Maria Ripenberg.

Sverige boostar självbild genom att dölja rasismens rötter

2019-10-09 | Christin Sandberg padlock

INRIKES

I Nya Sverige, numera Saint-Barthélemy, räknades svenskarnas slavar bland lösöret i bouppteckningar, men om detta, Louis de Geers slavhandel eller koloniseringen av Sápmi står ingenting i 2000-talets skolböcker. Maria Ripenberg har samlat och gestaltat befintlig forskning i en nyligen utgiven bok.


Historiens vita fläckar – om rasismens rötter i Sverige

Av Maria Ripenberg

Appell förlag (2019)


RELATERADE ARTIKLAR:

2019-10-01 | Offren för svensk slavhandel hedras i Vällingby

2019-10-01 | Obekväma sanningar säljer inte

2019-04-12 | Historiskt EU-beslut erkänner strukturell diskriminering

2018-10-12 | Än i dag rättfärdigar koloniala rasföreställningar exploatering

2018-10-08 | Bekämpa rasismen – erkänn offren för Sveriges slavhandel

2017-11-27 | Slavhandeln i Libyen är ett resultat av EU:s gränspolitik

2017-10-10 | Frihetsparad minns slaveriet och kämpar vidare

2015-10-09 | ”Gör 9 oktober till minnesdag över slavhandelns avskaffande”

2014-10-07 | Flera strategier krävs för att stoppa rasismen i Sverige

2014-09-10 | Nutidens rasism i

I boken Historiens vita fläckar – om rasismens rötter i Sverige avslöjar Maria Ripenberg, journalist, debattredaktör och ledarskribent på Uppsala nya tidning, samt hedersdoktor vid Uppsala universitet, hur Sverige har byggt sitt välstånd på slavhandel och kolonisering av Sápmi, delar av Nordamerika och Västindien.

– Man kan säga att jag har tagit del av forskning som redan finns om Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln och populariserat och gestaltat den, säger Maria Ripenberg.

Den svenska rasismen vilar på en del av den svenska historien som vi inte kan läsa om i skolböckerna.

Louis De Geer brukar beskrivas som den svenska industrialismens fader, men det var han som drog igång den svenska slavhandeln på 1650-talet. Efter ett par rekogniseringsresor visade det sig så lönsamt att drottning Kristina blev engagerad och såg till att han kunde starta sitt handelskompani, berättar Ripenberg.

Sedan gick det snabbt. Sverige etablerade på väldigt kort tid en rad fort och handelsstationer på Guineakusten, nuvarande Ghana.

– De var effektiva, skickliga och hade höga ambitioner.

Detta i kombination med att de hade lite lägre priser, lite högre kvalité och lite bättre mutor gjorde att de snabbt fick in en fot, enligt Ripenberg.

– Men för mig har det varit viktigt att skriva fram de lokala härskarna också. Att spela ner dem som att de inte hade någon roll är ju också rasism. Det började självklart med att de afrikanska ledarna ville handla med européerna. Inte för att de hade brist på egna varor, men för att det tyckte det var exotiskt med europeiska varor.


Social död

Ghana hade sin storhetstid som handelsnation på 1000-talet, bland annat järnframställning har en lång historia i Afrika.

På 1650-talet var guld den största handelsvaran, men med tiden kom handeln alltmer att handla om förslavade människor.

– För att få fler slavar krävdes krigsfångar, vilket ledde till att engelsmännen allierade sig med ett visst folk och fransmännen med ett annat. Det skapades konflikter som ledde till ett enormt kaos i området. Det blev en ond cirkel, säger Ripenberg.

Svenskarnas affärer har beskrivits som väldigt lönsamma. Men det föll så småningom.

– Det brukar heta att först var det Sverige, sen Danmark, Holland och England, men det stämmer inte. De lokala hövdingarna tog över fortet flera gånger själva och höll på sin rätt. De hade skickliga arméer och hyrde emellanåt ut beskydd åt européerna, säger Ripenberg.

Och fortsätter:

– Det har hävdats att det redan fanns slaveri i Afrika och jag har hört folk säga: ”men de fick det ju inte sämre”. Det är verkligen inte sant. Det som kallas för slaveri i Afrika på den tiden var långt ifrån den här formen av avhumanisering och social död, som slavhandeln i Nya världen kännetecknades av.


Avhumaniserande begrepp

Flera forskare liknar det afrikanska slaveriet vid det system med tjänstehjon som vi hade hemma vid den tiden. De fick mat o husrum men inga pengar. Det var en slags livegenskap, men i de flesta fall fanns det möjlighet att klättra och avancera. En slav kunde bli överbefälhavare. Man skiljde inte på familjerna och man kunde komma ur slaveriet.

Ripenberg skriver att det som kännetecknar den transatlantiska slavhandeln är hudfärgsstigmatiseringen. Hudfärgen avgjorde om man blev slav på livstid och om ens barn skulle födas till slav.

– Man tog ifrån de afrikanska slavarna allt, människovärde, namn, språk, historia och man splittrade familjer. Man såg till att individen var socialt död och arvet lever kvar hos dem som är ättlingar hos slavar.

