Emma Berglund, Caroline Seger och Kosovare Asllani firar att de gått vidare till OS-final.

Bild: Instagram

#Rio2016: Slå er fria från historiens bojor mot Tyskland

2016-08-17 | Alva Nilsson padlock

KRÖNIKA/SPORT

”Innan Sverige gick in i OS-turneringen skrev jag att laget jagar revansch, på sig själva och förra årets VM-flopp. Det har de redan lyckats med. De har knäppt mig, dig och alla andra på näsan och försvarat sig fram till en final. Men ’uppdrag revansch’ har, trots det, aldrig varit en mer träffande arbetstitel än nu.” Damfotbollsexpert Alva Nilsson om att Tyskland varit Sveriges värsta mardröm.

På fredag ska Sverige försöka besegra Tyskland i en OS-final i fotboll. Och det är himla lätt att fastna i historien när vi nu blickar fram mot den största match ett svenskt fotbollslandslag någonsin spelat. Det vore skönt att slippa göra det. Men det vore också tjänstefel att inte gå den vägen.

Sveriges damlandslag i fotboll har spelat tre mästerskapsfinaler sedan de äntrade gräset och höjde sina röster för 43 år sen. Den första vann man. Mot England i det första Europamästerskapet för damer. Den andra förlorade man. Den tredje lika så. Och det finns en gemensam nämnare mellan EM-finalförlusten 2001 och VM-finalen två år senare.

Tyskland. Låt mig bli den första att säga det; jag hatar Tyskland. Givetvis inte Tyskland som land, eller tyskar i sig. Men Tyskland, damfotbollslandslaget. Lite hårt kanske, men också väldigt, väldigt förståeligt. Det går knappt att vara svensk i den här världen utan att få kalla kårar längst ryggraden när Tyskland och damfotboll nämns i samma mening.

Tyskland och Sverige är damfotbollsvärldens värsta antagonister. För förutom de båda finalerna under början av 00-talet har lagen sprungit på varandra i väldigt många viktiga fotbollsmatcher. Väldigt många.

Det är onödigt för mig att rabbla upp alla, ni får helt enkelt lita på att jag har koll när det kommer till Sverige vs Tyskland. Men på era näthinnor bör ni bland annat ha semifinalen på Gamla Ullevi för tre år sedan. När Tyskland var fräcka nog att göra vad Sverige gjorde mot Brasilien här om kvällen; skicka ut hemmanationen ur sitt eget mästerskap. Det är en av alla de gånger som Tyskland slagit Sverige i ett mästerskap.

I mer än en handfull mästerskapsmatcher har dessa giganter brakat samman. I tajta, jämna matcher som givit åskådare mentala hjärtattacker gång på gång. Spelarna har bytts ut, matchhjälten kommit och gått, resultaten har varierat. Mycket har varit olika.

Men. I matcher som står inskrivna i historieböckerna finns en liten detalj som alltid varit lika. Segraren. Tyskland. Förloraren. Sverige.

Under de senaste 20 åren har Tyskland stoppat Sverige i jakten på guldmedaljen nio gånger. Tyskland är Sveriges värsta mardröm. Tyskland är som faran som lurar om natten, som hickan som inte vill försvinna trots alla husmorstips.

När Pia Sundhages landslag, ledda av Lisa Dahlkvist och Hedvig Lindahl, går ut för att spela fredagens OS-final gör de det med historien i ryggen, med förlusterna i bakhuvudet. De kommer att försöka övertyga oss om att så inte är fallet. Men så är det, så måste det vara.

Men, och detta är viktigt hörrni, det här landslaget förtjänar ett bättre öde än att trampa runt i föregångarnas hjulspår, att vandra runt bland deras bittraste och värsta fotbollsminnen.

Min uppmaning till Dahlkvist, Lindahl, Lotta Schelin och Stina Blackstenius blir således: Slå er fria från historiens bojor. Gör det först och främst för er egen skull, för att ni förtjänar en egen plats i historieböckerna. Men gör det också för Hanna Ljungbergs, Malin Moströms, Victoria Sandell Svenssons och Caroline Jönssons skull. Och gör det för vår skull.

Innan Sverige gick in i OS-turneringen skrev jag att laget jagar revansch, på sig själva och förra årets VM-flopp. Det har de redan lyckats med. De har knäppt mig, dig och alla andra på näsan och försvarat sig fram till en final. Men ”uppdrag revansch” har, trots det, aldrig varit en mer träffande arbetstitel än nu.

This isn't personal any more. Det här handlar inte länge om personlig upprättelse – om ett lags jakt på framgång. Finalen mot Tyskland är större än så.

Det handlar inte längre om ett fotbollslag som vill tysta tvivlare, ett gäng försvarande brudar som vill vinna matcher. Det handlar inte bara om ett OS-guld i fotboll, det handlar om en historisk revansch.