Aftonbladet på nätet.

Magnus Hedman har curlats tillräckligt

2011-01-14 | Märit Rönnols padlock

KRÖNIKA/SPORT

Reaktionerna efter sexköpsdomen mot före detta landslagsmålvakten i fotboll, Magnus Hedman, visar upp den särbehandling vissa idrottsmän får. Feministiskt Perspektivs krönikör Märit Rönnols ifrågasätter Aftonbladets krönikör Robert Lauls och önskar att curlandet av Magnus Hedman fick ett slut.

Ur Hovrättens dom för sexköp:

”Hedman har emellertid själv berättat att det sedan flickorna kommit till hotellet förekom ”spring” mellan det rum där han satt och ett annat hotellrum som sällskapet disponerade och att han senare i NN:s lägenhet badade jacuzzi och drack champagne med flickorna. Under denna samvaro och med beaktande av övriga omständligheter, såsom flickornas utmanande sminkning och klädsel och den omständigheten att de talade engelska med kraftig brytning, måste det ha stått klart för Magnus Hedman eller i vart fall ha framstått som möjligt att de var betalda eskortflickor.”

Magnus Hedman dömdes till 50 dagsböter à 50 kronor samt att betala 500 kronor till brottsofferfonden.

Om domen för ringa dopningsbrott:

Magnus Hedman dömdes i september 2009 för ringa dopningsbrott, efter att spår av den anabola steroiden Stanozolol hittats i hans blod. Domen blev 30 dagsböter à 180 kronor. Han dömdes inte för de tabletter av samma typ som hittades i de byxor han bar vid arresteringen.

Robert Lauls text på Aftonbladet kan du läsa här:

Det finns inget förmildrande i att vara en före detta fotbollspelare om man döms för ett brott. Detta trodde jag var faktum, men reaktionerna efter sexköpsdomen mot före detta landslagsmålvakten i fotboll, Magnus Hedman, ger anledning att påminna om detta.

En av dem som behöver bli påmind är Aftonbladets krönikör Robert Laul. Han skriver “Vi får inte glömma fotbollspelaren”.

Laul sällar sig till skaran som skyddar Hedman. Han både förringar och flyttar bort fokus från det Hedman är dömd för. Laul blir en curlingkrönikör, om man så vill. Granskning är en journalists absolut största uppdrag. Detta hamnar i skymundan när vi istället ägnar oss åt idoldyrkan och överslätande nostalgijournalistik.

Laul menar att en del av Hedmans storhet ska synas i att han blev värvad till Chelsea. Som tredjemålvakt. Säsongen 2006/2007. Och inte stod en enda match. Den insatsen skulle jag själv kunna ha utfört lika väl som Magnus Hedman.

Men det finns en rad saker som vi inte får glömma. Till exempel Magnus Hedman, ambassadören för Ren idrott, som år 2009 åkte fast med anabola steroider i blodet.

Curlandet är medbrottsling till att Hedman sluppit ändra på sitt beteende efter dopningsdomen. När den uppdagades fick han göra avbön i kvällspressen med “Jag ångrar mig djupt” och “jag visste inget”.

För Robert Laul är Magnus Hedman i första hand “Ett seriöst fotbollsproffs”. Då glömmer Laul att Hedman inte har spelat fotboll på fem år och att hans storhetstid ägde rum för ett decennium sedan. Låt oss gärna minnas det. Och hur seriös är man, Robert Laul, om man som fotbollsproffs, med bara några år efter avslutad karriär, mitt under expertåtaganden för TV4, åker fast med dopningspreparat i blodet? Hur seriöst såg man på sitt fotbollspelande, när man som idol för många barn och ungdomar och ambassadör för Ren Idrott, lånar byxor med dopningspreparat i fickorna?

Magnus Hedman visste inte att det utväxlats pengar under den natt han spenderade på hotell med de prostituerade kvinnorna. Likaså visste han inte att det låg dopningspreparat i byxorna han hade på sig, eftersom han menade att det inte var hans byxor.

Det är dags att sluta curla de “svenska hjältarna”, guldbollsvinnare eller ej, och dags att börja granska dem. Så som man gör med vissa. När Ludmila Engqvist åkte dit för dopning korsfästes hon, gick i landsflykt och är fortfarande kvar i den berömda frysboxen. Godtyckligheten är slående.

Magnus Hedman är 37 år. Att ha koll på vilka sammanhang man befinner sig i och vems byxor man bär är något som de flesta vuxna klarar av. Men Magnus Hedman slapp. För att han curlades av media och för att media ville curla.

Sexköpsdomen lämnar mycket i övrigt att önska. Straffet är så lågt att det knappast är ekonomiskt kännbart för Hedman, och Hovrättens formulering om prostituerade, så fördomsfull att Hovrätten borde granska sig själv.

Vi får heller inte glömma Magnus Hedman, tvåbarnsfadern. Förhoppningsvis kan domen få den nedåtgående spiralen att stanna upp. Så att vi i fortsättningen inte behöver minnas honom som målvakt eller dömd sexköpare, utan som en människa som såg sanningen om sig själv i vitögat och gjorde något åt detta.