Oassima Ibn Salah har tröttnat på det internationella samfundets tystnad och passivitet inför ockupationen av det palestinska folket.
Värst i hennes ögon är hur hela världen kunde följa Israels krigsbrott via teve under 22 dagar vid årsskiftet 2008/2009, bevittna hur barn och bebisar dödades, utan att vidta några åtgärder för att få slut på den olagliga belägringen.
– Belägringen innebär inte bara att människorna i Gaza dödas, utan är också en kränkning av de internationella lagarna. Jag visste att få människor skulle riskera sina liv och lämna sina familjer och hem för att stå bredvid folket i Gaza. Jag ville vara en av dem, för när hela världen fortfarande är blind måste någon berätta historien och säga ”Stopp!” till Israel! förklarar Oassima Ibn Salah.
Journalister är människor
För närvarande arbetar hon på medieavdelningen inom The Foundation for Human Rights and Freedoms and Humanitarian Relief, IHH. Det är en turkisk icke-statlig organisation som organiserar Freedom Flotilla för andra gången i juni tillsammans med The Free Gaza Movement, Ship to Gaza-Greece, Ship to Gaza-Sweden och The European Campaign to End the Siege of Gaza, ECESG,.
– Jag är väldigt engagerad i frågor som rör mänskliga rättigheter och att hjälpa människor. Jag anser att en journalist inte ska välja sida i en del frågor, men när det gäller människor som lever i orättvisa, krig och ockupation kan inte ens en journalist ta bort sin mänskliga identitet. När vi går hem i slutet av dagen är vi bara människor: mammor, pappor, systrar, bröder, söner, döttrar. Och jag vill använda mitt skrivande för att ge hopp till några, motivera några och fortsätta kampen för en bättre värld.
Sprider solidaritet
Bland IHH:s volontärer finns både män och kvinnor. Att kvinnorna är fler och mer aktiva tror Oassima Ibn Salah beror på att de är mödrar, systrar och döttrar. Hon tror också att kvinnors förutsättningar bygger på både känslor och logik, vilket kan skapa en särskild sorts solidaritet och arbeta hårt för att ge den spridning.
Hon återkommer också till medierna och deras avgörande roll när det gäller mänskliga rättigheter.
– Medierna är ögonen som ser. De har större chans än andra att sprida den sanna historien och ansvaret att visa det som går illa, för ett ord eller en bild kan rädda miljoner liv. Jag vet att min roll som journalist inte är att vända ryggen åt människors rop, utan att föra med mig deras rop så långt jag bara kan. Människorna måste få veta vad som händer, och om jag kan visa det och inte gör det, då sviker jag inte bara journalistiken utan även det mest värdefulla och dyrbara – min identitet som människa.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST