Poesi som söker upprättelse

2011-01-07 | Tanya Holm padlock

UTRIKES

Inbördeskrig och en oförmåga att ta itu med svält och sjukdomar har lämnat upp till en miljon människor att dö i Somalia. Internationell militär hjälp har bidragit till dödstalet. Flera hundra tusen människor har flytt Somalia och under 2010 registrerades ytterligare 68 000 somaliska flyktingar runtom världen. Poeter vid flyktingförläggningar finner läkning och upprättelse i sina dikter.

Rekommenderad vidare läsning: Ljubinkovic, Ana (2010) 'Healing dimensions of Somali poetry in response to military humanitarian intervention', Journal of Poetry Therapy, 23: 3, 131 — 155

Nästan två decennier har gått sedan den USA-ledda FN-interventionen i Somalia inleddes. Den somaliska befolkningen rapporterar fortfarande att de ingripande styrkorna har mördat, torterat, våldtagit, förnedrat och mobbat dem och deras anhöriga.

Människor uppger att de ännu lider av de övergrepp och kränkningar som de utsattes för mellan år 1992 och 1995 då FN, USA och 30 allierade fanns på plats i Somalia – i en operation som inledningsvis syftade till att underlätta humanitär hjälp.

Befolkningen var svältdrabbad och instängd av inbördeskrig. Ingripandet breddades till att försöka hjälpa till att stoppa konflikten i Somalia och bygga upp en livskraftig stat. Det misslyckades. Efter att våldet i landet eskalerat drog FN, år 1995, tillbaka sina multinationella militära styrkor.

Ana Ljubinkovic, doktor i sociologi, arbetar med att stödja nyanlända somaliska flyktingar, i Jemen. Hon träffar människor som överlevt svält och inbördeskrig. Hon säger att vi i Västvärlden ofta föreställer oss militära humanitära interventioner som någonting gott. I verkligheten kan de orsaka stor skada.

- Jag är från Jugoslavien och har själv fallit offer för en militär humanitär intervention. När Natos bomber föll över min stad, Belgrad, påverkades jag mycket, säger hon.

Erfarenheten ledde henne till att forska kring just militära humanitära interventioner. Hon vill visa vad mer som gömmer sig bakom retoriken om hjälp.

Ljubinkovic reste till Dadaab, ett somaliskt flyktingläger i Kenya. Där talade hon med människor som känner sig förrådda. De berättade hur de välkomnat främmande makter till Somalia i hopp om att få hjälp - ändå förorättades och kränktes de. Hon har mött kvinnor och män som misshandlats, våldtagits och torterats av dem som sänts ut att hjälpa dem.

– De upplever en krock mellan å ena sidan en humanitär retorik om stöd och hjälp och å andra sidan den grymma verklighet de genomlevt. Våldet de utsatts för tycks slumpmässigt och grymt. Det är otydligt vem som varit förövare och de saknar alltså möjlighet att utkräva ansvar för vad de utsatt dem för, säger hon.

Hon påpekar att de somalier hon talat med befinner sig i en särskilt svår situation. Ändå har de funnit ett sätt att läka och gå vidare.

I samtalen, i flyktinglägret, berättade de om sina dikter.

– Jag insåg att framför mig sitter poeter, säger hon.

I Somalia finns en muntlig berättartradition i vilken dikter spelar en viktig roll.

– Det har berättats för mig att somalierna skrattade ut kolonialherrarna då de läste upp sina tal för dem. Varför skulle somalierna lyssna till britter och italienare som inte hade koll nog att minnas vad de själva ville ha sagt? Somalier kan memorera så många som 100 dikter, säger Ljubinkovic.

I byar fyller poesin nyhetstidningarnas roll eftersom information sprids genom dikter.

– Viktigast är att dikterna även skipar social rättvisa. En oförätt kan bemötas i en fysisk hämnd eller verbalt i diktform. Jag tycker det utmärker en stor civilisation att en oförätt inte behöver sluta i elektriska stolen, utan istället i en dikt, säger hon.

