Bernadita Nunez, från kvinnojouren Terrafem tror inte att höjda straff gör att fler vågar anmäla våld i nära relationer.

Bild: Pressbild

Kvinnojourerna kritiska till utredningen om kvinnofridsbrott

2011-06-24 | Ida Ali padlock

INRIKES

Justitieminister Beatrice Ask gav i veckan nya direktiv till utredningen om kvinnofridsbrott då hon anser att straffet för kvinnofridskränkning och grov kvinnofridskränkning är för lågt. Men kvinnojourerna tror inte höjda straff kompenserar för domstolarnas bristande tillämpning av nuvarande lagstiftning.

FAKTA/TERRAFEM

Terrafem är en ideell organisation som arbetar för kvinnors och flickors rätt att leva utan mäns våld och dominans. Terrafem bildades i mars 2000 och driver Sveriges enda rikstäckande jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst.

Terrafem arbetar med både köns- och etnicitetsperspektiv. För närvarande kan kvinnor få stöd och råd på 43 språk. Terrafem driver även en juristjour och erbjuder jourboende, tjejhusboende och stödlägenheter. Terrafem anordnar varje år flera utbildningar för blivande jourkvinnor, genomför externa utbildningar och konferenser, samt driver opinion.

Justitieminister Beatrice Ask ger nu nya direktiv till utredningen om kvinnofridsbrott då hon anser att straffet för kvinnofridskränkning och grov kvinnofridskränkning är för lågt.

Justitieministerns pressekreterare Anna Erhardt säger till Feministiskt Perspektiv att utredningen ska försöka komma till rätta med de upprepade straffbara gärningar som riktas mot närstående kvinnor, partners i samkönade relationer, barn, syskon eller föräldrar.

De tidigare bestämmelserna om kvinnofridskränkning och grov kvinnofridskränkning har sett likadana ut sedan 1998. Nu vill regeringen alltså utvärdera dessa och se över om de nuvarande lagarna är tillräckliga.

– Jag anser att det är mycket allvarliga brott när någon systematiskt utsätter, till exempel en kvinna i en relation, för våld. Vi har skärpt straffen för grova våldsbrott och vi tycker att det är dags att se över straffen vad det gäller kvinnofridsbrott, sade justitieminister Beatrice Ask (M) till Rapport i veckan.

Den som idag begår ett brott som infinner sig inom ramen för kvinnofridskränkning eller grov kvinnofridskränkning riskerar som lägst ett straff på sex månader och som högst sex år. På onsdagens regeringssammanträde utfärdades ett tilläggsdirektiv som handlar om att se över straffskalan och överväga om den ska höjas.

Finns det någon speciell anledning till att ni ser över de nya direktiven?

– Nej, det finns det inte. Det är lättare att utfärda tilläggsdirektiv till en befintlig utredning i stället för att starta upp en helt ny.

Hur stor är möjligheten att riksdagen ställer sig bakom ett sådant beslut?

– Det vill jag inte spekulera om.

Personen som ligger bakom utredningen är Petter Franke, rådman vid Halmstad tingrätt. Han ska också titta på om minimistraffet ska höjas. De nya uppgifterna innebär en fördröjning på presentationen av utredningen. Först var det tänkt att den skulle presenteras den sista maj i år. Det nya slutdatumet är nu fastställt till den 14 december 2011.

Tillämpning saknas

Bernadita Nunez på kvinnojouren Terrafem i Stockholm ställer sig kritisk till Justitieministerns krav på ny utredning.

– Den tendens som vi ofta möts av i våra domstolar är att de inte dömer efter lagboken. En ökad straffnivå har ingen som helst betydelse om tillämpningen uteblir.

Hon säger att tendensen i de svenska domstolarna visar på att de saknar kunskap kring dessa brott. Därför skulle Bernadita Nunez önska att Beatrice Ask tog hjälp av kunniga jurister som går igenom domar där männen inte dömts enligt lagboken. Sedan ska respektive domare som tog beslutet kontaktas och ifråga sättas varför denne valde att fria.

– Problemet är att det inte görs några samlade bedömningar. Genom en eventuell straffhöjning så fokuserar man inte på det som är väsentligt. Alla borde veta att ökade straffpåföljder inte minskar brott. Det är inte alls rätt väg att gå. Vi vet att brotten inte minskat i de länder som exempelvis använder sig av dödsstraff.

Bernadita Nunez berättar att det absolut viktigaste för de utsatta kvinnorna är att få samhällets bekräftelse. Idag är det en minoritet som väljer att anmäla. Inte för att de anser att straffen är för låga. Utan på grund av att domstolarna inte tar kvinnornas berättelser på allvar. Hon anser att brott mot kvinnor bagatelliseras och att det ofta anses som en familjeangelägenhet.

– Om lagen tillämpats skulle vi se en större andel män som blev fällda. Bevis finns det gott om. Till exempel så ingår sparkar, slag, våldtäkt, inlåsningar, psykiska hot i kvinnofridskränkning. Man kan inte separera detta. Alla kvinnor vi träffar som lever under sådana omständigheter nämner dessa komponenter. Besitter inte de ansvariga i våra domstolar dessa grundläggande kunskaper så kan de höja straffet hur mycket de vill. Inget kommer ändå att förändras så länge som lagen inte tillämpas.