FAKTA/EMELIE BERGBOHM
Emelie Bergbohm är frilansande scenkonstproducent, som arbetat med en rad fria produktioner, bland dem monologprojektet "Bitterfittan Airlines". Idag arbetar hon som producent för dansaren och koreografen Virpi Pahkinen och med det egna företaget Bergbohm Culture Communications - en projektplattform inom journalistik, konst och kultur.
Förslaget om ett nytt system för kulturstöd i Stockholm har varit på tapeten under veckan som gick. Nu ska staden satsa på nyskapande projekt för att tillgodose behoven hos en växande och föränderlig stad, är tanken.
Som en följd av det riskerar etablerade fria konstutövare, som omskrivna Fria teatern i Högdalen, att förlora sina bidrag, vilket har lett till starkt motstånd mot reformen bland kulturutövare.
Enligt Stockholms stad ska systemet ge nya grupper och konstnärer ska få en chans att komma in i kulturlivet. Feministiskt Perspektiv ringde upp en av dem som borde gynnas av förändringen.
Hej, Emelie Bergbohm, du är ung, arbetar med fria grupper, och har jobbat utifrån nya texter, könsidentiteter och genusgestaltning för teaterscenen – de nya riktlinjerna borde vara som gjorda för dig. Ändå twittrar du flitigt om ditt missnöje med det nya kulturstödet. Varför är du inte glad?
– Visst, kortsiktigt får vi mer i plånboken, men det är väldigt problematiskt när man sätter grupper mot varandra. Att bara satsa på "nytänkande" projekt riskerar dessutom att stanna vid punktinsatser. Allt som är "nytt" har ett bäst före-datum. När det passerats så står man utan bidrag igen. Och då måste man börja tänka "vad är nyskapande?". Men inte utifrån en konstnärlig idé utan utifrån vad man tror att den som tar emot ansökningsblanketten tycker verkar nyskapande. Risken är att allt kommer att handla om att hitta bra formuleringar för blanketterna och försöka hitta på så "tokiga" projekt som möjligt för att få pengar. Det låter ju bra att de vill ha in projekt som gynnar jämställdhet, till exempel, men utan verktyg så blir det bara prat.
Men för dig, som ung kvinna, på väg in i en omvittnat patriarkal värld – ökas inte dina möjligheter att få in en fot och kunna driva feministiska projekt, till exempel?
– Nej, de strukturerna är så starka, det här förändrar ingenting på djupet. Det gör vi inte genom blanketter utan genom konstnärlig verksamhet. Strukturerna är så starka att det krävs mycket mer. Man behöver anlita kunniga människor och jobba långsiktigt. Ska man verkligen åstadkomma något krävs det projektbidrag..
Hur tycker du att bidragssystemet borde se ut?
– Jag tycker att det borde satsas mer pengar över huvud taget, som borde fördelas i två potter – en för etablerade kulturutövare och en för oetablerade. Det som är så upprörande nu är att det blir konkurrens om att vara så nytänkande som möjligt och i det tappar vi bort varandra och oss själva. Ur ett holistiskt perspektiv missgynnas kulturlivet av att man sätter etablerat mot oetablerat. Vi behöver snarare samarbeta mera och inspireras av varandra, det är då vi är som bäst.
Jag tycker att alla som har synpunkter på hur kulturstödet fördelas och utdelas, först ska vända sig till vederbörande beslutsfattare. Med kraft. Allt som skrivs på bloggar och i pressen struntar de säkert högaktningsfullt i. Men en massiv kritik direkt, skulle kanske betyda något. Britt Jakobsson