Tatuering i utbyte mot frihet

2011-01-28 | Patricia Mayorga padlock

UTRIKES

Ingen har besökt Daniela under de månader hon suttit fängslad i Chihuahua, en av Mexikos mest våldsdrabbade regioner. Hon tror på mirakel och sätter sitt hopp till ett helgon som många – inte bara kriminella – tillber trots att den katolska kyrkan klassat det som hädelse.

Det här är det andra av fyra porträtt där den mexikanska journalisten Patricia Mayorga skildrar kvinnor som begått brott och det senaste året dömts till fängelse.

Bakgrund:

Fler kvinnor utför brott i Mexiko

Läs också:

Dödlig kamp för rättvisa i kvinnomordens Juárez

Knarket gjorde henne rik

FAKTA SANTA MUERTE

Santa Muerte-kulten beskrivs som de marginaliserades religion i Mexiko, och antas ha rötter både i katolska seder och mesoamerikansk kultur. Katolska kyrkan har fördömt kulten samtidigt som la Santa Muerte lockat allt fler anhängare de senaste två decennierna. I början av det här året greps en ledande gestalt, anklagad för att tillhöra en knarkkartell. Kulten är särskilt väl representerad på fängelser. Helgonet uppträder i skepnad av ett skelett med lång klänning, bärandes på ett eller flera föremål, ofta en lie och en jordglob.

Daniela har svurit att hon ska tatuera la Santa Muertes (den heliga dödens) bild på armen när hon beviljats miraklet att bli frigiven. Vid sina 20 år är hon övertygad om att det helgon hon vördar och ärar ska ge henne det hon önskar.

Hennes tro har stärkts av att åtalet reducerades till utpressning. När hon greps i september var hon även anklagad för olaga vapeninnehav, innehav av stulna fordon och narkotikainnehav, men de åtalspunkterna försvann i rättsprocessen.

Förra året försattes delstatshuvudstaden Chihuahua i ett kritiskt tillstånd. "Framväxande" gäng, som de kallas av myndigheterna, ägnade sig i allt högre utsträckning åt utpressning. Precis som Ciudad Juárez upplevt några månader tidigare tvingades affärsmän i krogbranschen att lämna staden, staten och till och med landet. Kriminella ligor som ville tvinga dem att sälja kokain hotade företagarna. De som vägrade visste de att de måste lämna sina hem och företag med sina familjer, eftersom hoten var allvarligt menade.

Andra yrkesgrupper, som taxichaufförer, angreps också i sitt arbete. De tvingades att sälja droger och om någon vägrade använde ligorna yrkeslegitimationen för att få fram hemadressen och hota med att döda familjen.

Tack vare ett stort socialt tryck och samarbete med företagarna, lyckades polisen sätta stopp för en utpressningsliga med nio medlemmar. De greps i två separata grupperingar och i en av dem fanns Daniela.

Nästan 200 portioner kokain och annan narkotika beslagtogs, liksom två fordon och två telefoner som rapporterats stulna. De bar också guldpläterade vapen och böcker med listor över offer som skulle utpressas. Daniela greps tillsammans med fyra män. Hon var den enda kvinnan i det kriminella gänget.

Daniela föddes som det andra av tre barn i sin familj och är den enda flickan. Fadern dog i en bilolycka när hon gick i åttonde klass. Mamman blev ensam ansvarig för sina barn, men klarade inte ekonomin utan började sälja droger.

När Danielas mor greps bestämde hon sig för att sluta skolan. "Jag tappade intresset, eftersom jag stod mycket nära min pappa. Efter hans död ville jag inte längre studera. "

Daniela provade på droger som till exempel kokain. Mamman kände till dotterns missbruk. "När hon fick veta det bara grät hon." Till en början arbetade Daniela på ett snickeri, sedan på skroten. "Min mamma började gå ner sig. Jag tänkte att jag måste hjälpa min mamma. Situationen var kritisk ekonomiskt sett."

Under en tid var Daniela involverad i ett kriminellt gäng som ägnade sig åt bilstöld. Precis som många andra gäng specialiserade de sig på det brottet, medan andra gäng specialiserar sig på kidnappning, utpressning, mord. Så småningom erbjöds hon arbete i en annan stad och en annan nisch – utpressning.

Daniela trodde redan då på la Santa Muerte. Hennes mor och bror dyrkade också dödshelgonet. Hemma hade ett altare för henne. Det räckte med några ljus, röda rosor, sand Pantheon, droger, djurben eller ännu hellre människoben, tequila, cigaretter och andra objekt som helgonet gillar, för att Daniela skulle tro att de mirakel hon bad om skulle förverkligas.

