Nu går Kristdemokrater och Sverigedemokrater hand i hand i abortfrågan.
Kristdemokraternas Gunilla Gomér menade nyligen att gravida kvinnor ska tvingas behålla
fostret, gå igenom en gravididet och att sedan lämna bort barnet för inhemsk
adoption. Allt för att bättra på abortstatistiken. Hon vill införa en nollvision mot abort.
Att Gomérs agenda är att förbjuda abort märks tydligt genom hennes ordförandeskap i
abortmotståndsföreningen Ja till Livet.
Inte helt oväntat får Gomér stöd av Sverigedemokraterna som nu får luft under de
nationalistiska vingarna och menar att ”svenska” barn skulle vara eftertraktade för adoption.
Barn är ingen handelsvara och att inskränkt aborträtt skulle användas för att
upprätthålla ”den svenska rasen” är smaklöst. Kvinnor är inte barnfabriker i nationens tjänst, de är egna individer, med rätt över sina egna kroppar!
Vad är det etiska i att utsätta kvinnor för denna fysiskt och psykiskt smärtsamma process?
Och vad är det etiska i att barn ska födas oönskade, med vetskapen att en mamma i Sverige,
ett land med god ekonomi, har lämnat bort dem? Om det vill sig väl så hamnar barnet hos
adoptivföräldrar. Men att föräldrar i Sverige, enligt Gomér, skulle adoptera ”svenska” barn
istället för att ”importera” barn från andra länder luktar rasism.
Världens överbefolkning är en av vår tids största problem. På några decennier har
befolkningen fördubblats och många lever under extremt fattiga omständigheter, delvis
orsakat just av kvinnors bristande rättigheter och brist på rätt till abort. Enligt RFSU dör
omkring 70 000 kvinnor varje år i världen på grund av osäkra aborter och hundratusentals
kvinnor skadas. Det är i genomsnitt 8 kvinnor i timmen som dör alltså.
Detta är en konsekvens av den religiösa familjefundamentalistiska konservatismens företrädare runt om i världen som högljutt kräver inskränkningar av kvinnors bestämmanderätt över sin egen kropp och mot aborträtten. Kvinnor gör abort alldeles oavsett om det är tillåtet eller inte, med den enda skillnaden att de riskerar sina liv där det är förbjudet eller inskränkt.
Rätten till fri abort är en nödvändig rättighet för att säkra kvinnors hälsa och för att kvinnor ska kunna agera som autonoma individer med oinskränkt rätt över sin egen kropp. Motståndet mot aborter måste ses i ett globalt sammanhang där många kvinnor förvägras denna rättighet. Därför är det viktigt att vi aktivt driver och arbetar för kvinnors rättighet till sexuell och reproduktiv hälsa nationellt och internationellt.
Vi får aldrig inskränka på rätten till en trygg och säker abort, det vore indirekt att förespråka mord på kvinnor. Låt kvinnor bevara rätten till sina egna kroppar, även om abortfrågan plötsligt blivit ”brännhet” enligt media.
Inhemska adoptioner förekommer redan i Sverige och är fullkomligt legala. Något som tycks ha undgått både Gomér och Svensson. Möjligheten att adoptera svenskfödda barn är inte något att införa eller inte införa, även om en seglivad faktoid säger att detta är olagligt. Barn föds inte med vetskap om nationalekonomi. Är det etiskt att lämna bort sitt barn om man är fattig, men inte annars? Menar Svensson att en kvinnas rätt att adoptera bort ett barn ska vara beroende av hennes hemlands BNP? Att lägga in argument om överbefolkning i en abortdebatt luktar befolkningspolitik. En kvinnas bestämmanderätt över den egna kroppen innefattar rätten att skaffa 14 barn om hon så önskar, vilket många kvinnor i utvecklingsländer gör främst för att säkra sin försörjning. Antagandet att dessa kvinnor egentligen hade velat abortera faller på Svenssons egna argument ”kvinnor gör abort alldeles oavsett om det är tillåtet eller inte”. Därtill har ingen kvinna någonsin gjort abort för att minska världens nativitet.