Av de cirka 90 000 personer som hittills utförsäkrats har många erfarenhet av hårda duster med Försäkringskassan.

Socialförsäkringsutredningen får hård kritik av brukarna

2015-03-16 | Ina Blomster padlock 1

EKONOMI

– Utredningen är inte ens värd pappret den är skriven på. Jag vet inte hur många gånger vi har uppvaktat parlamentarikerna, men de kan inte ens ha tittat på våra förslag. Birgit Hansson, ordförande i Riksförbundet Balans, är arg, besviken och upprörd på socialförsäkringsutredningen som presenterades i början på mars.

Feministiskt perspektiv har talat med brukarorganisationer och nätverk för personer med psykisk ohälsa och ogillandet mot kommitténs arbete är massiv.

Sjukförsäkringens kritiserade bortre parentes, även kallad stupstock, blir kvar. Tillsvidare. Nya rutiner, exempelvis fler och mer frekventa kontroller från Försäkringskassan ska utredas innan den nuvarande tidsbegränsningen på 2,5 år kan avskaffas. Något som slår extra hårt mot den stora och kraftigt växande grupp patienter, oftast kvinnor, med psykiatriska och/eller neuropsykiatriska diagnoser.


”Ett slags moment 22”

Riksförbundet Balans är för dem med bipolär sjukdom och depressioner, plus anhöriga. Birgit Hansson igen:

– För våra medlemmar är tidsgränsen som ett slags moment 22, säger hon. De kan få vänta i flera år på utredning och riskerar att åka ut ur sjukförsäkringen innan de ens fått påbörja en behandling. Det här är en process som måste få ta tid, en behandling som är lyckosam för en patient behöver inte alls fungera på en annan.

Enligt Birgit Hansson är den nuvarande sjukförsäkringen inte konstruerad med tanke på dem med psykisk ohälsa.

– Gör om, säger hon, utvidga utredningen så att försäkringen också gäller våra medlemmar

Jimmie Trevett, förbundsordförande på RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa, är förbannad.

– Hur kan man jobba i över fyra år utan att lägga fram ett enda skarpt förslag, säger han. Stupstocken måste bort och ersättningsnivåerna höjas. Ett krav är att systemet blir förutsägbart, som det nu är far våra medlemmar väldigt illa.

Jimmie Trevett berättar många blir så oroliga och rädda för vad som komma skall, vad det innebär, vem som betalar ut ersättning – om nu någon överhuvudtaget gör det, att deras sjukdom förvärras.


”För snäva tidsgränser”

Anna Norrman är intressepolitisk ombudsman på Riksförbundet Attention, som arbetar för barn, ungdomar och vuxna med ADHD, damp och närliggande funktionshinder, har samma erfarenhet.

– Tidsgränserna är alldeles för snäva, säger hon. En stor och vanlig grupp är kvinnor mellan 30 och 40 år med barn som insjuknar i utmattningsdepression. Ofta finns det en outredd neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i botten hos dem, men innan professionen upptäcker, utreder och sätter in behandling är alla tidsgränser passerade. Och där står hon – utan ersättning.

– Visst måste det finnas kontroller, men om rehabiliteringen uteblir är det inte rimligt att det är den enskilda individen som får ta konsekvenserna. Detta har vi framfört till utredningen, men jag kan inte se att man tagit hänsyn till den stora gruppen patienter från psykiatrin.

Av de cirka 90 000 personer som hittills utförsäkrats har många erfarenhet av hårda duster med Försäkringskassan, den myndighet som sattes att verkställa förra regeringens nya regler i sjukförsäkringen.


Maktlösa inför f-kassan

– Lagstiftningen är viktig, men det är också tillämpningen. Den måste ske på ett rättssäkert sätt, säger Jenny Fjell, psykiater och grundare av nätverket Resurs, respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället, och helt nya NeuroResurs, för, om och med dem med neuropsykiatriska/neurologiska olikheter.

– Många av dem jag kommer i kontakt med känner sig helt maktlösa gentemot Försäkringskassan. De flesta är ekonomiskt utsatta och har inte råd att anlita personliga ombud vid förhandlingar i domstol. Här är inte socialtjänsten till någon hjälp, en färsk dom i Förvaltningsdomstolen ger socialtjänsten rätt att neka ersättning till personligt ombud för hjälp med att överklaga Försäkringskassans beslut.

– Utredningen har ett ekonomiskt synsätt. Jag skulle vilja skifta perspektiv, till ett mer medicinskt och folkhälsoinriktat. Vad kostar det inte, bara i mänskligt lidande, att inte ta tillvara allas olika resurser oavsett sjukdom eller handikapp? Alla har rätt till ett gott liv. Kommittén föreslår en ökad flexibilitet när det gäller hur många procent en person förväntas arbeta. Det är bra tycker Christine Holmberg, aktiv i nätverken Vi som är utförsäkrade och Solrosupproret. Nuvarande system med 25, 50, 75 och 100 procent upplevs av många som väldigt stelbent.

– Jag saknar förslag för dem som drabbats hårt av sjukförsäkringen, de utförsäkrade och de som nu fått sjukersättning – de fattiggjorda människorna. Vad kommer att hända med dessa? Får de tillbaka sin inkomstbaserad sjukpenning, SGI? Kommer sjukersättningen, det som förr kallades sjukpension eller förtidspension, att höjas? undrar Christine Holmberg.

– Något som oroar mig är de alltmer uttalade kraven om tidiga insatser och kontrollpunkter var sjätte månad. Jag tycker sjukförsäkringen som den varit nu har inneburit en massa kontroller och tidsgränser som varit till nackdel för mig som sjuk i utmattning. Jag har inte fått ro eller förutsättningar att läka, säger hon.


80 procent av lönen

Mikael Klein, intressepolitisk chef på Sveriges handikappförbund, är lättad över att socialförsäkringen även fortsatt är en statlig angelägenhet.

– För våra medlemmar är det viktigt att den generella välfärden är just generell, att det inte krävs privata försäkringar eller att delar läggs över på arbetsmarknadens parter. Han tycker att det är glädjande att det finns en parlamentarisk samsyn i att 80 procent ska få 80 procent av lönen vid sjukdom även om utredningen inte ser att det ”för överblickbar tid” finns ekonomiskt utrymme att genomföra reformen.

Även Handikappförbundet anser att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen bör slopas omgående.

– Det finns ingen anledning för regeringen att avvakta en stor remissrunda, säger Mikael Klein. Vi hoppas på vårbudgeten som presenteras i april.

För samtliga brukarorganisationer är en väl fungerande rehabiliteringskedja en viktig fråga. Oron finna att allt för stort fokus ligger på återgång till arbete.

– Livet först, säger Mikael Klein, sedan arbete.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20150317 - Sara Andreasson

Skulle gärna se den här artikeln upplåst!

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.