Bild: Ojo Espejo

Rättvisa för Karlita

2011-03-11 | FemPers padlock

8 MARS/UTRIKES

"Inte en enda till." Så avslutade 14-åriga Karen sitt tal till delstatsparlamentets ledamöter i Morelos, Mexiko, den 8 mars. Hon vill se ett slut på våldet i samhället. Hon överlevde. Men inte hennes syster Karlita. Feministiskt Perspektiv publicerar talet i sin helhet.

Goddag.

Jag heter Karen.

Tack för att ni har bjudit in mig att delta i den här viktiga sessionen i delstaten Morelos parlament. Särskilt tacksam är jag för allt stöd som vi har fått av ledamoten Tania Valentina.

I dag, den 8 mars, högdlighålls den internationella kvinnodagen.

Det handlar om ett högtidlighållande och inte ett firande, för det är en dag för reflektion och analys över kvinnans situation, särskilt de problem vi har, och att söka deras lösningar.

I dag är jag här för att tala om att jag är en överlevare av våld och därför vill jag be er att det ska finnas en god utbildning för alla pojkar och flickor. Att deras pappor och mammor, styvfäder och styvmödrar, inte slår dem, inte behandlar dem illa. Att de behandlar oss med respekt. Att de klarar att tillrättavisa oss när vi gör något fel, men aldrig med våld.

Jag vill berätta att min mamma dog i en bilolycka för sju år sedan. Så för två år sedan bodde jag med min pappa och styvmor. Hon slog mig tills jag föll i golvet och en dag, i augusti 2009, slog hon mig och dessutom brände hon mig. Det lämnade ett är som ännu håller på att läka lite i taget. När min farfar upptäckte det tog han mig till åklagarmyndigheten men där ville de inte gå vidare med anmälan. Vi fick veta att om vi fortsatte säga att min styvmor bränt mig, skulle de göra det besvärligt för oss. Jag blev väldigt arg på handläggaren för att hon inte tagit oss på allvar. Vissa fick hjälp, inte vi. Hon skickade oss till DIF (socialtjänsten) men ville inte göra någonting själv.

På DIF fick vi hjälp och stöd. De har hjälpt oss, men vill fortfarande inte ge vårdnaden till mina farföräldrar. De har bara tillfällig vårdnad och de vill ha den permanent för att jag alltid ska bo hos dem. Från den dagen har jag bott med mina farföräldrar och jag vill stanna hos dem. De hjälper mig, tar hand om mig, stöder mig. Min farfar gör mig alltid glad. Jag vill inte tillbaka till min styvmor. Jag vill att min pappa ska inse, sluta tveka, och se hur hans fru är. Jag vill inte att något liknande ska hända honom.

Därför vill jag träffa honom ibland. Fast han bara kommer för att träffa mig när han kommer ihåg att han har en dotter, och jag skulle vilja att han kom ihåg det oftare.

Men även om den historien tycks svår vill jag säga er något mer. Det här året har Kvinnoparlamentet, organiserat av jämställdhetskommissionen vid delstatsparlamentet i Morelos, haft feminicidio - kvinnomord - som tema.

Ett feminicidio är när en kvinna mördas för att hon är kvinna. Det är den extrema formen av våld mot en kvinna. Det här är något jag aldrig hade hört talas om innan, förrän det första regionala möte som parlamentet hade det här året i Yecapixtla, där jag var med. Där hörde jag ordet, och förstod en del saker. Bland dem att den 12 december 2009 upplevde jag på nära håll det som är ett kvinnomord, för min lillasyster Karlita, som jag kallade Piri, och som bara var 8 år, råkade ut för det, ett feminicidio.

Piri var en väldigt vacker flicka, väldigt glad, men också väldigt känslig. När hon grät om något tröstade farfar henne och snart skrattade hon igen. Hon tyckte mycket om att sjunga och hon sjöng för farfar för hon sa att han var hennes bebis och när han gick och la sig sjöng hon så här för honom: ”Duchi dichi, rororo, sov mitt hjärtas pojke, änglarna vaktar dig redan och din mamma Yaneni sjunger för dig. Jungfrun tvättade, San José gav med sig och pojken grät av hunger.” Och då låtsades farfar sova och hon smög, alldeles tyst, ut med farmor.

Varje gång farfar gick till arbetet gjorde hon korstecknet för honom och sa: ”låt änglarna skydda dig”.

Piri hade lust att studera, och gick i tredje klass i grundskolan. Hon tyckte om att prata med sina väninnor och gillade inte att det fanns pojkar som irriterade henne och sa hela tiden till läraren att prata med dem. Hon ville inte att det skulle finnas sådant våld i skolan mellan en del barn.

Hon tyckte mycket om att leka med sin lilla hund, som hon kallade ”svart” efter dess färg. Hon tyckte också mycket om katter. Vi var 6 år. Hon gav dem olika namn, grå

Le gustaba mucho jugar con su perrita llamada “negra”, nombre que le puso porque era de color: negro. También le gustaban mucho los gatos. Teníamos 6. Ella les ponía los nombres: Grå, Irriterande, Blond, Drottning, Puca, Matilda och Vit. Dessutom gillade hon fiskar och att stoppa ner handen i akvariumen och ta tag i dem för att sedan släppa. Hon sade att en av fiskarna ville bli skådespelare för den gjorde alltid konstiga saker som att snurra runt.

Piri sade att hon ville bli lärare som hennes lärare Lupita, ”för att göra gott och lära de andra barnen”.

Hon drömde om sin 15-årsfest, om att bli uppvaktad av killar på skolan. Hon ville ha en blå och rosa klänning, som den hon hade när hon fyllde fem år. å den födelsedagen, när hon fyllde fem, var hon lycklig i klänningen, att det var en princessklänning och den hon skulle gifta sig i.

Piri bodde med pappa och hans kvinna den dagen, den 12 december 2009. De skickade henne att köpa tortillas och ägg för att äta frukost. Hon gick ut och kom aldrig tillbaka för att en person tog och förde henne med sig, våldtog henne tillsammans med andra och sedan mördade de henne.

På grund av båda sakerna, vill jag att ingen begår övergrepp på fler kvinnor, oavsett ålder. Nu räcker det med kvinnors död.

Jag kommer för att kräva rättvisa för min Piri. Att hennes mördare inte ska komma ut från fängelset. Att de oskyldiga som betalar för skulder de aldrig hade befrias, men att de som har dödat dem aldrig blir fria. Men jag ber också om rättvisa för alla kvinnor som råkat ut för detta.

Och jag ber hela samhället att inte tillåta att dessa kvinnomord sker. Att inte ens tillåta den sortens våld mot kvinnan som det jag upplevde. Att handläggarna på åklagarmyndigheten, om en kvinna söker hjälp för att hon blivit slagen ser till att hjälpa henne. Att inte vända henne ryggen. Att ge henne mycket uppmärksamhet. Att de stöder henne för att varken hon eller hennes barn ska misshandlas mer.

Jag skulle be ledamöterna att göra fler lagar mot de kriminella och lagar som ser till att våldtäktsmän och kvinnomördare får betala för sina brott, och att de aldrig kommer ut från fängelset.

De här dagarna pågår bevisutredningar och förhör för att döma de skyldiga till våldtäkten och mordet på min lillasyster. Därför ber jag att domarna ger de ansvariga en dom som blir ett exempel.

Jag är en överlevare av våld men inte min Piri.  Därför ber jag alla att tänka på vad jag upplevt och det som gjorde att hon inte kunde leva längre.

 Inte en enda till!

Tack så mycket.

Översättning: Jenny Rönngren