Ojämlik diskriminering

2011-01-21 | Suzanne Vikström padlock

UTRIKES

I ett patriarkat kan inte ens diskrimineringen vara jämlik, svarar Maria Sabunaeva, styrelseledamot i Russian LGBT Network på frågan om skillnaderna mellan lesbiska och bögars situation i Ryssland.

Hon förklarar att de flesta inte ens känner till ordet patriarkat precis som de inte känner till orden mänskliga rättigheter eller diskriminering. Folk vet ingenting om genusfrågor eller jämlikhet mellan könen.

– Bögar slipper undan diskrimineringen i större utsträckning än vad lesbiska gör även om de självklart också råkar illa ut. Men männen tar mycket större plats i samhället överhuvudtaget, och det intressanta är vad männen gör. Vad kvinnor gör är inte så intressant, så de kommer alltid i andra hand, säger Maria Sabunaeva.

Ryssland är ett land där demokrati aldrig har funnits, rysk demokrati är bara tjugo år gammalt. Hon förklarar.

– Det gamla tankesättet är djupt rotat i människors mentalitet och den ryska kyrkan stödjer patriarkatiska idéer. De vill att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män för att de ska reproducera, och att kvinnor ska stanna hemma och föda barn.

Några kvinno- eller feministrörelser existerar knappt. Maria Sabunaeva känner till två i Moskva och ett kvinnohärbärge i Sankt Petersburg. Det är allt. Motståndet mot och okunskapen om feminism är massivt även bland lesbiska.

– Om exempelvis ett lesbiskt par skaffar barn så diskuterar de automatiskt vem som ska vara den maskulina förebilden för barnet. Det är väldigt svårt att nå ut även till den gruppen, säger hon.

Förra året skrev Russian LGBT Network rapporten "Discrimination and violence concerning lesbian, bisexual women and transgender people in Russia" för att uppmärksamma just kvinnornas utsatthet. Rapporten tar bland annat upp ett fall där en lesbisk kvinna våldtogs av en grupp män när de fick reda på hennes sexuella läggning. Vanligt förekommande är också att lesbiska misshandlas inom familjen, och särskilt transpersoner är utsatta för våld och till och med mördas, framgår det av rapporten.

I juli presenterade de rapporten för CEDAW (Committee on the Elimination of Discrimination against Women) på deras 46: e sammankomst i New York. Denna hölls med bakgrund av FN: s överenskommelse om att utrota alla former av diskriminering mot kvinnor. Därefter har det inte hänt någonting. Vad är då nästa steg för att uppmärksamma rapporten?

Maria Sabunaeva svarar efter en stunds tystnad:

– Det är en bra fråga, men jag har inget svar. Vår regering bryr sig inte om att en sådan rapport finns. Vi jobbar i en hbt-organisation och feministiska frågor kommer oftast i andra hand. När vi anordnar möten om genusfrågor försöker vi också få med de feministiska frågorna, men det är svårt. När vi ska försöka utveckla feministiska grupper är det väldigt värdefullt med kunskaper från andra länder.

Men hon tycker ändå att rapporten är värdefull för den ryska hbt-rörelsens framtida utveckling. Just nu är det viktigt att jobba för att människor ska organisera sig, förklarar hon och suckar över hur svårt det är att få ihop folk. Några enstaka aktivister finns dock, exempelvis en kvinna som ordnat en fantastisk hemsida, men den är inte så välbesökt.

– Först av allt måste vi arbeta med genusfrågor och förklara för folk att det finns ett problem, och först när de förstår att problemet faktiskt existerar och tar det på allvar kan vi börja arbeta. Först då kommer de och blir engagerade.

Det största problemet tycker hon är att de flesta kvinnor och hbt-personer inte förstår att de är diskriminerade. De känner till mänskliga rättigheter, men för dem är det bara ett ord.