Västra Hamnen i Malmö i en inte ovanlig årstid.

Billström och utvandrarna

2011-01-07 | Torun Börtz padlock

INRIKES

Det handlar om invandrarna som inte vill komma hit. Som ratar det svenska slasket och flyttar någon annanstans, där soltimmarna är fler och lönen högre. Sverige lockar inte längre.

– Vi har infört kanske världens mest öppna regler. Vi har till och med infört arbetstillstånd för medföljande make eller maka. Och varför får vi inte hit fler? Jo, för att vi inte är tillräckligt attraktiva.

Säger migrationsminister Tobias Billström och ser nästan bekymrad ut. Det handlar om invandrarna som inte vill komma hit. Som ratar det svenska slasket och flyttar någon annanstans, där soltimmarna är fler och lönen högre. För det är det som är ett av Sveriges framtidsproblem. Sverige lockar inte längre.

Det är en mörk och ovanligt kall morgon i vinter-Malmö strax före jul. Nere i Västra Hamnen, framgångs-Sveriges glasade fasad mot Öresund och omvärlden, är det migrationsmingel med minister Billström. Till doften av förföriskt frasiga frukostbullar talar han om framtidens invandring inför några kommunalråd, en landshövding, forskare och allmänt intresserade personer från olika horisonter.

Billström är inbjuden av Mångkulturella Sverige, ett närverk som startades av invandrare som lyckats väl i landet. Temat för morgonen är därför arbetskraftsinvandring. Den öppnare lagen om arbetskraftsinvandring står naturligtvis i fokus. Lagen som gör att arbetsgivarna själva bestämmer om de behöver ta in arbetskraft utifrån.

– Ett land mår inte bra av att bara ha en väg in och det var det vi hade, konstaterar Billström och syftar på asylinvandringen.

Att invandrare, särskilt välutbildade sådana, behövs för att få den svenska ekonomin att fungera är alla här rörande överens om. Sverige brottas inte med samma moraliska dilemma som mer populära länder - vi riskera inte att dränera utvecklingsländerna på välutbildad arbetskraft. Den största gruppen som kommer hit är fortfarande bärplockare.

Men frågan om hur Sverige ska locka till sig nya skattebetalare och innovatörer föder en annan, som förblir outsagd på mötet trots att det ligger och skaver: hur ska Sverige ens lyckas behålla sin egna, välutbildade ungdomar? Hur gör man för att få en 26-årig ingenjör att stannar kvar i smömoddens Göteborg istället för att pröva lyckan i Sao Paolo eller New Delhi?

Sveriges problem är inte att vara ett invandringsland – däremot riskerar vi att bli ett utvandringsland.

Och samtidigt är det just i ett sammanhang som detta, med politiskt småprat och nybryggt kaffe inför en allmänt välutbildad publik, som den sorgliga samhällsklyftan blir så tydlig, ännu en gång.

Medan en del av svenskarna insett att invandring är en fråga om överlevnad lever fortfarande en annan del med övertygelsen att invandrarna riskerar att rasera Sverige. Medan världen snurrar allt fortare fortsätter Sverige att gå i oroväckande otakt med sig själv.