Sissela Nordling Blanco och Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ (Fi).

Strukturell analys, genuin ilska och kollektiva krav – Fi 10 år!

2015-04-04 | Gudrun Schyman , Sissela Nordling Blanco padlock

OPINION

”Tio år har det tagit att få fart på det feministiska genombrottet. De kommande tio åren kommer att föra med sig en accelererande utveckling. Fi ligger i förnyelsens framkant. Feminismen är här för att stanna. I Sverige och i världen.” skriver Feministiskt initiativs partiledare Gudrun Schyman och Sissela Nordling Blanco i en debattartikel som inleder en serie om tio artiklar på 10-årdagen.

Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt initiativ

Sissela Nordling-Blanco, partiledare, Feministiskt initiativ

10 år av envis strukturell analys, antirasistisk feministisk problemformulering och jämställdhetsbaserade kollektiva krav har gjort att Feministiskt initiativ i dag har folkvalda representanter i EU-parlamentet, 13 svenska kommuner och var bara ett par tiondelars procent ifrån att inta riksdagen. Det är tydligt att det enträgna arbetet gett avtryck i det politiska landskapet på sätt som inte har sin motsvarighet i länder utan ett antirasistiskt feministiskt parti. Allt fler länder kommer att följa efter. Det finns i dag liknande partier i Tyskland, Polen och Spanien. Grupper i bildande finns i både Frankrike och i Italien. I Skandinavien är Norge först ut.

Feminismen och nationalismen är varandras ideologiska motpoler. Nationalism tar avstamp i begrepp som nation, tradition och normer. Feminismens utgångspunkt är universella mänskliga rättigheter, kunskapsbaserad förändring och normkritik. Feminismen vitaliserar demokratin, stärker representativiteten i systemet och stärker skyddet för mänskliga rättigheter. Knappast finns det i dag en mer angelägen uppgift – lokalt, regionalt och globalt.

I våra grannländer finns Dansk Folkeparti, norska Fremskrittspartiet och finska Sannfinländarna. De har alla påverkat den politiska problemformuleringen och bidragit till att en nationalistisk retorik, och praktik, i olika grad tagits över av andra partier. Detta har faktiskt inte skett på motsvarande sätt i Sverige. I dag har vi en antirasistisk och feministisk rörelse, som till antalet medlemmar (drygt 22 000 vid årsskiftet) är betydligt större än många av riksdagspartierna, och ett ungdomsförbund (Unga feminister) som är landets tredje största. Något annat händer här. I den ökande politiska och samhälleliga polariseringen finns i Sverige någonstans att ta vägen för alla som vill något annat. Det finns en organisation, en politik och en rörelse som trots de minsta ekonomiska resurserna gjorde det absolut största politiska avtrycket i förra årets bägge valrörelser.

Faktiskt är det närvaron av ett ideologiskt självständigt feministiskt parti som skiljer Sverige från de andra nordiska länderna. Och det spelade roll. Det gynnade feminister och antirasister i alla partier. Det förhindrade att SD fick problemformuleringsinitiativet och det fortsätter att förhindra att den politiska retoriken drar åt extrem höger. Ett tydligt resultat är att vi nu har en uttalat feministisk regering. Det hade vi aldrig haft utan Fi:s tydliga och långsiktiga närvaro i politiken. Hotet om Fi:s inträde i riksdagen tvingade många partier att hissa den feministiska flaggan allt högre. Folkpartiet hade kampanjen ”Feminism utan socialism”. Vänstern kontrade med ”Feminism – fett med socialism”. Fi hade nätaffischer med ”Feminism – extra allt!”

Men det räcker inte att vifta med en feministisk flagga, det krävs att frågorna prioriteras och hamnar högst upp på dagordningen. Efter bara ett par månader i kommunfullmäktige runt om i landet har beslut redan fattats om ökade anslag till kvinnojourer, hbt-certifiering av ungdomsmottagningar, genusbudgetering, råd för mänskliga rättigheter, krav på bättre skydd för utsatta grupper av EU-medborgare som vistas i Sverige, bara för att nämna några av de frågor Fi prioriterat och drivit igenom på kommunnivå. I EU-parlamentet har frågan om romers situation och den antiziganism som frodas runt om i Europa fått en aldrig tidigare skådad uppmärksamhet.

