Fel döma revolterande kvinnor efter kläderna

2011-02-11 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Att sekulära kvinnor i Mellanöstern och Nordafrika är emot islam går inte att ta för givet, eller att muslimska kvinnor inte vill ha en sekulär demokrati. Däremot råder ingen tvekan om att kvinnorna spelar en allt viktigare roll i regionen. Både sekulära och religiösa grupper tävlar om att ha kvinnorna med, skriver Sholeh Irani, som intervjuat forskaren Laleh Khalili.

De kulturella och sociala hinder och tabun som skulle ta många år för att övervinna, har försvagats över få dagar i skuggan av folkliga revolter i länder som Tunisien och Egypten. De nya bilderna av dessa länder och dess folk som trots västerländska majoritetsmediala filter når ut, överensstämmer lite med de schablonbilder som vi har matats med. Trots islamofobiska och eurocentriska, om inte extremhögerpolitiska, påståenden ser vi människor som inte är ”demokratiresistenta”. De kräver demokrati trots att de mördas och torteras för sina krav av västallierade ledare. Det som omvärlden har bevittnat på den befriade zonen Tahrir-torget är en miniatyr av det samhälle man egentligen har velat bygga upp i regionen. En dröm som gång på gång bromsas av västerländska ekonomiska intressen.

Laleh Khalili undervisar vid Middle East Politics i Londons University. Hon har bland annat forskat i gender och sociala rörelser i Mellanöstern, skrivit böcker och artiklar och deltar i internationella medier för kommentarer kring det som pågår i regionen. Hon presenterar sig som iransk-amerikansk.

Jag frågade Khalili om kvinnornas egentliga roll i det som pågår. Kvinnornas delaktighet, särskilt i Egypten, har överraskat många. Till att börja med lyckades de vanliga schablonerna förhindra att kvinnors bilder och berättelser från att få utrymme i media. Men verkligheten var starkare.

Jag frågar experten Khalili för att vara säker på att jag inte överdriver med kvinnornas roll i händelserna i Tunisien och Egypten.

Är kvinnorna verkliga aktörer i revolterna eller är de i männens skugga?

– Nej, de är inte i männens skugga. Kvinnorna som aktivt deltar är kanske färre i antal, men de som är ute har en aktiv och avgörande roll.

En anledning till att kvinnorna inte är lika många som männen på gatorna har med konservativa familjevärderingar att göra, men det handlar också om rädsla, förklarar Khalili vidare.

- Om något liknande skulle hända i Europa, skulle många familjer även här hindra sina unga döttrar för att gå i frontlinjen av demonstrationer som kan leda till våldsamma konfrontationer med polis. Kvinnor befinner sig i mindre utsträckning i de slagsmål och våldsamma scener som vi bevittnade i Egypten. Men det finns många autonoma självorganiserade grupper som initieras dagligen av kvinnor i Egypten. Bakom nästan de flesta kliniker som etablerades för att ta hand om skadade står kvinnor, unga läkare och vårdpersonal. Utan dem skulle det inte alls fungera.

Genusbarriärer har inte varit dominerande i denna revolt i Egypten eftersom upproret domineras av ungdomar. Denna nya generation har en annan syn på kvinnans roll och frihet. I de demonstrationer som inte varit våldsamma har män och kvinnor deltagit tillsammans.

- Innan den 25 januari gjorde ungdomar en rad olika videofilmer där de uppmanade människor att gå ut och demonstrera. I några av de mest effektiva och mest sedda sitter faktiskt kvinnor framför kameran och mobiliserar. Dessa videofilmer har haft extra effekt just för att det var kvinnor som utmanade för förändring och revolt.

Bilder på unga vackra iranskor dominerade västerländsk media under juni-revolten 2009. Men bortsett från avsikterna, kan du säga att kvinnorna spelade en viktigare roll under gaturevolterna i Iran jämfört med Tunisien och Egypten?

- Jag är inte säker på att rollen varit viktigare, mer en annorlunda roll. Iranska regimen har sedan början omvandlat kvinnofrågan och kontrollen över hennes kropp och liv till en avgörande politisk angelägenhet. Denna politik och detta förtryck har gjort kvinnors motstånd viktigt. Iranska kvinnor blev tvungna att organisera sig mot politiken. Iranska sociala rörelser handlar sedan 90-talet om kvinnors och ungdomars självorganisering. Så kvinnorna i Iran är organiserade som ”kvinnor”, inte bara medborgare. I revolten 2009 kom kvinnorna ut på gatorna i egenskap av ”kvinnor” och detta är viktigt och avgör skillnaden mot det som pågår i Egypten till exempel.

- En annan skillnad är att kvinnorörelsen i Iran främst är sekulär, även om det finns muslimska feminister. Kvinnor som deltar i Egyptens demonstrationer bär ofta markörer som påminner västvärlden om det icke-sekulära, som slöjor.

- Jag brukar säga, och jag vet att många inte tycker om att höra detta, men iranska kvinnorättsaktivister får ofta mer utrymme i västerländska medier eftersom de är mer sekulära. De beskrivs som motståndare till islam oavsett om de verkligen är det eller inte. Jag tror många av dem inte vill identifieras med termer som anti-islam, utan som kvinnor med krav på jämlikhet.

Khalili hävdar att iranska kvinnor använde sig av markörer under revolten 2009, som skickade signalen om deras vilja av att vara fria, att kunna välja sin klädsel fritt.

– De visade håret och målade läpparna... Egentligen var detta en signal till regimen och buskapet var olydnad. En del ville med utseendet säga nej även till islam, men inte alla. Allt detta tolkades i västerländsk media som en revolt mot islam, medan beslöjade kvinnor i Egypten tolkas som islamister.

Kvinnor och deras status och delaktighet är nu en politisk faktor i regionen. Både sekulära och religiösa grupper tävlar om att ha kvinnorna med. Liksom andra västerländska medier, nöjer sig många svenska populärmedier med att dra slutsatser om ytliga markörer. Kvinnors kläder har blivit en markör, som om man inte behöver höra vad kvinnan har att säga.