För katolska feministen Magaly Quintana är aborträtten inte förhandlingsbar.

Religion och politik bakom Nicaraguas abortförbud

2017-11-07 | Erika Brenner padlock

UTRIKES

– Den katolska tron ger kvinnan frihet att välja hävdar Magaly Quintana, katolsk feminist, men Boanerges Carballo, biskopspräst, har rakt motsatt uppfattning. Erika Brenner har talat med dem båda om Nicaraguas totala abortförbud.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-10-20 | Abortförbudet i Nicaragua dödar våldtagna flickor

2016-09-29 | Polis ingrep mot kritiker av Nicaraguas tioåriga abortförbud

2013-03-26 | Abortförbud jämställs med tortyr

2011-11-11 | Prisad aktivist vittnar om motgångar i kvinnokamp

2010-12-10 | Kampen för rätten till abort - men en restriktiv abort?

Boanerges Carballo sätter sig bakom sitt skrivbord i kyrkan Las Sierritas i huvudstaden Managua. Vi ska samtala om ett känsligt ämne, abort, som totalförbjöds 2006, men Carballo Madrigal spiller inte tid på småprat.

– Den katolska tron och kristendomen generellt respekterar människolivet, från befruktningen till och med döden. Därför har vi principer som motsätter sig abort totalt och under alla omständigheter.

Han talar med auktoritet. Carballo är nämligen Managuas ärkebiskop och kardinal Leopoldo Brenes högra hand och har som sitt främsta ansvar att samordna det pastorala arbetet omkring katekes, undervisning, barn, ungdomar och familjefrågor.

– Inom den katolska tron har vi analyserat det femte budet om att inte döda i förhållande till abort. Vi kom fram till att frågan om abort inte är förhandlingsbar.

Orden tycks bestyrkas av påve Sankt Johannes XXIII som blickar ner från väggen i kontoret. Nuvarande påven Franciskus, som låter katolska präster förlåta aborter, är inte avbildad.


Konservativa vindar

Enligt en lag från 1800-talet var abort tillåten i Nicaragua om kvinnans liv var i fara eller om fostret var livsodugligt. Men denna så kallade terapeutiska abort hade börjat användas för att tillåta abort under alla omständigheter: om kvinnan eller flickan inte ville ha barnet eller om fadern inte tog ansvaret, anser Carballo.

Dessutom har den medicinska vetenskapen utvecklats mycket på 150 år och kan nu rädda både moderns och barnets liv även under svåra omständigheter, argumenterar biskopen:

– Allt detta hade vi diskuterat inom den katolska kyrkan och med andra kristna trosinriktningar och var överens om att den terapeutiska aborten skulle avskaffas, fortsätter han.

Detta var i början av 2000-talet. Magaly Quintana, katolsk feminist, ser annorlunda på saken:

– Vi (kvinnorättsorganisationerna) lade märke till att det blåste konservativa vindar, inte bara i Nicaragua, men också i andra katolska länder, och att den terapeutiska aborten var i farozonen. Quintana, som hade arbetat med abortfrågan i många år, gick ihop med andra feminister i organisationen Katolska kvinnor för rätten att välja (CDD) för att försvara kvinnornas rätt att avbryta en graviditet. Kvinnor från andra kristna trosinrikningar anslöt sig snabbt till organisationen.

I Nicaragua dominerar den katolska kyrkan, men de senaste 30 åren har speciellt den evangeliska kyrkan vunnit terräng.

– Vi hade långa diskussioner om abortfrågan med teologer, både katolska och evangeliska, fortsätter Quintana som medger att samtliga teologer, med ett undantag, var kvinnliga.

– Vi kom fram till att den katolska tron framhäver att du kan besluta enligt ditt eget samvete vilket ger kvinnan frihet att välja. Bibeln, den evangeliska kyrkans viktigaste skrift, förbjuder inte abort, förklarar kvinnorättsaktivisten.


Religiöst samvete eller politisk strategi

Ändå röstade parlamentet för ett totalförbud mot aborten 2006, precis innan presidentvalet.

– Vår kampanj appelerade tydligen till parlamentsledamöternas kristna samvete, konstaterar biskopsprästen Carballo Madrigal.

Magaly Quintana är däremot övertygad om att det var ett politiskt spel. Den nya lagen klubbades igenom på rekordtid, med 52 röster för och ingen emot, precis innan presidentvalet i november 2006. Aborten blev inte bara totalförbjuden – den blev också straffbar: kvinnor, som gjorde abort, riskerar upp till sex års fängelse. De som utförde ingreppet kan hamna bakom galler i tio år.

Den sandinistiske presidentkanditaten Daniel Ortega, som var kommendant och även president under revolutionen 1978-1990, hade alltid varit en nagel i ögat på den katolska kyrkan. Enligt Magaly Quintana och andra analytiker var detta orsaken till att Ortega övertalade parlamentsmedlemmarna från sitt parti att rösta för abortförbudet. Han hade förlorat presidentvalet tre gånger i rad sedan 1990 och nu ville han till varje pris bli regeringsledare. Men för att bli vald behövde han den mäktiga katolska kyrkans stöd.

– Han förhandlade bort kvinnors rätt att välja mot att bli vald till landets viktigaste post, konstaterar Magaly.

