Iman al-Obeidi blir tystad när hon försöker vittna om våldtäkter.

Libyens obekväma vittne

2011-04-01 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Hade hon inte haft modet att storma in på Rixos hotell i Tripoli skulle Iman al-Obeidi bara varit ytterligare ett av de anonyma offren för våldtäkter i konfliktdrabbade områden. Fortfarande försvunnen efter sitt vittnesmål finns risken att regimen gör henne till martyr.

Medan hon upprört och med hög röst vittnade om hur hon våldtagits upprepade gånger av regeringens milis, försökte flera ur hotellpersonalen hindra henne från att berätta. ”Förrädare, vem tror du att du är” ropade en kvinna, och en annan försökte slänga en filt över huvudet på Iman al-Obeidi. En servitör försökte stoppa journalisterna från att filma och knuffade våldsamt undan flera journalister som försökte komma närmare al-Obeidi.

– Titta vad Gaddafis milis har gjort mot mig! De har kränkt min heder, jag blev fastbunden. De bajsade på mig och urinerade på mig. Ni säger att ni är mina bröder, men jag kan inte lita på er.

Hon visade fram ett blodigt ben och hade skärsår och rispor på ansikte och handleder. Till slut kunde de utländska korrespondenter som bor på hotellet bara se på medan kvinnan tacklades och släpades iväg av de väpnade regeringsföreträdare som befann sig på hotellet för att övervaka journalisterna. Det var inte meningen att de skulle få ta del av hennes historia, eller något annat som Gaddafi-regimen vill dölja.

Financial Times reporter Charles Clover deporterades efter händelsen ”för felaktigheter i mina artiklar”. I en artikel ifrågasätter han sin egen roll och skriver att han hoppas att al-Obeidis ansträngningar inte ska ha varit för gäves.

På torsdagskvällen visste fortfarande ingen var kvinnan tagit vägen. BBC konstaterar att redan före protesterna brukade de få som vågade kritisera regimen omedelbart stämplas som galna och fängslas på obestämd tid.

Därför blev ingen förvånad när regeringsföreträdaren Moussa Ibrahim till en början påstod att Iman al-Obeidi var galen, kanske full. I statstelevisionen kallades hon en hora som hatar sitt land. Versionerna har ändrats efter hand. Anhöriga har tillbakavisat uppgifter om att hon skulle ha frigivits till sin syster, och vittnat om försök att muta Iman al-Obeidi till tystnad. Samtidigt som regimen påstått att hennes anklagelser utreds, men att hon vägrat låta sig undersökas, har hon själv blivit stämd av de anklagade männen för förtal och ärekränkning.

– Att anklaga någon för ett sexbrott i ett konservativt samhälle som vårt är väldigt allvarligt, sade Moussa Ibrahim på en presskonferens.

Amnesty i Storbritannien uppmanar de libyska myndigheterna att sluta försöka misskreditera Iman Al-Obeidi och sina medlemmar att kräva hennes frigivning.

– Det är helt upprörande att Eman al-Obeidi nu attackeras av just de tjänstemän som hon har anklagat, med uppenbart godkännande från de libyska myndigheterna, säger Malcolm Smart, ansvarig för Mellanöstern och Nordafrika på Amnesty International.

Under Gaddafis många år vid makten har de som kritiserat hans regering rutinmässigt gripits, torterats och försvunnit. Sedan protesterna i Libyen inleddes har Amnesty International dokumenterat nya fall där Gaddafis styrkor ligger bakom försvinnanden. Bland de boende i Tripoli cirkulerar också rykten om fler övergrepp mot kvinnor liknande de som Iman al-Obeidi utsattes för.

Webkampanjorganisationen Avaaz samlar nu stöd för en uppvaktning av Turkiet. Eftersom Gaddafi lyssnade när den turkiska regeringen bad honom släppa utländska journalister hoppas Avaaz att ett globalt upprop till premiärminister Erdogan ska bidra till att rädda Iman al-Obeidi.

På kampanjsidan framhålls det mod som krävdes av henne för att höja sin röst. ”Vi kan bara föreställa oss den terror hon står inför nu.”