Bild: aristasia.wordpress.com

Antifeministisk bisarrovärld

2011-02-25 | Helena Brors padlock

KULTUR

Att virtuella världar ofta är lika patriarkala som den reella är ett lika märkligt som välkänt fenomen. Men kvinnoseparatistiska fantasiskapelsen Aristasia tar det steget längre. Helena Brors öppnar kuriosakabinettet och hittar en semireell patriarkal sekt – utan män.

Träd in i en fantasivärld helt utan män där de två könen utgörs av blondiner och brunetter. Lägg till nazistsymbolik, husaga, tillbedjan av en solgudinna och abnorma aversioner gentemot all samhällsutveckling efter 1963 så befinner du dig säkerligen i Aristasia.

Detta kuriosum bildades av en kohort rösträttsberövade studentskor vid Oxforduniversitetet Lady Margaret Hall i slutet av 60-talet. Fast övertygade om att decenniets ökade sociala frihet innebar samhällsmoraliskt förfall (60-talsrevolten kallas i aristasiansk folkmun för ”förmörkelsen”) hoppade gruppen av Lady Margaret Hall för att starta sitt eget lärosäte, Milchford, centrerat kring aristasianska studier.

Rappt förordnades att män inte skulle existera i det nya landet Aristasia. Mansroller som ledare och affärsmän ålades brunettkönet medan de motsatta blondinerna fick bli konstnärinnor och hushållerskor

Aristasia – från grekiskans ”aristos” för ”bäst” – betecknar numera två sfärer: Aristasia Pura, den fullkomligt mansfria planeten varpå anhängerskor rollspelar, samt Aristasia-in-Telluria, föresatsen att återskapa densamma in real life medelst cigarettmunstycken och malätna pälskappor.

Aristasia Pura består av flera olika drottningdömen, vars härskarinnor är underordnade imperiets överkejsarinna Celestia. Varje nation är baserad på någon acceptabel omodern era. Till exempel är Vintesse 20-tal, Trent är 30-tal och Quirinelle är 50-tal.

Ytterprovinsen Infra-Quirinelle minner om 60-talets begynnelse, men på Aristasias hemsida framhålls att allt vad Carnaby Street heter är fullkomligt oacceptabelt. Aristasianska medborgarinnor kan välja grad av klausur beroende på vilken av fyra ringar de hör till.

Den yttre cirkeln rollspelar bara aristasianskor online. Tredje cirkeln lever en antediluviansk livsstil i Telluria. Andra cirkeln bor i aristasianska kollektiv runtom Storbritannien, men yrkesarbetar ute i ”avgrunden”.

Den innersta cirkeln har klippt alla band med samhället för att upptas i Aristasia fullkomligt. Märk väl att bemälda separatism saknar all feministisk prägel. I dess hushåll har matmödrar självklar rätt att prygla tjänarinnor med för syftet avsedda tillhyggen.

Den innersta cirkeln livnär sig på distribuering av instruktionsböcker med titlar som The Female Disciplinary Manual och ett urval av piskor och käppar. Aristasias ansikte utåt Miss Martindale alias Clare Tyrrell alias Mari de Colwyn, dömdes 1992 för grov misshandel mot sitt dåvarande hembiträde.

Tre år senare offentliggjorde The Guardian hennes devota korrespondens med British National Partys grundare John Tyndall. Martindale kommenterade att hon inte kunde vara fascist, då hon var ointresserad av demokrati.

Aristasianskor brukar dysfemismen ”bongo” om det moderna samhället och dess invånare. Imperiets statsreligion är centrerad kring solgudinnan Sai Raya och nationalflaggan utgörs av ett solkors. Aristasia är lite av en Berättelsen om O samskriven av Enid Blyton och Oswald Mosley.