportjournalist på tidningen Sportbladet.
År 2005 skrev han boken I huvudet på Zlatan Ibrahimovic. Samma år vann han Krönikörallsvenskan.
År 2006 utsågs han till årets krönikör av tidningen själv.
Simon Bank har numera en roll i Sportbladets debattprogram om fotboll, Laul Calling med bland annat Robert Laul och Erik Niva.
Simon Bank sitter fast i köerna på Autobahn i Tyskland. Han är på väg till Augsburg, där svenskorna på lördag möter Nordkorea. Trots Sveriges vinst i premiärmatchen mot Colombia tror han att de kommer att få det svårt att ta sig vidare från gruppen. Men stämningen är på topp och Bank säger att det är ett enormt tryck på läktarna.
– Tyskland är grymt skickliga på att marknadsföra matcherna. Men man ska inte underskatta tyskarnas förkärlek till fest och där intresset kring det tyska laget är väldigt stort. De är favoriter och de spelar på hemmaplan.
Men det är inte bara Tysklands matcher som drar publik. Han säger att Sveriges match mot Colombia lockade drygt 20 000 personer och detta på en vanlig tisdag mitt på blanka dagen.
– Det är riktigt häftigt. Sedan har ju intresset i sig alltid varit stort när det kommer till mästerskap.
Mediebevakningen har förändrats
Samtalet glider direkt in på medias bevakning kring dam respektive herridrott. Simon Bank konstaterar att det hänt en del kring tillvägagångssättet gällande bevakningen. Han drar här en parallell med hur den kunde se ut under damfotbolls-VM i USA 2003.
– Då var det ingen som höjde på ögonbrynen när SVT var där och skulle porträttera damlandslaget. Man tog då ut tre unga tjejer och visade när de shoppade och ljudsatte det med 50-cents ”Candy Shop” och ansåg att det där kändes jävligt naturligt och bra. Nu upplever jag att bevakningen är rätt så könsneutral.
Könsneutral kring bevakning kopplat till prestation. Men är den lika könsneutral när det handlar om det generella utrymmet i media? Idrotten brottas ständigt med kritik om just detta. Det finns inte bara ett svar på varför det ser ut på det här sättet.
– Det finns en akademisk fixering vid hur dam- och herridrott bevakas. Kolla bara alla tusen C- uppsatser på nätet. Unga studenter sitter och räknar bilder av kvinnor och herrar på sportsidorna. Sedan tycker de att de har en jävligt pigg analys som då kommer fram till att det inte är jämställt. Det man då glömmer bort är att sport är en kommersiell produkt som styrs av ekonomi.
Sport som affärsidé
Medan motorljuden från Autobahn dundrar på i bakgrunden fortsätter Simon Bank att berätta om komplikationen som uppkommer om man endast utgår från genusstudier som tar avstamp från hur många kvinnor respektive män som syns i sportmedierna.
– Det finns en affärsidé som går ut på att sälja tidningar. När damidrotten är kommersiell, under till exempel OS, när Alshammar simmar eller när Kalla springer då bevakas det precis som allt annat. Men om det är typ 500 personer på en match i damallsvenskan så bedöms det som en herrmatch i division tre med lika många personer. Jag tycker inte att det är speciellt konstigt. Det finns tydliga enkla förklarningar till varför det ser ut på det här sättet.
På frågan om media kan skapa en popularitet svarar han bestämt att de visst kan det, men att det är besvärligt när pengar och konkurrens styr.
– Media tänker sällan i termer av att det vore bra att bygga ett intresse av det här. I stället ger man det som enligt erfarenhet är funktionellt i stället för att söka nya vägar. Det kanske exkluderar en jättestor mängd potentiella köpare att inte skriva om vissa saker. Jag inbillar mig att det är på grund av detta som det ser ut på det sättet som det gör, men jag säger inte att det är rätt.
Två saker provocerar
Det har inte bara blåst kalla vindar över sportbevakningens brister gällande könsfördelning. Det blåser även kallt om Simon Banks huvud när han väl skriver om damidrott. I synnerhet när han levererar krönikor om damer och lagidrott.
– När jag skriver så finns två ämnen som provocerar något enormt. Det ena är damfotboll. Det andra är Zlatan Ibrahimovich. Det utmanar väldigt djupt rotade uppfattningar och självbilder kring vad fotboll är för någonting.
Bank berättar att den svenska uppfattningen har sin grund i historien men att den fortfarande är mycket etablerad.
