Bild: Sissela Nordling Blanco

Ny serie: Moderskap och feminism

2011-04-01 | Edda Manga padlock

FEMINISM

Moderskapet har diskuterats flitigt av feminister genom åren. Mot bakgrund av den senaste tidens intensiva debatter om surrogatmödraskap har ämnet återigen aktualiserats. Detta är en av flera anledningar till att vi startar en ny serie i ämnet: Moderskap och feminism.

Moderskap som kvinnligt kall inom ramen för en heterosexuell familj är kärnan i det moderna genussystemet där kvinnligheten förståtts som essentiellt skild från manligheten (snarare än till exempel som en gradskillnad i perfektion av en mänsklig natur, som i den klassiska Aristoteliska antropologin). Moderskap, ibland omtalad som ”kvinnors roll i reproduktionen”, pekas i ett flertal feministiska teorier ut som grunden för kvinnors underordning. Men relationen mellan feminism och moderskap tycks på en och samma gång grundläggande och konfliktfylld. Kring denna fråga har stora meningsskiljaktigheter utspelat sig, bland annat frågan om den feministiska kampen bör utgå från och eftersträva kvinnors likhet med männen eller utgå från kvinnors olikhet och inrikta sig på en uppvärdering av det kvinnliga. Dessutom är moderskapsfrågan splittrande på en rent personlig nivå. Förhållandet till moderskapet är hos de flesta kvinnor starkt laddat (oavsett om de är, kan, vill eller vägrar vara mor). Moderskapet är ett område fyllt av sociala, kulturella, politiska, ekonomiska, psykologiska och personliga betydelser. Vissa kvinnor vill inte ha barn och skaffar heller inte några, vissa blir mödrar utan att vilja det, vissa önskar bli gravida men är oförmögna att bli det av olika anledningar, vissa uppfattar moderskapet som en källa till djup meningsfullhet och tillfredsställelse, vissa erfar det som ett hinder och en källa till frustration, vissa blir besvikna, vissa positivt överraskade, vissa ångrar och vissa sörjer moderskapet. Och vissa upplever nästan allt av detta på en och samma gång. Utifrån de olika positioner kvinnor befinner sig i förhållande till moderskapet uppkommer skilda behov och intressen som samtliga kan göra anspråk på att föras fram som feministiska krav -- ibland på motsägelsefulla sätt: rätten till den egna kroppen, rätten att inte reduceras till den egna kroppen och dess kroppsfunktioner, rätten till icke reproduktiv sexualitet och rätten att tillgå reproduktionstekniker även för icke sexuell reproduktion.

Inget blir enklare av moderskapets paradoxala förhållande till det moderna individbegreppet. Föreställningen om den autonoma och (kroppsligt, viljemässigt och ansvarsmässigt) välavgränsade individen som modellen för det politiska subjektet (medborgaren) kastar tvivel på kvinnors subjektivitet i den mån de anpassar sig till rådande modeller för moderskap. Å andra sidan leder föreställningen om två skilda kön vars skillnad förklaras med hänvisning till deras könsorgan och roll i reproduktionen till att kvinnor som inte är eller inte vill vara mödrar framstår som bristfälliga eller inadekvata som kvinnor. Från ett visst jämlikhetsperspektiv framstår moderskap som irrelevant i fråga om kvinnor som politiska subjekt. Graviditet och födande ses då som kroppsliga funktioner som inte rör kvinnors rationella förmåga och autonomi. Detta sätt att förstå moderskap grundar sig på den klassiska skillnaden mellan kropp och själ, en skillnad som gör modern (inte nödvändigtvis kvinnan) till det politiska subjektets motsats. Motsatt strategi, att utmana skiljelinjen mellan kropp och själ och föreställningen om ett autonomt subjekt (till exempel genom att ställa ”mödrandets etik” mot ”rättvisans”), utmynnar ofta i att föreställningen om två väsensskilda kön reproduceras.

Feministiskt Perspektiv startar idag en serie om Moderskap och feminism. Vår ambition är att ge plats åt olika erfarenhetsmässiga och teoretiska infallsvinklar på denna fråga. I klassisk feministisk anda vill vi tillvarata och erkänna kvinnors erfarenheter och deras betydelse för feministisk kunskapsproduktion samtidigt som vi skapar en grund för kritisk analys och diskussion av de strukturer i vilka dessa erfarenheter är inramade och som villkorar dem. Det är inte säkert att spänningarna, motsägelserna och intresseskillnaderna mellan olika kvinnor och olika feminismer angående moderskap minskar genom samtal. Det är inte säkert det är önskvärt heller. Men vi hoppas att vi ska nå en fördjupad kunskap om förståelse av olika feministiska perspektiv på moderskap.