Kalabalikartad kulturkrock om könsbalans

2011-03-25 | Torun Börtz padlock

KULTUR

Kvinnans plats var inte helt självklar på den gångna helgens bokmässa i Paris, dit svenska författare som Sara Stridsberg och Mara Lee var inbjudna. Kulturkrocken var bitvis ett faktum.

FAKTA:

Svenska författare som bjudits in officiellt till bokmässan i Paris:

Per Olof Enquist

Jonas Hassen Khemiri

Mara Lee

Sara Stridsberg

Anne Swärd

Annika Thor

Johanna Thydell

Carl-Johan Vallgren

– Kvinnliga författare får ofta frågan hur kvinnliga författare skriver, medan män får frågor om skrivandet i stort och om samhället. Skulle du vilja fråga Henning Mankell vilken mannens plats är i litteraturen, hur han skriver som man?

Norsk-svenska författaren Linn Ullman konfronterar direkt den franske samtalsledaren med hela seminariets tema – La place d’Eve (Evas plats) och river ner uppskattande applåder från publiken.

Just rubriken på samtalet mellan Linn Ullman, Sara Stridsberg och Mara Lee hade fått en hel del mässbeökare att höja skeptiska ögonbryn och deras farhågor skulle komma att besannas under seminariets gång.

Kvotering

Det har varit bokmässa i Paris under fyra dagar och i år var de nordiska länderna hedersgäster. 40 författare hade bjudits in, varav åtta från Sverige.Att göra ett både representativt, varierat och attraktivt urval – dessutom med flera länder inblandade – handlar om diplomati på hög nivå.

En av stötestenarna har uppenbarligen varit framför allt Sveriges krav på en rättvis fördelning mellan könen. Kvotering är alltid kontroversiellt i Frankrike och bokmässans chef, Bertrand Morisset, har inte direkt uppskattat att behöva kvotera konstnärlig verksamhet.

– Sådant skrämmer lite när det handlar om kulturella val. Vad gäller Island skulle vi kunnat ha fler kvinnor än män. Därför är könskvoteringen något som begränsar, anser han.

Fler kvinnor

Kulturrådets Helen Sigeland, som ansvarat för urvalet från svensk sida, har en delvis annorlunda bild av det hela. Hon berättar istället att fransmännens första lista över svenska författare att bjuda in innehöll betydligt fler män än kvinnor.

– Kulturrådet har en strategi för jämställdhet på 40-60 och kan man inte uppfylla det ska man kunna förklara det. I det här fallet fanns inte några förklaringar. Jag klargjorde väldigt tidigt att det var väldigt viktigt för oss, säger hon och förklarar att Frankrike och de andra nordiska länderna tyckte att huvudsaken var att det blev jämvikt totalt sätt.

Slutligen blev det till och med övervikt för kvinnor från svenskt håll, med fem kvinnor och tre män på den officiella listan.

– Jag tycker det är ett jättebra urval, konstaterar Helen Sigeland.

Avblåst debatt

Hur det gick med seminariet om kvinnans plats i litteraturen? Den allt mer illa berörda publiken fick bevittna hur den mentala klyftan vidgades minut för minut mellan den franske samtalsledaren och de tre författarna.

Efter det att samtalsledaren ställt frågor om nordisk feminism, så vida och allomfattande att ingen av de närvarande kunde svara, gjorde han en analys av Mara Lees debutroman Ladies så långt ifrån hennes egna intentioner att hon själv blev förstummad och hennes franska agent, uppretad av samtalsledarens naivitet, kände sig tvungen att lägga sig i debatten.

Och Sara Stridsberg kände sig tvingad att kommentera själva diskussionen kring Mara Lees roman.

– Det finns en längtan efter uppbygglighet när det gäller kvinnliga författare , att Lea i Ladies ska komma i hamn, bli mor, träffa en trevlig kille. Önskar man samma saker när det gäller manliga karaktärer? frågade hon.

Linn Ullman kunde inte heller hålla tyst.

– När man skriver börjar man här uppe, sade hon och måttade med handen långt överför sitt eget huvud.

– Man vill skriva om världen. Och så sätts vi i bås. Vi tre är inbjudna hit för att vi är kvinnor, nordiska och i ungefär samma ålder. Men hela litteraturens poäng är ju att spränga gränserna!

Vid det här laget kände sig samtalsledaren så attackerad och missförstådd att han efter att ha hävdat att det låg agressivitet i luften och avblåste hela debatten tre kvart före utsatt tid.

Kanske bara fel casting, med fel samtalsledare på fel plats? Eller ett tecken på något mer genomgående, att den franska debatten kring kön och genus ligger hästlängder efter den svenska?

Låt oss innerligt hoppas på det förra.