Bild: Kollage

”Fake news” bygger på förakt för fattiga människor

2017-08-22 | Ana Valdés padlock

KRÖNIKA/UTRIKES

”Feminister flyr förorterna och Sverige styrs av sharialagar!” Sådana bisarra bilder målas upp av Sverige i utländska medier. Hur och varför? Ana Valdés diskuterar politiska konsekvenser av ”fake news”.

Patrick Engellau var för mig ett okänt namn. Tills nu. I dagarna citeras han i många tidningar runt om i världen som expert i flyktingfrågor och migrationsproblem. Och uruguayanska tidningar ringer till mig och frågar om jag vågar åka runt och hälsa på vänner i Tensta, Rinkeby och Rosengård.

Engellau, som har kopplingar till både näringslivet och kungahuset, har fått Serafimerorden. Dessutom driver han tankesmedjan Den nya välfärden. Enligt tidningen ETC startade han en nyliberal gruppering men har numera blivit en del av Sverigedemokraternas stödorganisationer.

Den egyptiska tidningen Sharq al-Awsat har tagit del av Engellaus skrivelser i olika bloggar och tidskrifter där han varnar för att Sverige håller på att bli en islamiserad stat och att svenska lagar inte längre gäller i vissa kvarter.

En intervju med polischefen Dan Eliasson citeras och tolkas på ett felaktigt sätt. Han pratar om knarkrelaterade brott och han vädjar om mer resurser mot dessa brott men tolkas som om han hävdar att det finns 62 förorter i Sverige där polisen inte vågar gå in och där det råder sharialagar.

Detta är bland de ”fake news” som reproduceras i spanskspråkiga och engelskspråkiga tidningar runt om i världen. Trumpvänliga, högerextrema nyhetsnätverket Breitbart sprider nyheter där Sverige presenteras som islamisternas paradis. Den kurdisksvenska socialdemokratiska politikern, och tidigare riksdagsledamoten, Nalin Pekul sade i en intervju för Sveriges television att hon inte längre kände sig säker i den invandrartäta förorten Tensta, där hon har bott i mer än tjugo år. Hennes uttalande är taget ur sitt sammanhang och blir en rubrik för Breitbart och för andra bloggar och tidskrifter i den sfären. De skriver ”No go zones, feminists flee suburbs due to Islamic fundamentalism”.

Att Pekgul ville undvika centrum av sitt bostadskvarter eftersom bilar sattes i brand av missnöjda ungdomar, vare sig muslimer eller ickemuslimer, verkar inte komma med i rapporteringen.

Märkligt nog är det den svenska regeringens egen sajt som levererar det mest sobra och sakliga referatet om de få brott som kan relateras till det fundamentalistiska islam i Sverige:

”Fakta: Det enda brottsförsöket ägde rum 2010. Ingen annan än förövaren mördades. Motiven till attacken i Stockholms centrum den 7 april 2017 som resulterade i fem dödade människor och flera skadade är inte klarlagt än, och trots att attacken påminde om andra liknande attacker som genomfördes av islamiska terrorgrupper har ingen grupp tagit på sig skulden. Utredning pågår.”

Att islamister existerar och att fundamentalism dyker upp är historiska sanningar. Vi har sett Tredje riket utplåna miljoner människor, vi har sett stalinismen skapa Gulag och massgravar. Vi har sett folkmord i Latinamerika, Balkan och Rwanda, men vår förståelse blir inte bättre om vi demoniserar och stigmatiserar en av världens stora religioner.

Det handlar inte om xenofobi eller rasism säger den spanska filosofiprofessorn och författaren Adela Cortinas utan om ”aporofobi”, rädslan för de fattiga. De som kommer till Europa laddade med oljedollar och köper in hus, varuhus eller fotbollslag ses aldrig med misstänksamhet. De är investerare, åtnjuter skattelättnader och ses som ett bidrag till samhället. Det är de andra, de som är i nöd som vi fruktar och föraktar, skriver Cortinas i en nypublicerad bok.