Vi kan ännu inte se motsvarande politiska beslutsamhet för en antirasistisk och feministisk politik på riksdagsnivå. När Fi kommer in i riksdagen 2018 kommer tyngden i frågorna att öka ännu mer och vi får ett än bättre, ett än mer kunskapsbaserat underlag för att utforma de reformer som behövs för att vi ska nå jämställdhet och frihet från diskriminering.

Den 4 april 2005 klev Feministiskt initiativ ut ur garderoben. På en välbesökt presskonferens talade podiets fem olika kvinnor om nödvändigheten av ett ideologiskt självständigt feministiskt parti.

På 90-talet hotade Stödstrumporna med att öppna eget om inte kvinnorepresentationen i riksdagen blev bättre. Sverige blev för ett tag bättre, till och med världsbäst. Men initiativet hade i princip ingen effekt alls på de grundläggande frågorna kring löner, föräldraskap och mäns våld. Det antirasistiska feministiska perspektivet saknades hos de etablerade partierna, även om en del skrivit in feminismen i sina partiprogram. Frågorna blev hela tiden underordnade det ekonomiska läget.

För oss är feminismen inte bara ett nytt perspektiv som ska adderas i efterhand till en redan formulerad politisk utgångspunkt; socialism, liberalism eller grön ideologi. Vi väljer att låta feminismen utgöra själva utgångspunkten. Vi konstaterar utifrån fakta om uteblivna framgångar att det är dags att byta strategi, från lobbyism till parlamentarism. Därför ställer vi upp i val.

Universella mänskliga rättigheter är en grundläggande del i vår feministiska politik. Vår analys synliggör maktmönster baserade på kön, klass, etnicitet, sexualitet, könsidentitet, könsuttryck och funktionalitet. Redan från start framhöll vi att den antirasistiska och inkluderande feminismen är det bästa alternativet för alla som vill stoppa kvinnofientlig, homofobisk, transfobisk och rasistisk politik. Vi utlovade tidigt att vi skulle vara Sverigedemokraternas mest högljudda motståndare såväl i den politiska debatten som i riksdag, kommuner och landsting.

Vi har aldrig tvekat om att tala om SD:s rötter i fascism och nazism. Vi har hela tiden pekat på att SD är aktiva på alla politikområden, alltså inte något ”en-frågeparti”. Vi har läst deras motioner om försvagad aborträtt, fördubblade vårdnadsbidrag, återinförandet av sambeskattning, avskaffandet av genuspedagogik inom förskolan och genuskunskap i skola och högre utbildning, bort med ekonomiska bidrag till föreningar och institutioner som arbetar med mångkultur och naturligtvis minskad invandring. Vi har tagit del av deras omvärldsanalys där utgångspunkten är könsbunden biologism, att rättigheter ska knytas till nationalitet och där det största hotet mot landet är massinvandring av muslimer.

Fi kommer att fortsätta att upprätthålla ett hårt tryck i de antirasistiska feministiska frågorna där vi finns representerade. Och det finns mycket kvar att arbeta med. Prioriterade frågor för Feministiskt initiativ att arbeta med under de kommande åren är bland annat:

Ett moderniserat arbetsliv

Gradvis arbetstidsförkortning till 6 timmars arbetsdag.

Jämställda löner

Individualiserad föräldraförsäkring.

Mänsklig säkerhet

Genom arbete mot alla former av våld och öppna gränser. Vidga det säkerhetspolitiska begreppet att innefatta våld i nära relationer och hatbrott. Ge papperslösa uppehållstillstånd och öppna gränserna.

Mänskliga rättigheter och hållbarhet

Sätta pensionskapitalet i arbete för jämställdhet och hållbarhet. Införa skatter på finansmarknaden.

Tio år har det tagit att få fart på det feministiska genombrottet. De kommande tio åren kommer att föra med sig en accelererande utveckling. Fi ligger i förnyelsens framkant. Feminismen är här för att stanna. I Sverige och i världen.