Manövern lyckades och Ortega blev vald.

– Sandinisterna har traditionellt inte ens varit speciellt religiösa, fortsätter Quintana.

Detsamma är fallet med andra länder inom det såkallada Alba-initiativet; Ecuador, Venezuela och Bolivia.

– Politikerna fyller ut det religiösa tomrummet med en religiös, socialistisk retorik som de inte själva förstår vad den går ut på, anser hon.

I Nicaragua är sandinistregeringens slagord: ”Kristen, socialistisk, solidarisk”.

Därtill kommer att Ortegas hustru, vicepresident Rosario Murillo, och som enligt många analytiker har den verkliga makten i landet, står på samma sida som den katolska hierarkin i abortfrågan. Presidenthustrun har nämligen ett ”besatt” förhållande till moderskap, som Quintana uttrycker det, och välkomnar alla graviditeter för att de leder till ”nya revolutionärer”.

Själv är Murillo mor till elva ”revolutionärer”, sju av dem med Daniel Ortega. Hon har också använt moderskap och graviditet i politiska kampanjer. En 12-årig flicka blev gravid efter en våldtäkt. Sedan barnet fötts efter en livsfarlig graviditet sade Murillo mitt i valkampanjen 2012: ”Det är ett mirakel, ett tecken från Gud”.

Efter att på nytt ha blivit vald till president har Ortega inte hållit sitt löfte om att återinföra den terapeutiska aborten:

– Sandinistregeringen behöver helt enkelt kyrkans stöd för att bli kvar vid makten, menar Quintana.

Sandinisterna har nu suttit vid makten i nästan elva år. Abortlagen har inte rubbats.


Symbolisk status

Kvinno- och människorättsorganisationer samt vanliga medborgare har under dessa elva år kämpat för att återinföra rätten till åtminstone terapeutisk abort. De har gått ut på gatorna i protest, de har appellerat till högsta domstolen om att abortförbudet är författningsstridigt, en grupp medborgare har lämnat in ett förslag om lagändring. Andra grupper har fört saken till internationella rättsinstanser.

För CDD har det i hög grad handlat om att ifrågasätta lagen och religionen och utveckla en ny, religiös vision. Dessutom är det viktigt att få den katolska hierarkin att förstå att kyrkan inte är homogen, att det finns många olika röster och att man måste lyssna på kvinnorna. Men för kvinnorna, både katolska och evangeliska, har religionen en stark, symbolisk status och prästen är en stor auktoritet, enligt Quintana. Hon framhäver att det inte handlar om att minska prästens betydelse men att lära kvinnorna att inta en respektfull, men kritisk och autonom attityd, i förhållande till denne. Detta har visat sig vara svårt:

– Vi har hållit många föredrag för kvinnor, berättat för dem om deras rättigheter – och så går de tillbaka till prästerna som har det sista ordet. För att avkriminalisera aborten, måste vi först avkriminalisera kvinnornas medvetande. Det är svårast med fattiga kvinnor och flickor som har lägre utbildning och är mer underställda traditioner, men CDD uppsöker alltid den gruppen.

– Vad tjänar det till att överbevisa medelklassfeminister som tycker det samma som vi? frågar sig Quintana retoriskt.

CDD, liksom de flesta andra kvinnorättsorganisationer, är för ”selektiv abort”, det vill säga helt fri abort, förklarar Magaly Quintana. Men offentligt talar organisationen bara om den terapeutiska aborten, som är det första steget. Under möten med kvinnor får CDD ofta frågan om inte kvinnor som genomgår en abort inte är oansvariga?

– Då svarar vi: ”Ni kvinnor har rätt att välja”.

Sedan abortlagen klubbades igenom har den terapeutiska aborten fått ett större stöd hos folket, enligt opinionsundersökningarna. Magaly Quintana observerar att också kyrkan har rört på sig och börjat röra sig från religionen mot ett rättighetsperspektiv. Men det handlar forfarande bara om fostrets liv – inte om kvinnans.


Mot abort – med eller utan lag

Även Carballo ser en ändring. Men biskopsprästen anser att det handlar om att folk var bättre informerade i samband med lagändringen och kyrkans kampanjer, men att de nu blivit mer individualiserade, sekulariserade och bekväma, att de anpassar sig till den allmänna opinionen.

– På världsnivå anpassar sig de flesta länder också sig till folkmeningen och internationella organ som FN måste vara på god fot med hela världen och bedriver därför konsensuspolitik – men vi håller inte med dem, understryker Carballo.

Han tror inte att de fem länder som totalförbjuder abort är mer kristna än andra länder, det handlar snarare om ”politiska förhållanden”.

– I Nicaragua måste vi fråga politikerna själva om de förhåller sig till abortfrågan utifrån religiös övertygelse, eller politisk strategi. Men tendensen är att vi i Nicaragua under alla omständigheter försvarar rätten till livet vilket hänger ihop med att familjen som institution är helt central i samhället.

– I kristendomens historia har det inte funnits lagar som försvarar rätten till livet, som nu. Vi välkomnar lagen som förbjuder abort och det skulle vara beklagansvärt om den avskaffades. Men med eller utan lag är vi emot abort.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.