Janine Alm Ericson är jämställdhetspolitisk talesperson och riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Bild: Nääs Fotofabriken

Kvinnors rättigheter ska upp på världssamfundets agenda

2018-02-09 | Janine Alm Ericson padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Berättelser om övergrepp i Sverige, om illegala aborter i Afrika eller berättelser om kvinnor som dött efter en gruppvåldtäkt i Indien får oss så många gånger att känna att det går alldeles för långsamt. För det gör det. Men vi vet också att vi är en del av lösningen”, skriver Janine Alm Ericson (MP).

Janine Alm Ericson är jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet och återkommande krönikör i Feministiskt perspektiv.

Att en kvinnas makt över sin egen kropp inte är självklar ens i ett av världens mest jämställda länder har vi vetat länge. Men när berättelser om små och stora övergrepp sköljde över oss i höstas blev det tydligare än någonsin. Uppropen som ett efter ett kom fram under #metoo har skakat om Sverige och blev precis den ögonöppnare initiativtagaren hoppades på. Jag är säker på att det kommer betyda mycket för hur flickor och kvinnor i Sverige kommer att behandlas på sikt, och för vilken syn på jämställdhet våra barn och barnbarn kommer växa upp med.

Det som i spåren av #metoo har hänt i Sverige och med vår samhällsdebatt måste nu också sättas in i en internationell kontext. För #metoo fick inte samma effekt överallt. I USA och Frankrike spreds uppropen och gav stora resultat. Men i andra delar av världen, där tillgången till sociala medier är betydligt lägre, fick kampanjen inte samma genomslag. Där betyder både yttrandefrihet och social kontext enormt mycket när det kommer till kvinnors rätt över sina egna kroppar – och vad som ens går att säga kring det. De tabun som finns måste brytas, och vi som kommer från länder där den feministiska kampen kommit längre måste gå före.

Sverige har under den senaste tiden medverkat i två stora initiativ för att förbättra flickors och kvinnors makt över sina kroppar världen över. Det första var när Trump skrev på den så kallade global gag rule, som skulle strypa amerikanskt bistånd till organisationer som arbetade med att ge kvinnor möjlighet till, eller information om, abort. Det ramaskri som uppstod ledde till att Sverige, med biståndsminister Isabella Lövin i spetsen, gick före och visade på alternativ. Resultatet blev initiativet She decides, som förutom ekonomiskt stöd till organisationer som jobbar med reproduktiv hälsa också innebar att frågor om kvinnors rättigheter kom upp på världssamfundets agenda. En viktig jämställdhetsfråga och ett arbete som kommer att betyda skillnaden mellan liv och död för många kvinnor.

Det andra var Unesco:s lansering av ett nytt globalt sexualundervisningsprogram. Sverige har varit drivande i projektet som är en del av våra ansträngningar för bra och jämställd sexualundervisning. Att prata om sex och samlevnad i skolan bidrar i hög utsträckning till bättre förståelse för vikten av reproduktiv hälsa. När den förståelsen ökar, så ökar vi också kvinnors möjligheter till eget inflytande inte bara över sina kroppar, utan också över sina liv.

För att effektivt arbeta för kvinnors rättigheter i hela världen krävs en stor mix av verktyg, initiativ, opinionsbildning och politik. Mycket möter hårt motstånd i början men känns sedan självklart när det väl är på plats. Berättelser om övergrepp i Sverige, om illegala aborter i Afrika eller berättelser om kvinnor som dött efter en gruppvåldtäkt i Indien får oss så många gånger att känna att det går alldeles för långsamt. För det gör det. Men vi vet också att vi är en del av lösningen. Gång på gång har vi visat att en feministisk regering som för en feministisk utrikespolitik kan förändra livet för miljoner kvinnor runt om i världen. Och vi är inte klara.