Geléhjärtan

Prostatacancer kan uppmärksammas med Gelégodishjärtan

2011-06-10 | Ida Ali padlock

INRIKES

Konsistensen på ett gelégodishjärta känns likadan som en frisk prostata. Män skulle med hjälp av detta godis kunna hjälpas åt att känna på varandras prostator. Detta menar läkarstudenten Jona Elings Knutsson.

Jona Elings Knutsson
vik. underläkare på Beroendecentrum Stockholm. Studerar på läkarprogrammet vid Karolinska Institutet.

På urologikursen fick Jona Elings Knutsson lära sig att känna på olika prostator. Inledningsvis användes konsistensen på gelégodishjärtan som ett exempel på en frisk prostata. Hon har klämt på olika prostator och lärt sig att de kan vara elastiska eller fasta, släta eller knöliga, stora och små. En frisk prostata känns exakt som ett godishjärta av gelé. Då väcktes Jonas idé som går ut på att män med hjälp av varandra kan undersöka respektive prostator.

– Jag tänkte först föreslå att man kunde hjälpas åt som partners men i de heterosexuella relationerna faller då ansvaret på kvinnorna.

Prostatacancer är en vanlig sjukdom som årligen drabbar 9000 män. Ett första besök brukar innefatta en undersökning då läkaren känner på prostatakörtelns yta via ändtarmen. En normal prostatakörtel är jämn och fast och något elastisk. Vid prostatacancer känns prostatan hårdare och knöligare än normalt. Det är just i det första skedet som Jona menar att männen kan hjälpa varandra.Men det som verkar stå i vägen för detta tillsynes enkla lilla knep är enligt Jona den utbredda homofobin som råder i den manliga kulturen samt samhällets krav på att kvinnor själva ska ta ansvar för sin hälsa.

– Jag har tagit upp detta med en del av männen på min kurs. De flesta anser att det är helt galet och orealistiskt. Medan en del tycker att det kan vara på sin plats att testa. Jag var även med på Robert Aschbergs program och talade om min idé. De män som deltog på programmet kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att föra upp ett finger i en kompis anus.


Samhällets spelregler skiljer sig

Jona anser att samhällets spelregler för kvinnorna ser annorlunda ut jämfört med männens. Kvinnor får till exempel tidigt lära sig att klämma på sina bröst och ta ansvar för sin hälsa. Självundersökningar propsas mer än sällan på när det handlar om kvinnors ohälsa. Cancerfondens Rosabandet kampanj har en egen länk som lär ut hur kvinnor ska lära känna sina bröst. Men på Mustaschkampens hemsida står ingenting om hur män själva kan göra för att undersöka sina prostator. Jona Elings Knutsson ser positivt på att man tidigt lär känna sina kroppar men anser att ansvaret för de saker man kan göra själva borde avkrävas även av männen.

– Varför har man inte gjort samma sak med män när det handlar om prostatan? Visst, den sitter i rumphålet men män verkar ha mer svårigheter med att pilla sig i röven än vad kvinnor har med att gå till gynekologen. Jag är övertygad om att det handlar om den utbredda homofobin som råder i den manliga kulturen.

När Jona tar upp sin idé i ett av de fyra avsnitten i Robert Aschbergs program skrattar han med skräckblandad förtjusning och frågar ”har du gjort det på riktigt, varit inne i häcken på någon herre”? Reaktionerna på denna främmande idé talar sitt tydliga språk.

Om det hade varit ombytta roller att kvinnor led av prostatacancer tror Jona Elings Knutsson att kvinnor på ett eller annat sätt hade fått lära sig hur de själva kan ta reda på om något inte står rätt till. Anledningen enligt henne är helt enkelt att kvinnors kroppar inte är privata. Jona drar här en parallell som grundar sig på egna erfarenheter där hon själv led av mjölkstockning. Sjukvårdsupplysningens råd var då bland annat att hon skulle låta sin partner amma hennes bröst tills stockningen släppte. Detta har hon även hört att andra kvinnor erfara

– Att min partner ska suga mjölk ur mitt bröst tafsar rätt så hårt på ens personliga integritet. Ett råd skulle kunna vara att man säger till kvinnorna att de ska komma in till sjukhuset och få hjälp. Men det säger man inte.Stanna hemma och låt gubben suga. Visst, om inte det fungerar så ska man höra av sig igen. Kvinnors kroppar tillhör männen som vill ha sex med oss och barnen behöver brösten för att amma. Så ser fostran ut.


Kvinnokampen inte privat

Jona tror att män som grupp skulle vinna mycket på att avdramatisera undersökningar i rumpan och skapa sig en mer avslappnad inställning till deras anus.

– Även om vi aldrig når så långt att män hjälper varandra med denna typ av undersökning så måste folk kunna känna sig bekväma med att gå till doktorn och utså dessa ingrepp utan att känna sig förnedrade. Det går ju inte att komma ifrån att någon kommer ju att föra upp ett finger i rumpan vare sig de vill eller inte.

En anledning till att synen på ansvaret ser olika ut kopplat till kön är att kvinnors kroppar inte är till för dem själva. Att bröstens funktion i första hand är riktat till moderskapet och sedan ses som en sexualiserad kroppsdel som är till för männen. Hon tar kvinnokampen som exempel som till stor del har handlat om att jämföra sina egna erfarenheter och genom detta förstå att det som händer inte är privat utan ett strukturellt problem.

– Jag menar att kvinnor och mäns hälsa och hur man bedömer den till stor del handlar om en samhällsstruktur som bägge könen i det långa loppet skulle tjäna på om den luckrades upp. Min idé handlar om att underlätta för männen att snabbare ta reda på om sin prostata är frisk. Det värsta som kan hända är att folk helt enkelt inte känner att det är en knöl. Köp lite geléhjärtan och testa.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: