Wiwi-anne Johansson från vänsterpartiet kallar regeringens nya sjukförsäkringsregler för illusionsnummer.

Bild: Gabriel Liljevall

Regeringens nya sjukförsäkringsregler är ett illusionsnummer

2011-04-15 | Wiwi-Anne Johansson padlock

OPINION

60 procent av dem som hade sjuk- eller aktivitetsersättning innan ändringarna trädde i kraft 2008 var kvinnor. Trots det analyserade regeringen aldrig förslaget ur ett jämställdhetsperspektiv. Det konstaterar vänsterpartisten Wiwi-Anne Johansson, med anledning av regeringens nya sjukförsäkringsregler.

Wiwi-Anne Johansson är riksdagsledamot för vänsterpartiet och talesperson i socialförsäkringsfrågor.

Trots att våren äntligen är här är det fortfarande kyligt i Sverige. Regeringens hetsjakt på sjuka har lett till ett betydligt kallare och hårdare Sverige på bara fyra och ett halvt år. Inte minst för kvinnorna. Och de nya regler i sjukförsäkringen som regeringen lanserade nyligen är ett illusionsnummer som inte kommer att leda till någon förbättring för långtidssjuka. Med regeringes sammanlagda politik kommer klyftorna istället att öka mellan den som är sjuk och den som är frisk och har ett arbete, mellan kvinnor och män. Regeringens absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen fortsätter att flåsa dem alla i nacken.

Den diagnosbaserade sjukpenningen som regeringen infört har särskilt drabbat kvinnor negativt eftersom kvinnor oftare än män lider av s.k. ”diffusa diagnoser” som psykiska sjukdomar och sjukdomar i muskler och skelett. 60 procent av dem som hade sjuk- eller aktivitetsersättning innan ändringarna trädde i kraft 2008 var kvinnor. Trots det analyserade regeringen aldrig förslaget ur ett jämställdhetsperspektiv. En sådan analys är fortfarande inte gjord.

Precis som när det gäller regeringens nedskärningar på A-kassan och föräldraförsäkringen är det flest kvinnor som drabbas av försämringarna i sjukförsäkringen. Dubbelt så många kvinnor som män är utförsäkrade. Dubbelt så många kvinnor som män är sjuka utan ersättning. Många kvinnor försörjs numera av sina män eftersom de inte ens kan få försörjningsstöd om det finns någon annan i familjen som har en inkomst. Det är orimligt och ovärdigt. Vi har kunnat läsa om svårt cancersjuka kvinnor som tvingas arbeta och om barn till långtidssjukskrivna, utförsäkrade mammor som lever i fattigdom. Och dessa fall är långtifrån unika i det nya, kalla Sverige.

Åt detta gör socialförsäkringsminister Ulf Kristersson ingenting. Han målar med ord men det visar sig att kejsaren ändå är naken. Istället för att ompröva de fasta tidsgränserna som är det största problemet i sjukförsäkringen säger han nu att en skälighetsbedömning ska införas. Utöver de undantag som redan existerar ska man, enligt de nya förslagen, få stanna i sjukförsäkringen om det ”vore oskäligt på grund av sjukdom” att bli utförsäkrad. Istället för att göra en individuell prövning som bygger på medicinsk bedömning så utförsäkras människor enligt regeringens tidtabeller. Detta tänker inte Kristersson göra något åt.

Det är ett pr-trick som inte löser problemet för långvarigt sjuka. Risken är uppenbar att det bara blir ytterligare en luddig undantagsregel för Försäkringskassan att hålla reda på. Människor kommer att fortsätta friskförklaras därför att de har passerat en administrativ tidsgräns oavsett om de är sjuka eller friska.

Vänsterpartiet menar att det enda rimliga är att avskaffa de fasta tidsgränserna och ersätta dem med rättigheter för den sjuke gentemot myndigheter och arbetsgivare. Rehabilitering och arbetsanpassning ska stå i fokus, inte hot om indragen ersättning.

En rapport från LO visar att det är betydligt vanligare att den som utförsäkras från sjukförsäkringen har jobbat inom hotell- och restaurang, städbranschen, handeln eller som kommunalanställd innan långtidssjukskrivningen. Framförallt är det kvinnor och låginkomsttagare med tunga jobb som drabbas. I klartext innebär regeringens politik en utslagning av arbetarklassens kvinnor.

Anställda i kvinnodominerade yrken har också svårare att få sina skador godkända som arbetsskador jämfört med anställda i tunga mansdominerade jobb. En ny studie från Lunds universitet visar att arbete i butik – särskilt i kassan – är lika hårt som ett industriarbete. Det vore på sin plats att regeringen, i all sin iver att reglera Försäkringskassans och den sjukes rättigheter, gav en fingervisning om att de nya rönen i studien bör ändra bedömningen av kvinnors skador som uppstått genom jobbet.

Många kvinnor som arbetat inom vård och omsorg har fått diagnosen utmattningsdepression och så gott som alla är födda på 60-talet eller tidigt 70-tal. Det är kvinnor som haft både fysiskt och psykiskt hårda jobb och som fått arbeta i nedskärningarnas Sverige. De har nu inte blivit friskare bara fattigare.

Sjuk och utförsäkrad betyder för fler än 30 procent av dem att de förlorar mellan 1000 och 10 000 kronor i ersättning – varje månad. Var finns förslagen att förändra detta? Ingenting finns om detta i regeringens förslag. Däremot finns förslag om ett femte jobbskatteavdrag i vårpropositionen. Enligt regeringens egna beräkningar kommer det femte jobbskatteavdraget att innebära att 62 procent av männen och 38 procent av kvinnorna får mer i lönekuvertet. Inkomstskillnaderna ökar mellan män och kvinnor. För de som är sjuka likväl för dem som är friska. Kvinnorna är ständiga förlorare i vårt högerstyrda Sverige.

Det är lätt att förstå varför Ulf Kristersson är så angelägen om att få bort sjukförsäkringsfrågan från den politiska dagordningen. Sällan har konsekvenserna av regeringens politik synts så tydligt som genom det onödiga lidande de utförsäkrade vittnar om. Tyvärr kommer de åtgärder som nu aviseras inte att lösa problemen. Sjuka kommer att fortsätta utförsäkras enligt fasta tidsgränser.

Varken långvarigt sjuka män eller den nästan dubbelt så stora gruppen långtidssjuka kvinnor har något gott att vänta av regeringen.

Vi i Vänsterpartiet fortsätter vårt arbete för en mänsklig sjukförsäkring. Det gamla systemet var inte bra men det nya är sämre. Att bli sjuk är illa nog. Att dessutom jagas av fattigdom och byråkratiska regler är ovärdigt ett rikt land som Sverige. Kosmetiska förändringar duger inte när kyrkornas kollekt går till mat och räkningar till fattiggjorda sjuka som kastats ut ur vårt välfärdssystem.