I dikterna föreställs den militära interventionen som en man.

– En man skriver i en dikt ”UNOSOM [United Nations Operation in Somalia], du är en man som arbetar enbart för dig själv, en fiende utan sympatier och nåd”. Våldet kring operationen förknippas ofta med män istället för kvinnor, möjligen är det en förenklad bild, säger Ljubinkovic.

I dikterna framträder en förövare och honom ställer poeterna till svars.

– För att läka efter ett övergrepp behöver den som utsatts veta vem det är som orsakat skadan och lidandet. När 30 länder är inblandade i en internationell operation, hur kan en drabbad veta vem som våldfört sig? I en dikt ställs därför frågan ”Vilka är Belgien?”. Mannen i dikterna är däremot fattbar och han gör det möjligt för människor att berätta vad de varit med om, säger Ljubinkovic.

De ber att Gud att straffa honom.

– Att anropa Gud, i somalisk poesi, är ett sätt att skipa rättvisa. Om en oförätt gjorts kan Gud eller naturen tillkallas. Men det finns regler kring hur det bör ske, straffet ska stå i proportion till brottet som vedergälls, är det inte rättvist antas straffet kunna vända sig emot en, säger hon.

Många år har gått, sedan den militära humanitära operationen och Ljubinkovic berättar att hon träffat människor som inte funnit en väg från övergreppen. För dem är det som att de hände igår. Hos andra läker såren.

– Somaliska dikter, skrivna av människor som farit illa i skuggan av den internationella militära hjälpinsatsen, skriker inte enbart av smärta. Där finns klokhet och råd till varandra, kunskap och tecken på helande och en psykologisk mognad, säger hon.

Ljubinkovic säger att dikterna blivit det sätt på vilket en del somalier funnit inte bara läkning, utan även upprättelse.

Nedan följer tre dikter. De första två är skrivna av kvinnor, och den tredje är skriven av en man och återges i en förkortad version. De har översatts från engelska av artikelförfattaren.

Fruktansvärda minnen

Jag är en funktionshindrad person,
vars ben har brutits och krossats,
Kastats, dumpats vid en mörk och ensig plats.

Det var 4.00 på morgonen,
De öppnade eld från pansarvagnen och täckte oss med bekymmer,
Men, åh Gud!

De dödade våra barn,
Och lämnade oss utan ben.

Gud, vi söker din hjälp,
Besvara och acceptera våra böner.

Gud, kom till min räddning,
Jag behöver dig och önskar att du räddar mig.

Funktionshindrad, utan ben,
Jag känner mig förgiftad.

Smärta

Åh Gud! Varför ska jag inte dö och varför kunde inte marken svälja mig?

Varför ska du inte flytta jorden så att jag finner mig själv under den?

Världen är ett bekymmer och inget skydd är fullständigt.

En som är fattig och oskyldig är förödmjukad och tvingad att kapitulera.

Armbågen och sex sinnen bär den frustrationen och sorgen.

Problemet berodde på UNOSOM [United Nations Operation in Somalia].

Den älskade modern och de två fina bröderna finns ingenstans att finna.

Jag förlorade dem alla och mörkret kom till vårt soliga hus.

Att minnas UNOSOM

Jag behåller i minnet, UNOSOM massakerade.

De tömde miljön, tog bort allt som fanns där,
UNOSOM bröt seden, skrev lögner för världen.

De våldtog kvinnorna...
De kom med smärta som inte fanns i landet
Och orättfärdiga saker.

Jag blir arg,
När jag minns UNOSOM.
De våldtog männen…

De fördelade patroner till folket som väntade på en lösning…
Må de föras inför Guds dom
För sina brott!
Mitt hjärta värker,
När jag minns UNOSOM.

De har förgripit sig på lagen
Och de mänskliga rättigheterna.

Må tiden döma dem
Och den internationella rätten…

De bröt sig in i bergen
Som är fulla av diamanter.