Bild: banlon 1964

Kosmetiskt partiledarbyte väntas i Nationella Fronten

2011-01-14 | Torun Börtz padlock

UTRIKES

Franska högerextremistiska Nationella Fronten får sannolikt en kvinnlig partiledare i helgen när medlemmarna väljer efterträdare till Jean-Marie Le Pen. Men även om favorittippade dottern Marine tar hem segern väntas moderniseringen av partiet bli kosmetisk.

FAKTA NATIONELLA FRONTEN

1972: Jean-Marie Le Pen grundar Nationella Fronten. Trög start.

1988 : Le Pen får 14 procent i presidentvalet.

1990-talet: Nationella Fronten vid makten i flera sydfranska kommuner.

2002: En chockvåg genom Frankrike när Le Pen går vidare till den andra och avgörande valomgåenden mot sittande president Jacques Chirac, som blir omvald med historiska 82 procent.

2007: Nicolas Sarkozy vinner presidentvalet delvis på grund av aktivt röstfiske i Nationella Frontens väljarkår.

2009: Svagt resultat för Nationella Fronten i kommunalvalet och stora ekonomiska problem för partiet.

2009: Uppseendeväckande comeback i regionvalet.

På några få år har Marine Le Pen kommit att framstå som Nationella Frontens nya ansikte utåt. Det är också hon som är både sin pappas och de politiska kommentatorernas favorit när 82-årige Jean-Marie Le Pen vid den stundande helgens partikongress ska lämna ledarposten. Ende utmanaren är 60-årige och betydligt mindre karismatiske Bruno Gollnisch, vice partiordförande precis som Marine Le Pen.

Partimedlemmarna har visserligen redan röstat via brev men resultatet ska hållas hemligt fram till söndag, är i alla fall tanken.

Mediesmart

Jean-Marie Le Pen har under sin långa politiska karriär gjort grova övertramp på sitt varumärke, som hans återkommande påståenden om att nazisternas gaskammare var en ”detalj” i andra världskrigets historia. Mediesmarta Marine Le Pen har istället sett som sin uppgift att polera fasaden och göra partiets idéer mer rumsrena.

I teve talar hon därför hellre om partiets krav på utträde ur eurozonen än om kraven på dödsstraff och automatisk förtur för fransmän. Hon har också lyckats göra sig själv till ett naturligt inslag i det franska medielandskapet och därmed kommit ganska långt på vägen mot sitt mål, det vill säga en normalisering av partiet i omvärldens ögon.

Idéer går hem

Att partiets idéer alltmer nästlar sig in på andra partiers dagordning, inte minst hos regeringspartiet UMP, står också klart. En opinionsundersökning som publicerades i onsdags visade också att 32 procent av UMP:s sympatisörer kände sig hemma bland Nationella Frontens idéer. Det är en ökning med hela 12 procentenheter på bara ett år.

Bland fransmännen i allmänhet handlar det om nästan var fjärde väljare. Går man in och tittar på specifika frågor kring invandring, islam och brottsbekämpning är mer än halva väljarklåren i linje med Nationella Fronten.

Marie Le Pen som person går också också hem bland allt fler fransmän.

Modernisering på ytan

Men en kvinnlig partiledare i den yttersta högerns extremt mansdominerade sfär skulle troligen inte innebära särskilt mycket i sak. Dagarna före jul gjorde Marine Le Pen till mångas förvåning ett ytterst uppmärksammat utspel helt i sin fars andra. Enligt henne är somliga muslimers fredagsbön utomhus på ett par gator i Paris helt jämförbart med den tyska ockupationen under andra världskriget.

Med sitt uttalande tvingade hon övriga franska partier – som ständigt tvekar om de ska utmana eller tiga ihjäl henne – att protestera och kommentera. Vilket ännu en gång gav henne plats på de franska förstasidorna. Samtidigt sände Marine Le Pen en ut en signal till partiets mest hårdföra falanger om att hennes fars kurs ligger fast.

Trots att hon till exempel har en något blidare inställning i abortfrågan än många andra inom partiet har hon inte för avsikt att ändra vare sig partiets patriarkala, rasistiska eller antiislamska linje. Hon är och förblir sin pappas flicka.

Att Marine Le Pens modernisering av Nationella Fronten mest handlar om yta är något hon inte ens själv förnekar:

–Mina ståndpunkter är inte särskilt annorlunda än min fars. Man kan väl säga att var och en har sitt uttryckssätt, sade hon i höstas i en intervju för tidningen Nouvel Observateurs nätupplaga.