EU måste stå upp för Västsahara, Afrikas sista koloni, som till största delen är ockuperat av Marocko sedan år 1975. Sedan år 1991 har FN närvaro i landet med styrkan MINURSO. Uppdraget för denna FN-styrka är att det västsahariska folket ska få rösta om sitt självbestämmande. Tyvärr har uppdraget misslyckats, åren går och desperationen växer.
Häromdagen hörde min vän av sig. Hon har tillbringat många fler veckor än jag i flyktinglägret i Tinduf. Hennes meddelande till mig ”Minns du X som jag brukade bo hos i öknen? Hans pappa dog i kriget när han inte ens var född, 31 år gammal. Igår tog han på sig uniformen, 31 år gammal. Historien får inte upprepa sig.”
Det är verkligen mycket oroande att Marocko har brutit den mångåriga vapenvilan med Västsahara i området Guerguerat. Nyligen gick den marockanska militären in och stoppade fredliga demonstrationer mot Marockos överträdelser av fredsavtalet. I fredsavtalet från år 1991 statueras att det västsahariska folket har rätt till egna naturresurser.
Som en reaktion efter den avbrutna vapenvilan skickade jag och flera ledamotskollegor från Västsaharagruppen i Europaparlamentet ett brev till EU:s höga representant i utrikesfrågor, Josep Borrell. Vi kräver i brevet att EU fördömer agerandet från Marocko och att EU verkar för en fredlig lösning på konflikten med respekt för folkrätten och det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.
Situationen för västsaharierna har länge stått still och desperationen växer. Ockupationen fortgår. Det har nu gått 45 år sedan den inleddes. FN-processen har hittills inte rört sig. Västsaharierna har ännu inte fått utöva sin rätt till självbestämmande, utan får leva sina liv i flyktingläger i öknen, många gånger under svåra förhållanden med brist på mediciner, näringsfattig mat och med en frustration över att situationen inte förändras.
Ockupation kan aldrig accepteras. Det övergår fortfarande min horisont att omvärlden stillasittande accepterar sådana övergrepp mot folkrätten. Själv blir jag fruktansvärt arg och ledsen över de lidanden som människor utsätts för när andra stater går in och ockuperar och tillslut fördriver människor från sitt land. Människor som brukat jorden i generationer slits upp, familjer tvingas isär, på flykt, blir rättslösa.
Jag tänker på mina egna rötter, huset jag växte upp i. Hur det känts om Sverige utsatts. Uppenbarligen saknas den förståelsen och fantasin hos många av EU-ländernas ledare. För tystnaden om det som händer är kompakt. Det senaste handelsavtalet som fortsatte att exploatera Västsahara, över folkets huvud och till Marockos ekonomiska fördel, det slöts utan problem.
Ingen opposition att tala om den gången heller. Samtidigt lider ett folk i EU:s absoluta närhet. Det är verkligen inte smickrande för EU. Jag anser att Borrell och övriga EU-kommissionen behöver visa att talen om internationell rätt och respekt för mänskliga rättigheter gäller också när det finns ekonomiska intressen hos medlemsländer och länder i nära relation med EU.
Det är dags att ställa saker i ordning visavi Västsahara. Risken med den nuvarande passiviteten är att vi får uppleva ännu ett blodigt krig i EU:s närhet och därmed ytterligare ett sorgligt kapitel i den långa berättelsen om ockupationen av Västsahara.
MEST KOMMENTERAT
”Bulletin är en uppgörelse inom högern. Frågan är vem som kommer att säga emot?” Anna-Klara Bratt om ...
Än är det sista ordet inte sagt om Märta Tikkanens författarskap. Den slutsatsen drar Anna Remmets e ...
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Ord med sprängkraft
Om Om Bulletin får bestämma åker nejet tillbaka till högern
Om Svart bok över EU:s våld mot människor på flykt
Om Cirkusen fortsätter – låt de unga som fastnat i kaoset stanna
Om När jojken tystnade
Om Brittisk hjälporganisation slutar med rasstereotyp PR
Om ”Inte i vårt namn”
Om Nej, klimathotet är inte vår viktigaste fråga för framtiden!
Om Socialistseger redan i första vändan av Bolivias presidentval
Om Har politiken abdikerat?
MEST LÄST
Wonsa, Sveriges största specialistmottagning för sexuellt våldsutsatta, tvingas stänga sina redan lå ...
”Dessa planlösa upplopp kan ses som ett passande avslut för en president vars gärning kännetecknas a ...
Avsaknaden av rätt vård för sexuellt våldsutsatta kan ge katastrofala följder som påverkar den som u ...
På måndagen presenterade Feministiskt initiativs framtidskommission en ny rapport som tar ett brett ...
Italien är ett av de värst coronadrabbade länderna i Europa. Det är också landet med den lägsta grad ...
Om livet i karantän, om covid-19 och den inhemska vårdsituationen, det så kallade nya saltsjöbadsavt ...
Den 7 januari 2011 utkom den allra första utgåvan av Feministiskt perspektiv. Chefredaktör Anna-Klar ...
”Budskapet som framhävs i de olika kapitlen och delarna i boken beskriver en kollektiv känsla som of ...
Feministiskt perspektiv fördömer domen mot fotojournalisten Raha Askarizadeh, som på grund av sin yr ...
Aborträtten är säkrad i Argentina efter decennier av kamp och historiskt beslut i landets senat med ...