– De har ingen historia, de har ingen aning om var de kommer ifrån. Det enda de kan vara säkra på är att bland förfäderna finns en rad vita våldtäktsmän.

På slavforten och skeppen var det sexuella våldet rituellt och systematiskt. Ripenberg påpekar att n-ordet, även om många hävdar att det inte är konstigt att använda, betydde slav.

– Det är därför det ordet är så problematiskt o laddat. Det är ett avhumaniserande begrepp. Det ska man ha klart för sig i Sverige.


Kolonialismen fortsätter

På Saint-Barthélemy, kallades de fria afrikanerna fria kulörta eller fria svarta. ”Fria”, för de, liksom alla svarta och färgade, lydde under ”Code noir”, slavlagen. Det var vit makt som gällde.

Att vi ger bort belgisk choklad i present och vill ha svenskt kaffe på charterresan beskriver Ripenberg som ett avslöjande konstaterande av varför Afrika fortfarande är så fattigt.

– När länderna avkolonialiserades så fortsatte man med olika former av avtal som tvingade staterna såsom Ghana, där kakao är en jättestor produkt liksom olja, att bara exportera råvaror. De fick aldrig chans att bygga upp egna förädlingsindustrier, och har på så sätt hållits kvar i fattigdom. Kolonialismen fortsätter på det sättet. Det är jätteproblematiskt.

År 1638 tog Sverige sin första koloni när man skickade en brokig skara med dömda personer, hemlösa och medellösa till det Nya Sverige.

– Den svenska kolonin är kringgärdad av myter och än i dag reser kungen och drottningen dit och jubilerar kolonin.


Boostad självbild

Genom historien har det beskrivits hur god hand svenskarna hade med ursprungsbefolkningen. Att i Nya Sverige blev urinvånarna så vänligt inställda till svenskarna, trofasta och hängivna eftersom svenskarna behandlade dem så väl.

Faktum är att svenskarna slog sig ner på en plats där det redan bodde människor som jagade och odlade. Det var ren kolonisation.

– Det fanns pragmatiska skäl till att man var tvungen att hålla sig väl. Man var en liten utsatt grupp och beroende av mat och andra varor som man skulle byta till sig för att överleva, säger Ripenberg.

Men det blev också konflikter. En del svenskar dödades och svenskarna i sin tur skickade brev till Sverige och bad om militär förstärkning för att utrota alla lenaper.

Det har hävdats att svenskarna inte hade slavar i det Nya Sverige, men enligt Ripenberg slog slaveriet snabbt rot även där.

– De står uppräknade bland lösöret i bouppteckningar.


Vad innebär det att den här historien inte har berättats? Vad gör det med oss?

– Det boostar vår självbild. Sverige var helt genomsyrat av rasism fram till andra världskriget. Man kunde skriva precis vad som helst. Det gällde allt från jazzmusik till läromedel.

Hon beskriver hur läromedlen från 1850 till 1950 var en del av ett myndighetsstyrt propagandaprojekt där man försåg svenska barn med en ärorik historia, förträffliga förfäder och fantastiska gener.

– Det barnen fick läsa var ren och skär propaganda, inte grundat i vetenskap överhuvudtaget. När man sedan såg var rasbiologin och rashygienen ledde efter förintelsen då ändrade man snabbt spår mot att bli en modern välfärdsstat och en humanitär förebild.

Men Sverige gjorde aldrig upp med sin egen koloniala historia.

– Jag har gått igenom skolböcker från 2000-talet och det står ingenting om Nya Sverige, Saint-Barthélemy eller om Louis de Geers slavhandel och väldigt lite om Sápmi. Står det något om slaveriet, för det gör det ju, så nämns inte Sverige.


Vad det något särskilt du reagerade på när du arbetade med materialet?

– Jag blev förvånad för att Sverige fortfarande firar den här kolonin Nya Sverige med jämna mellanrum och att kungen håller tal. Det står att marken var jungfrulig när svenskarna kom, som att det inte bodde någon där. Och att det var handeln mellan Amerika och Europa som var viktig. Vad för handel? Det var ju slavhandel.

– Det var också mycket jag läste om Sveriges inblandning i terrorn och folkmordet i Kongostaten som chockerade och äcklade mig. Minst sexhundra svenskar deltog där.

Svenskarna var efter belgarna och italienarna den mest talrika nationaliteten i ett av de grymmaste kolonialprojekten mänskligheten känner till.


Få länder har så stor potential som vårt. … Sveriges röst ska höras i hela världen. Starkare och klarare än i dag. …Vi ska ta ledningen globalt, och visa världen att vill ni se hur det hållbara samhället ska byggas – se till det smarta, solidariska landet i norr. … Häri ligger Sveriges styrka: i uppfinningsrikedomen.

Utdrag ur statsminister Stefan Löfvens almedalstal 2014, publicerat i Historiens vita fläckar – om rasismens rötter i Sverige. Boken är utgiven av Appell förlag.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: