Alva Nilsson ställer höga krav på damfotbollen

2011-06-24 | Karin Råghall padlock

SPORT

Vem är hon, Feministiskt Perspektivs fotbollsexpert som sågar landslagsspelare och kvällstidningarnas sportbilagor om vartannat och spenderar större delen av dagen åt att konsumera fotboll?

Feministiskt Perspektiv fick en pratstund med Alva Nilsson inför det stundande fotbolls-VM i Tyskland.

FAKTA/ Alva Nilsson

Gör: Student och sportjournalist

Ålder: 24 år

Bor: Umeå och Södertälje

Favoritlag: "Mitt första lag är damlandslaget, över allt annat. I andra hand hejar jag på bra fotboll. I tredje hand hejar jag på Djurgården – det är mitt lag i allsvenskan men jag är inte fanatisk. Om ett annat lag spelar bra och förtjänar att vinna så kan jag glädjas över att de vann även om det innebär att mitt favoritlag förlorade."

Twitter: Fotbollsflatan

Blogg: Hylla den som hyllas bör

Alva Nilsson är redan en etablerad sportskribent trots att hon inte ens hunnit avsluta sina journaliststudier. Hon skriver bland annat för damfotboll.com och Feministiskt Perspektiv. Ett tag drömde hon om att jobba på Aftonbladets rosa sportsidor. Men efter upprepade besvikelser över tidningens nonchalanta inställning till allsvenskan tappade hon sugen.

– Nu vill jag inte jobba där längre, men vi får väl se. Det är inte omöjligt att det blir en kvällstidning så småningom. Någon gång måste de skärpa sig och jag är gärna en del av det, säger hon.

Alva Nilsson började spela fotboll som sexåring. Hon var en duktig målvakt, men det var fotbollsteori som skulle komma att bli hennes starkaste sida.

– När vi kom upp på högre nivå räckte jag inte till som fotbollsspelare. Däremot kunde jag allting: jag visste vem som spelade i vilket lag, hur folk spelade och jag kunde förklara skillnaden mellan en vanlig mittback och en libro för de andra i laget, berättar hon.

Visste inte att det fanns ett damlandslag

Först som 13-åring fick hon reda på att det fanns ett damlandslag i fotboll. Hon blev arg över att ingen hade berättat det tidigare. Sedan dess har hon försökt se till att andra unga tjejer slipper gå med samma okunskap.

När Alva Nilsson var 20 år började intresset för att kolla på damallsvenska matcher väga tyngre än att själv spela i division fyra. Då lade hon skorna på hyllan och satsade på skrivandet.

Vad är bra sportjournalistik för dig?

– Som sportjournalist har jag ett ansvar att läsa på och vara intresserad, det är många journalister som inte gör det när det gäller damfotboll. Jag tycker att det är respektlöst mot spelarna som lägger ner mängder av tid, säger hon.

När Alva Nilsson ska bevaka allsvenskan är hon helst på plats 40 minuter innan matchstart. Hon känner av stämningen bland spelare och publik, iakttar uppvärmningen och samlar intryck till en helhetsbeskrivning av matchtillfället. Att komma springandes fem minuter innan avspark och ta några snabba pratminus är inte hennes stil. Damallsvenskan förtjänar bättre än så, anser Alva Nilsson, men den inställningen delas inte av alla journalister.

– Damfotboll anses inte vara något man behöver läsa på om. Många journalister tänker att om de kan herrfotboll så kan de damfotboll, säger hon.

Såga den som sågas bör

Den som någon gång har läst Alva Nilsson känner till hennes passion och tempo. Själv säger hon att hon vill måla när hon skriver. Det ska inte bara handla om vad som hände under matchens 90 minuter och vem som gjorde mål.

– Jag vill ha många beskrivningar och adjektiv och så vill jag förmedla en massa saker runtomkring matchen. Jag försöker alltid hitta nya infallsvinklar, säger hon.

När jag läste en text som du hade skrivit om landslaget var jag glad att det inte var jag som blev sågad... Du är rätt hård?

– Jag måste kunna vara ärlig och skriva precis vad jag tycker och tänker. Ska jag bli en bra sportjournalist så måste jag sticka ut. Man kan inte hålla på och mesa. Vem tjänar på att man inte skriver det som alla tänker men ingen säger? Jag tycker inte att det finns någon mening med att skriva om jag ska stryka alla medhårs. Men det är svårt att såga någon, särskilt när man börjar knyta kontakter, säger Alva Nilsson.

Hon må vara hård i sina domar. Men hon är noga med att påpeka att hon aldrig skulle såga någon som inte förtjänar det. Hon ställer höga krav på damfotbollen – och älskar den. Att sporten har tilldelats förleden "dam" är ingen ursäkt för att inte ta den på allvar, anser Alva Nilsson. Därför är hon konstant besviken på de större sportredaktionerna, som alltid tycks ha någon viktigare herrsport att prioritera.

– Vi lever fortfarande i ett samhälle där det är legitimt att rycka på axlarna och säga: varför spelar brudar fotboll? Under hösten och vintern mejlade jag alla stora sportredaktioner och frågade vad de höll på med. Det vanligaste svaret var att "vi är i alla fall inte sämst", säger Alva Nilsson och suckar.

Tyskland tar hem VM-guldet

Alva Nilsson hoppas kunna åka till VM i Tyskland, som startar den 26 juni. Hennes förhandstips är att Brasilien och USA kommer att spela bra. Men ingen av dem kommer att ha något att sätta emot hemmalaget.

– Tyskland vann 1999, 2003 och 2007. Senast vann de VM utan att ha släppt in ett enda mål. De har vunnit EM fem år på rad. De har hemmaplan. Jag har svårt att se hur de inte skulle vinna VM, säger Alva Nilsson.

Men hur det ska gå för det svenska landslaget i VM är en gåta för Alva Nilsson. Hon vet inte alls var de står.

– De kan säkert slå USA (lagen möts den 6 juli i gruppspelet, red. anm.), men de kan lika gärna förlora med 5-0, säger hon.

Något som både irriterar och förbryllar henne är förbundskaptenen Thomas Dennerbys blygsamma målsättning att Sverige ska ta sig till kvartsfinal.

– Det är bland det mesigaste jag har hört! Det normala är att man vill ta medalj. Jag är orolig att brudarna i laget är nöjda med att gå vidare från gruppspelet, säger Alva Nilsson.

Svenska sportjournalister måste heja på Sverige

När vi är inne på ämnet landslag och världsmästerskap passar jag på att fråga om en svensk sportjournalist alltid måste heja på Sverige.

– Nej, jag tror inte det. Eller jo, om den ska skriva om Sverige tror jag att den måste göra det. Man får inte vara partisk åt något annat håll och heja på ett annat land, säger Alva Nilsson.

Men det är okej att vara partisk när det gäller Sverige?

– Ja men det får man, det är okej. I allsvenskan får det absolut inte synas vem man hejar på, men när det är världsmästerskap måste det nästan synas... säger Alva Nilsson.

Vi lämnar sportjournalistikens logik därhän för två avslutande frågor.

Du har sagt att det är värre att komma ut som damfotbollsfantast än som flata, på vilket sätt?

– Ingen har problem med min sexuella läggning, men jag upplever ofta att folk ska tråka mig med mitt intresse för damfotboll. Det kan till exempel vara släkten eller folk i skolan. Jag måste liksom försvara att jag tycker om damfotboll och får ofta frågan "varför, herrfotbollen är ju så mycket bättre?".

Det anser nu inte Alva Nilsson, som tvärtom är av åsikten att damfotboll är bättre än herrfotboll. Ja, du läste rätt. Bättre. De flesta slutar lyssna på hennes argument när hon säger det. Inför döva öron försöker hon förklara att hon ser till helheten och inte bara till spelet, att såväl spelare som publik ofta har en mer sympatisk attityd inom damfotboll än inom herrfotboll. Detta är dock inget som folk vill diskutera. För då rubbas den ordning enligt vilken herrfotboll är den oantastliga normen och damfotboll är något som vem som helst har rätt att ifrågasätta.

Hur är det att skriva för Feministiskt Perspektivs läsare?

– Det är skitroligt! Skriver jag för en lokaltidning måste jag tona ner mig, men skriver jag för Fempers kan jag ta ut svängarna. Jag måste inte heller motivera varför jag ska skriva om damfotboll utan det är helt självklart. Det jag vill skriva passar in, säger Alva Nilsson.