Flickor som tämjer vargar

2011-04-15 | Frida Bogren padlock

KULTUR

Frida Bogren ser Ragnar Perssons När mörkret faller Lilla Galleriet och blir lycklig av utställningens hotfulla flickor.

FAKTA:

Ragnar Persson kommer från Tavelsjö men bor idag i Stockholm. Han har studerat fri konst på Konstfack och tog examen 2007. Utställningen När mörkret faller visas på Lilla Galleriet i Kulturhuset i Stockholm och pågår t.o.m. 1 maj.

Det ser ut som en tonårings telefonklotter. Flickor med stora ögon, dödskallar, monster och palmer på öde öar ritade i blyerts, bläck och tusch på kollegieblockspapper. Urklippta teckningar ihoptejpade till ett stort kollage i en sliten ram som hänger på sniskan.

Kollaget, som är det första verket som presenteras på Lilla galleriet i Kulturhuset där Ragnar Perssons När mörkret faller ställs ut, är allt annat än imponerande. Det känns vardagligt.

Men så tittar jag vidare och ser något annat. Fint tecknade detaljer i en tonårspojkes berättelser om kärlek och död. En tonårspojke som klär sig i svart, lyssnar på death metal och som drömmer om flickor på avstånd.

Hissen i lokalen har blivit en del av utställningen genom att teckningar i A3-storlek tejpats upp på hissens utsida. Hästar, fåglar och flickor med långt hår, bara överkroppar och små bröst. My little ponys, pistoler och gravstenar, fladdermöss redo att attackera.

Det är en estetik där serieteckning, tatueringskonst och bokmärkesmotiv blandas till ett uttryck som på samma gång skildrar tonåringens likgiltighet som totala allvar.

Inramningen passar på sätt och vis det naiva uttrycket. Samtidigt tar de slitna ramarna och hissexteriören också fokus från teckningarna och ger mig en känsla av att titta på en utställning av elever från estetiska programmet som i brist på bättre lokal fått tejpa upp sina bilder i en korridor.

Bäst gör sig den två gånger åtta meter stora blyertsteckningen föreställande tre flickor i en mörk barrskog. Flickorna befinner sig i vad som skulle kunna tolkas som en hotfull miljö men ser ändå ut att vara trygga och tillfreds. Den ena röker tankfullt, den andra står bakom en varg som lydigt sitter framför henne och den tredje står rakt upp och ner där i skogen.

På bilden finns också en stuga och en kåta. Kläder hänger på tork mellan träd. Kanske bor flickorna här? Ormar slingrar sig på marken, i vedbrasan skymtar ett monster och i träden finns små spöken som för mina tankar till Sven Nordqvists detaljrikedom.

Blyertspennan har varsamt mejslat fram trädbark, mjukt formade stenar och nakna kvistar. Det barnsliga uttrycket i kombination med den realistiska naturskildringen kontrasterar och kompletterar vartannat till något alldeles eget

I en tid när kvinnor i såväl populärkultur som finkultur misshandlas, våldtas och mördas på de mest fantasifulla och vidriga sätt. I en tid när flickor får skylla sig själva och uppmanas att vara försiktiga efter mörkrets inbrott, blir jag lycklig av att se flickor som skildras som hotfulla och främmande snarare än som offer i en hotfull värld.