För Anna Klerby, doktorand i nationalekonomi, är en jämställdhetsintegrerad budget – eller gender responsive budgeting, GRB – helt avgörande för att uppnå jämställdhet mellan könen.

Bild: Mattias Persson

Omöjligt att förändra utan jämställd statsbudget

2011-06-24 | Åsa Secher padlock

EKONOMI

Att jämställdhetsintegrera statsbudgeten är helt avgörande för att skapa jämställdhet, men även om strategin funnits sedan 1994 är det lång väg kvar menar nationalekonomer.

I onsdags var det ett år sedan den brittiska regeringen presenterade den krisbudget som ekonomer och kvinnorättsorganisationer menar slår hårdare mot kvinnor än män, som Feministiskt Perspektiv tidigare skrivit om. Bland dem som riktat starkast kritik mot de ojämlika nedskärningarna finns Women’s Budget Group, en oberoende organisation som sedan början av 1990-talet analyserat den brittiska budgeten ur ett jämställdhetsperspektiv.

I Sverige har liknande analyser gjorts av nationalekonomerna Anna Klerby och Ingrid Osika. Slutsatserna efter att ha analyserat budgetpropositionen 2010 och vårbudgeten 2009 ur ett jämställdhetsperspektiv är att det satsar mycket pengar på särskilda projekt kring jämställdhet, men den faktiska integreringen av jämställdhetsperspektivet har blivit sämre.

- Det har till exempel blivit sämre i direktiven med att det ska göras jämställdhetsanalyser, säger Anna Klerby, doktorand i nationalekonomi vid Högskolan i Dalarna. Regeringen har många idéer, men man kan vara kritisk till deras nulägesanalys av vilka insatser som faktiskt gynnar och hjälper jämställdheten, fortsätter hon.

Avgörande

För Anna Klerby är en jämställdhetsintegrerad budget – eller gender responsive budgeting, GRB – helt avgörande för att uppnå jämställdhet mellan könen.

- Allt vi gör idag omsätts på något sätt i pengar. Allt vi äter, konsumerar, vår fritid och så vidare. Då måste man se till att kvinnor och män har likvärdiga villkor som ekonomiska aktörer för annars kommer man aldrig att få det jämställt. Det handlar självklart om våra värderingar och att synliggöra pengarna kan vara ett väldigt kommunikativt medel.

GRB etablerades först i Australien i mitten på 1980-talet. Sedan dess har det spridits över världen och implementerats i olika varianter.

Det formella genomslaget kom 1995 när det skrevs in i slutdokumentet från FN:s kvinnokommission, Beijing Platform for Action, att världens länder är förpliktigade att införa ett jämställdhetsperspektiv i de offentliga budgetarna.

Grundlagstadga i Österrike

Sedan 1995 har vissa länder kommit längre än andra, i Österrike är jämställdhetsintegrering av budgeten inskrivet i grundlagen.

I Sverige är jämställdhetsintegrering en officiell strategi sedan 1994, men analyser visar att arbetet har mattats av. Professor emerita Anita Nyberg skriver i rapporten ”Mycket snack och lite verkstad?” att jämställdhetsintegreringen riskerar att bli symbolpolitik, att istället för att vara en ”utgångspunkt i en strategi med jämställdhetspolitiska mål blir jämställdhetsintegreringen i sig målet, det vill saga jämställdhetsintegrering blir substitut för jämställdhetspolitik.”

Bristfälliga analyser

Anna Klerby kan räkna upp flera exempel på reformer och förslag där bristande jämställdhetsanalyser har gjort att de positiva effekterna på jämställdheten har uteblivit. Jobbskatteavdraget, som delvis lanserats som en jämställdhetsåtgärd som ska ge deltidsarbetande kvinnor incitament att jobba mer, är ett exempel.

- Kvinnor får procentuellt sett mest avkastning på jobbskatteavdraget per person, men i reda pengar så är det ju den med hög lön som får fler kronor kvar. Så en större andel av jobbskatteavdraget i kronor går till högavlönade, vilka framför allt är män. I retoriken får alltså kvinnor mer tillbaka, men då bygger det på föreställningen att kvinnor jobbar mindre för att de inte har lust att jobba mer. Inte för att arbetsgivaren bara erbjuder timanställning eller för att kvinnor känner större ansvar för hushåll och barn och exempelvis inte kan resa lika långt för att arbeta.

Få kvinnor kan utnyttja RUT

Ett annat exempel är RUT-avdraget som visserligen kommer både män och kvinnor till del när det väl utnyttjas, men som i hög grad inte kan utnyttjas av kvinnor.

- Om du räknar ut vilken timlön du måste ha för att ha råd att ha någon som städar hos dig och betala med max en egen intjänad arbetstimme, så är det inte särskilt många kvinnor som har råd med det, säger Anna Klerby.

Läs Anna Klerby och Ingrid Osikas rapporter HÄR.

Fotnot: När budgeten presenteras hösten 2011 planerar Sveriges Kvinnolobby att göra en ny analys ur ett jämställdhetsperspektiv.