Cairo. Aktivister har utlyst "ilskans fredag". Regimen har stängt ner internet och sms.

EU vänder kappan när regimerna faller

2011-01-28 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Den tunisiska revolutionen har kort efter att diktatorn tvingats ut ur landet ingjutit mod hos människor i grannländerna. Läget i Egypten är extremt spänt. Frilansjournalisten Per Björklund har sett prov på repressionen på nära håll och kallar det rena hyckleriet när EU:s länder efter alla år plötsligt låtsas stå på aktivisternas sida.

Läs också:

Per Björklunds blog:

Från Kairo till världen

Under tre år levde och rapporterade Per Björklund från Egypten. Han intervjuade bloggare, strejkande statsanställda och fackföreningsaktivister. Efter en semesterresa till Sverige 2009 nekades han inresa i landet, svartlistad av säkerhetspolisten. Han är inte förvånad över det som nu sker.

– Bara för några dagar sedan pratade experter om att det som hände i Tunisien inte kan hända i Egypten. De sitter fast i ett tänkande där de här regimerna ses som superstabila, men ser ingen opposition och folket betraktas som maktlöst.

Nu oroar han sig för vänner och bekanta som alla är ute på gatorna.

– Redan när jag var där kändes det att situationen var explosiv, att det pyrde under ytan. Det är ingen tvekan om att aktivisterna kommer att fortsätta protestera. Frågan är om det kommer att växa och bli större eller om regimen lyckas kväsa motståndet.

På gatorna finns många som i vanliga fall inte skulle betrakta sig som aktivister. Motståndet mot regimen finns i många olika grupperingar, liberaler, islamister, socialister som har försökt att mobilisera människor tidigare, utan att lyckas. Mubarak-regimen har styrt landet med undantagslagar i nära 30 år.

Det finns enskilda starka feminister och grupper som jobbar för kvinnors rättigheter men ingen kvinnorörelse att tala om enligt Per Björklund. Den har pressats tillbaka de senaste 20 åren, genom att åtgärder som regimen vidtagit för att blidka islamisterna.

– Men kvinnorna är lång ifrån passiva. De är väldigt aktiva i andra sociala rörelser. Även det muslimska brödraskapet mobiliserar kvinnor även om de förespråkar en politik som är kvinnofientlig.

En anledning till att protesterna aldrig tagit fart på allvar tidigare har varit just rädslan för en upprepning av revolutionen i Iran. Det betyder samtidigt att stödet för ett sekulärt styre är stort och just därför tror Per Björklund att risken inte är särskilt stor för en utveckling liknande den i Iran. Tunisien blev gnistan som ingett mod, men oppositionen är splittrad, och oppositionspartierna uppfattas som ineffektiva och korrupta.

Kanske kan Mohamed ElBaradei bli den enande symbol som behövs i en övergångsperiod och som han erbjudit sig att vara. Men fredspristagaren möts av en stark misstänksamhet, berättar Per Björklund. ElBaradei jobbade som diplomat för regimen under många år, och dröjde kanske för länge med att återvända till Egypten från sin självpåtagna exil. Samtidigt kan det vara en fördel att inte vara tätt knuten till något oppositionsparti.

– Egyptiernas enda egentliga krav är att få bort Mubarak och hans son som väntades ta över presidentposten. Protesterna är direkt riktade mot Mubarak personligen, säger Björklund.

Militärens agerande kan bli avgörande för utgången av upproret. Protesterna riktar sig mot systemet som militären är beroende av och därmed har ett stort intresse att bevara regimen.

EU:s roll är också viktig. EU-länderna har enligt Björklund spelat en väldigt negativ roll genom att ge bistånd till regimerna i regionen utan krav på mänskliga rättigheter och demokrati. Sverige exporterar vapen till Egypten, Tunisien och Algeriet, till exempel.

– Först när regimerna faller låtsas vi stå på oppositionens sida. Det är rena hyckleriet tycker jag, säger Per Björklund.

Han tonar i viss mån ner de sociala mediernas betydelse för protesterna:

– Små grupper har samlats på olika platser genom samarbete via internet, men det har också förekommit spontana kravaller i spridda stadsdelar som inte alls varit organisaerade. Om situationen inte redan varit explosiv skulle inte internet och twitter i sig ha kunnat skapa det här.

I dag, fredag, planeras för de största demonstrationerna hittills. Huruvida de kommer att slås ner eller är början till slutet den långlivade diktaturen vet ingen idag. I natt rapporterades via Facebook-gruppen We are all Khaled Said* att de egyptiska myndigheterna stängt ner internet helt och hållet efter att nyhetsbyrån AP publicerat en film med dödligt våld mot aktivister. En överlevande aktivist bloggar om våldet i Cairo.

Per Björklunds reportagebok ”Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet” skulle släppas i april. Han kommer att skriva ett extra kapitel om det som händer just nu. Men framför allt kommer han att ge en historisk bakgrund till det som nu pågår.

– Man kan jämföra med Latinamerika när militärdiktaturerna föll så gick det oerhört fort i ett historiskt perspektiv. Nu handlar det om länder som är tätt politiskt och kulturellt sammankopplade. Det är inte förvånande att Tunisien skulle få sådana effekter.

* Khaled Said, en 28-åring från Alexandria, torterades till döds av två poliser förra sommaren efter att ha publicerat en för polisen ofördelaktig video på internet.