Sexuella trakasserier vardag för Östersunds elever

2011-06-03 | Karin Råghall padlock

INRIKES

Sexuella trakasserier är vanligt på grundskolorna i Östersund. Men skolorna är dåliga på att synliggöra och hantera problemen.

– Eleverna tror att det här är något de måste acceptera att bli utsatta för, säger forskaren Katja Gillander Gådin.

FAKTA/

Katja Gillander Gådin är docent i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Hon har forskat om sexuella trakasserier kopplat till barn och ungas psykiska hälsa sedan 1997. Hennes forskning omfattar bland annat enkätstudier och intervjuer med tusentals elever i Östersund, Sundsvall och Umeå.

Den 26 maj föreläste Katja Gillander Gådin om sexuella trakasserier i samband med nyinvigningen av Forum för genusvetenskap (FGV) på Mittuniversitetet.

En åttaårig flicka berättar för sin lärare att en kille har tafsat på henne. Läraren svarar "det är bara för att han är kär i dig". Händelsen bidrar till att flickan i framtiden inte berättar om trakasserier hon utsätts för, eftersom hon upplever att hennes problem inte tas på allvar. Hon börjar undvika vissa korridorer i skolan och slutar även prata om problemet med andra tjejer.

Katja Gillander Gådin har forskat om sexuella trakasserier kopplat till barn och ungas psykiska hälsa i snart 15 år. En av hennes slutsatser är att sexuella trakasserier är på väg att normaliseras. Ovanstående stycke är ett av många exempel på hur normalisering kan gå till.

– Om en företeelse är väldigt vanlig och man inte gör något åt det finns risken för normalisering. Det innebär att gränserna för vad som är ett acceptabelt beteende förflyttas, säger Katja Gillander Gådin.

Sedan hon började forska om sexuella trakasserier på 1990-talet har till exempel ord som hora och bög blivit allt vanligare. Orden används så ofta att både elever och lärare har blivit avtrubbade, menar Katja Gillander Gådin.

Lite kunskap i skolorna

I en av hennes senaste studier fick drygt 1 600 elever i årskurs 6-9 i Östersund svara på en enkät om sexuella trakasserier. Studien, som blev klar 2010, visade att var tredje tjej och var sjunde kille har blivit tafsad på. Var tredje tjej och nästan var tredje kille hade blivit kallad hora, fitta, kuk eller liknande ord. Andra vanliga sexuella trakasserier var att få sin kropp, sitt utseende eller privatliv kommenterat på ett sexuellt vis, att någon försökt kyssa eller krama en mot ens vilja och att ha blivit inträngd i ett hörn på ett sexuellt vis.

– Sexuella trakasserier är vanligt, men det finns väldigt lite kunskap om det ute på skolorna, säger Katja Gillander Gådin.

Såväl tjejer som killar drabbas. Men Katja Gillander Gådins forskning visar att tjejer löper större risk än killar att drabbas av psykisk ohälsa på grund av sexuella trakasserier. Det är dock viktigt att komma ihåg att enskilda individer kan drabbas svårt oavsett kön. Det hela beror på sammanhanget; vem som utsätts, när och hur.

Bättre likabehandlingsplaner

Enligt diskrimineringslagen är skolorna skyldiga att ta fram en likabehandlingsplan varje år, som anger hur de arbetar för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier. Här återstår mycket att göra. I en stor undersökning 2009 fann Skolinspektionen att nio av tio skolor hade brister i eller saknade planer mot kränkande behandling.

– Antidiskrimineringslagen är tydlig när det gäller vad skolorna ska göra på det här området. Det finns alla möjligheter att jobba mer förebyggande, säger Katja Gillander Gådin.

På det stora hela är hon positiv till diskrimineringslagen, men önskar en tydligare definition av sexuella trakasserier. Nuvarande definition lyder: "ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet".

– Den formuleringen är inte till hjälp för någon. Jag brukar uppmana skolorna att de måste prata om vad den här definitionen innebär, säger hon.

Vad behöver skolorna göra mer för att komma åt problemet?

– Vad som behövs är en allmän ökad kunskap om genus i skolorna. Sexuella trakasserier är en del av genusordningen. Därför behöver skolorna jobba mycket bredare, säger hon.

Några konkreta exempel på vad skolorna kan göra är att arbeta med genuspedagogik och använda läroböcker som inte förmedlar en förminskande bild av kvinnor. Det är också viktigt att fråga om elever utsatts för sexuella trakasserier, att inkludera sexuella trakasserier i antimobbingprogram, att synliggöra genusnormer och andra maktordningar i skolan samt att ha fungerande likabehandlingsplaner.

Katja Gillander Gådin påpekar att det inte bara är skolan som osynliggör sexuella trakasserier. Samma mönster finns i samhället i stort – medierna inräknat. Hon upplever inte att de rapporterar om problemet i en omfattning som motsvarar hur pass vanligt det är med sexuella trakasserier.

– Jag är förvånad över att det här inte är mer uppmärksammat, att det inte har hänt mer och att det inte finns en större medvetenhet, säger hon.