Titti Tingwall, boende på BoKlara, och Lena Östman, deltagare i dagverksamheten, har levt utan bostad i sex respektive tolv år. Båda är förhållandevis självgående jämfört med många av kvinnorna som söker sig till verksamheten, men pressen från att vara hemlös är tillräcklig för att drömmen om ett ”vanligt liv” ska kännas långt borta.
Lena Östman har med sig en bunt papper till intervjun med Feministiskt Perspektiv, ordentligt sorterade i en plastmapp med vita tryckknappar. Hon öppnar mappen för att visa vad hon som hemlös ska redovisa för att godkännas som bostadssökande: tidigare hyreskontrakt, inbetalda hyror, tillgångar i fonder, inlämnade värdesaker på pantbanken, bland annat.
— Det är kränkande, integriteten är viktig för mig, säger Lena Östman med eftertryck.
— Man behöver ju hjälp med sådant man blivit intrasslad i. Men det är efter regelboken och alla förväntas göra på exakt samma sätt, menar Titti Tingwall.
Svårt att komma tillbaka
Verksamhetschefen Åsa Bäckström håller med om att det är svårt att komma tillbaka när man väl hamnat utanför systemet. Hon poängterar att man behöver ta ett politiskt helhetsgrepp på problemet och inte enbart låta socialtjänsten bära hundhuvudet.
— Man måste skilja på bostadsmarknaden och bostadssituationen. Socialtjänsten äger ju inte bostadspolitiken, det de kan göra är ju att hjälpa till. Vissa socialtjänster fungerar väldigt väl, men visst finns de instanser som tolkar socialtjänstlagen väl hårt.
På BoKlara finns många av de kvinnor som hamnat utanför samhället på grund av missbruk eller psykisk ohälsa, berättar Åsa Bäckström. Verksamheten har därför beslutat att inte sätta upp regler som blir svåra att förhålla sig till.
— Dels är vi drogtoleranta, man får komma påverkad till oss. Vi försöker välkomna alla som behöver en plats att vara trygg på.
Tvingas ”gambla”
Att skapa trygghet för kvinnor i hemlöshet kan vara extra viktigt, då många utsätts för sexuellt våld.
— Ibland behöver kvinnor ”gambla”. Någon man kanske säger att de får följa med hem för att bara sova på soffan. Ofta behöver man ju betala på något sätt, men är det femton minusgrader ute kan det nog kan kännas värt att chansa, förklarar Åsa.
En ny grupp av hemlösa kvinnor har vuxit fram i Sverige de senaste tio åren. Marika Markovits, senior advisor på Stockholms stadsmission, berättar för Feministiskt Perspektiv att det rör sig om kvinnor i 70-årsåldern, vilka tidigare levt vanliga liv, men som hamnat i hemlöshet efter att de gått i pension.
— Det beror på att vi har brist på billiga bostäder i Sverige, tillsammans med att grupperna som inte har råd att efterfråga de lägenheter som finns trycks ut allt mer från bostadsmarknaden och har allt svårare att själva lösa sin boendesituation. Just kvinnor, vet vi ju, har varit verksamma i låglöneyrken och får således lägre pension. Efter 70-års ålder sänks ju pensionen ofta och står man då utan bostad är det nästan omöjligt att kvala in, säger Marika Markovits.
Följ oss
Gå till sidtoppen
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Ekis och slidan
Om Vi kan inte ha ett rättsväsende som tystar kvinnor
Om Institutet för mänskliga rättigheter placeras i Lund
Om Fel av Göteborgs stad att stoppa samtal om Burka songs 2.0
Om Män gynnas av aggressiv akademisk seminariekultur
MEST LÄST