–Enligt vår uppfattning är fotbollen en domän för skötsamma arbetare som är kollektivt lagda. Ingen får sticka ut. Det är kollektivet som lyfter individen och aldrig tvärt om. Och så kommer Zlatan med sin attityd, sitt sätt att vara, sitt sätt att prata. Han visar att det lika gärna kan vara tvärt om. Just att en individ kan lyfta ett kollektiv. Det är oerhört många som blir provocerade av detta. Man ska liksom inte tro att man är något.
Sedan kommer vi återigen in på damfotbollen och även den utmanar enligt Bank djupt förankrade normer. Dessa utmaningar består i att de nosar på ett område som från början var tänkt att tillhöra männen.
–Fotbollen utgår ifrån "manliga" egenskaper. Den föddes ju inom de viktorianska folkskolorna för att kväsa sexualitet. Vips sjuttio år senare så kommer en massa brudjävlar och ska ta sig in på den domänen också.
Här menar Bank att det helt enkelt blir för mycket för männen att hantera.
– Ni kräver lika lön, ni sitter i parlament. Men i fotboll ska man se ut som en riktig karl. Det är så tonen låter och alla de som blir provocerade och hävdar att till exempel damfotboll bara är skit känner sig i själva verket ofta hotade. Det blir kaos i männens skallar.
Våld och fotboll
För många män är sporten den enda institution där de förbehållslöst uttrycker sina känslor. Det senaste året ha diskussionen kring det svenska supportervåldet verkligen tagit fart. Och lösningarna på problemet är många.
– När det händer akuta saker så som när matcher ställs in och någon kastar smällare i huvudet på folk så skapar det en debatt – hur hanterar vi det här och hur ska vi gå vidare med detta?
Sedan säger Bank att det finns en annan debatt som tar ett djupare perspektiv. Den handlar om attityder, kulturer och den råa stämningen som finns kring fotbollen. Till exempel hur stoppar man en 18 årig kille från att springa in på planen och slåss eller kasta smällare på folk?
– Ska vi ha stängsel, kontroll, hårdare straff? Då kvarstår en fråga som sällan diskuteras. Vad är det som får en 18 årig kille att känna att det är så här man uttrycker sin passion, kärlek, ilska eller vad det nu är? Den debatten är enligt mig mycket viktigare att ta.
Att våldskulturen inom damfotbollen knappt existerar beror enligt Bank dels på att det inte är närmelsevis lika mycket folk som går och tittar på damfotboll. Den lockar heller inte till sig den råa mentalitet som syns på herrmatcherna.
–De som går dit, tar en korv och en kopp kaffe och njuter av fotbollsspelet. Skillanderna märks också tydligt på damlandslagets uppvärmning inför matchen mot Colombia. Man kramar och applåderar varandra. Formen i sättet att uttrycka och förbereda sig inför matcher skiljer sig mycket åt, säger Simon Bank och fortsätter.
– När herrlandslaget värmer upp handlar det mer om att – nu jävlar går vi ut och tar fighten. Detta har varit etablerat i hundra år. Det är inte helt okomplicerat och det kanske är lätt att jag får det att låta så. Om vi ska söka sanningen så måste vi söka den på ett mycket bredare plan än den debatt som existerar nu.
Förändring tar tid
Simon Bank anser att man aldrig kan söka svar utan att se verkligheten som den är. Och han tycker att jämställdheten inom sporten brister, men att förändring tar tid.
Aftonbladet då? Hur har ni det med jämställdheten på sportredaktionen?
– Om du tittar på dem som är profilerade skribenter så har det hänt rätt mycket på de senaste åren. Det är inte fifty – fifty, men inte så jävla långt ifrån faktiskt. Du har Johanna Frändén, Jennifer Wegerup, Kristina Kappelin och Petra Thorén. Alla är grymt kunniga och väl etablerade. Men visst finns det mycket kvar att önska.
Sist men inte minst återstår det att fråga Aftonbladets sportkrönikör vad han anser om damlandslagets möjligheter i detta fotbolls-VM.
– Jag tror de kommer att få det svårt att gå vidare från gruppen. Sverige är bättre än vad de var för tio år sedan, men problemet är att alla andra har blivit ändå mycket bättre. Det känns som att utvecklingen går snabbare på andra håll. Men va sjutton, Sverige har chansen att vinna mot Nordkorea och jag hoppas verkligen att de tar sig vidare. Jag kommer ihåg när de tog VM-silver 2003 i USA. Det var fantastiskt att få vara med på den resan.
Blir du kvar under hela VM-perioden?
– Ja det beror ju på vad chefen säger… Om turneringen fortsätter att vara lika het vill säga.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Förändring tar tid, säger Simon Blank. Javisst - och den börjar inte av sig själv. Någon, några måste starta, kräva föränding,ange tid och mått - inte bara konstatera och beklaga läget som det är. Vilma Bergman