Under tiden som biltjuv medverkade hon vid tre mord, och utförde själv ett. Bekymmerslöst berättar Daniela att morden kunde ge upp till 80 000 pesos (cirka 48 000 kronor), beroende på hur mycket pengar offret bar på sig. Pengarna delas upp mellan dem som varit delaktiga i mordet. Betalningen för att stjäla bilar var 2 000 pesos (cirka 1 200 kronor).

Mellan de kriminella uppdragen anförtrodde sig Daniela åt la Santa Muerte, precis som tusentals tonåringar och ungdomar som lever kriminellt i Chihuahua, berättar hon. "Hon är mycket mirakulös, men också ganska krävande. Till exempel gav hon mig jobb och jag lovade henne ett altare. Vi ordnade ett hemma. Det var riktigt stort, ett kapell. "

När hon greps var det en vän som körde bilen. Därför kunde hon inte anklagas för innehav av stulen bil. "Jag utpressade inte, utan frågade bara företagsägaren om en cigarr, jag var nybörjare. Eftersom jag just anlänt till staden kunde de inte bevisa att jag deltagit i utpressningen."

Direkt när hon kom till fängelset satte hon upp altaret för att be Santa Muerte om hjälp att bli fri. "Här i min cell har jag altaret, jag lägger dit cigaretter och har lovat att om jag blir fri ska jag tatuera mig, säger Daniela och pekar på armen. Hennes ansikte och tonfall förändras när hon pratar om sin hängivenhet för la Santa Muerte.

Plötsligt tar hon fram en bild av helgonet, för att visa sin tro. Utan kulter eller ritualer, dyrkar och tillber ungdomar dödsfiguren som motsvarar deras tro. Hon kräver inga offer, åtminstone inte enligt Daniela. Bara kläder, presenter, sådant som leder till stölder. Ingen som tror på den heliga döden får tro på andra helgon eller avbilder, bara på Gud som hon är beroende av.

Det finns kriminella grupper som förbjuder sina medlemmar att missbruka droger, framför allt de som begår mord, säger Daniela.

Hon är säker på att bli fri, litar på att hennes helgon kommer att bevilja det, eftersom myndigheterna redan avskrivit de flesta av brotten, "Jag togs för utpressning, bilstölder, felaktig användning av registreringsskyltar, drogmissbruk och nu är jag bara åtalad för utpressning. "

Hon saknar sin frihet men antyder att hon skulle kunna arbeta som lejd mördare igen, om nöden krävde det. Samtidigt försäkrar hon att hon skulle vilja ägna sig åt något annat, lagligt, och att det är möjligt att lämna den brottsliga banan.

Männens avdelning på fängelset kontrolleras av de intagna, olika myndigheter har accepterat det, medan kvinnorna har organiserat sig i rivaliserande grupper. "Just nu är jag straffad av min egen grupp. Vi hålls åtskilda i olika grupper. Jag blev straffad, eftersom jag slogs med en från en annan grupp."

För Daniela är atmosfären inne i fängelset "het, jag kan inte lämna min cell på ett par veckor. Jag var så lugn, men sökte konfrontation och blev straffad. "

Daniela längtar till sitt lugna livet före fängelse, där han sjöng i en mariachi-band och spelade gitarr. Nu spelar hon bara utanför sin cell. "Men om jag vill kan jag komma ur detta."

Kan du verkligen det. Nu har du information om dem, de har kontroll över dig?

- Ah, jag hade inte tänkt på det sättet, ja det blir nog svårt. Hon ler och sänker blicken och fortsätter: de är inte dåliga, de är inte sådana monster som ni tror.

Hon medger att hon är hämndlysten, "inte här på insidan, men på utsidan hade jag redan gjort något mot min flickvän. Hon gifte sig med en annan i ett fängelse i Juárez. Här har jag en flickvän och jag gillar en i den andra gruppen också, men det är svårt. "

Hur mycket hon än försöker visualisera eller prata om sin framtid, lyckas hon inte bli konkret "pengarna från brott räcker inte till, jag gjorde av med allt på fester, du tror att du alltid kommer att vara fri. Det är skit härinne."

Daniela säger att hon fortfarande får ut sin lön. Hon har inte haft några besök i fängelset, ensamheten är ”för jävlig", det som håller henne uppe är hoppet till en avbild som i grunden saknar mening, men på den bygger hon sin tro.

Översättning: Jenny Rönngren