IKFF: Nu skriver vi historia och förbjuder kärnvapen

2017-04-07 | Gabriella Irsten/IKFF padlock

OPINION

”Den historiska chans vi nu har att en gång för alla förbjuda kärnvapen får inte gå förlorad. Sveriges besked om att rösta ja till förhandlingar kom i höstas efter en lång beredningsprocess. Vi vill nu se ett progressivt och aktivt Sverige”, skriver Gabriella Irsten, politisk handläggare, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF). Den 27 mars inleddes förhandlingarna om ett internationellt förbud mot kärnvapen vid FN i New York.

Gabriella Irsten är politisk handläggare på IKFF. Foto: Maud Leindahl


RELATERADE ARTIKLAR

2016-10-28 | Ett steg närmare en kärnvapenfri värld

2014-12-19 | Setsuko Thurlow: ”Sluta vara beroende av kärnvapen”

2013-01-25 |Vapenbaserad säkerhet är USA:s största export


Följ förhandlingarna i New York:

Live updates

A ban on nuclear weapons is within sight

Så kan du stödja en kärnvapenfri värld

Förra veckan inleddes en historisk process vid FN i New York. Efter åratal av hårt arbete samlas staterna i år för att förhandla fram ett förbud mot kärnvapen. Men vad innebär det och varför är den viktig?

Kärnvapen är det enda massförstörelsevapen som ännu inte förbjudits genom ett internationellt avtal. De katastrofal humanitära effekterna har mänskligheten bevittnat i Japan 1945 då USA släppte de första atombomberna. Idag har ytterligare åtta länder kärnvapen och trots att kärnvapnen blivit färre sedan kalla kriget har många av dagens kärnvapen en sprängstyrka flera tusen gånger starkare än bomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki. Det är ett vapen med en kapacitet att förgöra utan att stater eller humanitära organisationer kan göra något för att rädda eller lindra.

Det internationella regelverk som i dag reglerar kärnvapen är det så kallade icke-spridningsavtalet (NPT) som trädde i kraft 1970. Inom avtalet har fem stater rätt att inneha kärnvapen (USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien), men de har samtidigt förbundit sig att nedrusta. Vidare har fyra andra stater, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea skaffat kärnvapen. 93 procent av alla kärnvapen ägs av USA och Ryssland.

Trots icke-spridningsavtalet har det varit stiltje inom kärnvapenfrågan i decennier. Orsaken är dels att avtalet saknar en tidsplan för nedrustning men också för att kärnvapen fortfarande tillskrivs politisk makt.

Inom säkerhetsdebatter pratar man ofta om hård kontra mjukt säkerhet eller stark/svag, aktiv/passiv, statens säkerhet/människors säkerhet, etc. Ett genusperspektiv på kärnvapen kan visar på hur ovilja till nedrustning samspelar med föreställningar om maskulinitet kopplat till vapen, makt och dominans. Ett av många exempel på detta är att förre detta president Barak Obama, efter ett tal om kärnvapennedrustning, anklagades för att kastrera nationen. Begrepp som ”säkerhet” och ”styrka” måste därför omformuleras utifrån moderna säkerhetspolitiska analyser där människors säkerhet sätts i centrum.

Frånvaron av nedrustning har lett till stor frustration. 2007 initierades därför ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) som idag samlar över 440 organisationer i 100 länder, däribland IKFF. ICAN började arbetet med att, tillsammans med några progressiva stater, förändra diskursen kring kärnvapen och sätta kärnvapens humanitära konsekvenser i centrum av debatten.

Avtal som förbjuder särskilda vapentyper, till exempel biologiska och kemiska vapen, har tidigare förhandlats fram, vilket har lett till nedrustning. Exempelvis har konventionen mot antipersonella landminor lett till att länderna inom avtalet sedan slutet av 90-talet nedrustat mer än 49 miljoner minor. Förbuden har gett effekt även på stater som vägrat gå med i förhandlingarna på grund av att vapnen stigmatiseras, och därmed även staterna som använder dem, och produktionen försvåras.

Kärnvapenstaterna motsätter sig arbetet för ett förbud och deltar inte på förhandlingarna. De är uppenbart stressade över processen. Det visar att vi är på rätt väg. De sätter även stor press på andra stater för att avtalet ska bli vagt, urvattnat och utan förpliktelser. Ett sådant avtal vore förödande för arbetet för en kärnvapenfri värld.

Men trots kärnvapenstaternas missnöje deltog 132 stater under de första förhandlingarna förra veckan. Det visar en vilja att bryta kärnvapenstaternas dominans över dagordningen. Ett avtal kan antas, och trycket på nedrustning kommer att öka, oavsett om kärnvapenstaterna går med i avtalet eller inte.

IKFF arbetar tillsammans med Svenska läkare mot kärnvapen och ICAN för ett inkluderande förbud som de facto leder till nedrustning. Vi arbetar nu för att förbudet ska innefatta områden som: användning och innehav, tillverkning, förärvning, lagring, överföring och utplacering, finansiering och assistans.

Att vi nu är framme vid förhandlingar om ett kärnvapenförbud hade aldrig varit möjligt om inte civilsamhället drivit processen framåt tillsammans med progressiva kärnvapenfria stater. Den historiska chans vi nu har att en gång för alla förbjuda kärnvapen får inte gå förlorad. Sveriges besked om att rösta ja till förhandlingar kom i höstas efter en lång beredningsprocess. Vi vill nu se ett progressivt och aktivt Sverige.

Denna process kommer förändra internationell politik och är det viktigaste som hänt inom kärnvapenfrågan på decennier. Det andra förhandlingsmötet kommer äga rum mellan den 15 juni till den 7 juli vid FN i New York. IKFF kommer självklart vara på plats!

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.