Paulina de los Reyes
Märkbar tystnad om Husbybornas egna erfarenheter
2014-05-16 | Edda Manga
1
FEMINISM
I veckan släppte åtta forskare en rapport om Husbybors egna analyser och berättelser om vad som hände förra året och bakgrunden till det. Feministiskt perspektiv har talat med en av initiativtagarna till den så kallade Husbyrapporten: Paulina de los Reyes.
Citat från boende i Husby:
”Sök på Husby riots, du får bilder på bilar som bränns. Som att bilen är offret, som att det är bilen som det är synd om. Bilen brinner, den kommer sluta fungera sen, men problemen är kvar. Dom som brinner konstant, dagligen, dom lever kvar. Ingen fotar deras sinnen.”
”Vi gick ner och precis då så hamnar vi mellan två polisgrupperingar. Så vi hamnar precis däremellan. Och det vi fick, det vi välkomnades av var våldsamma, en våldsam aktion, ’flytta på er härifrån!’ Sen började de knuffa på oss utan att vi vet om vad som har hänt.”
”Det kändes som jag var tvungen att bevittna någonting [---] Hade inte vittnen varit där veckan innan när polisen ingrep, så hade polisens uttalande om vad som hade skett... Dom hade sagt att dom skjutit en man i självförsvar ungefär, som attackerade polisen med en machete och skjutit honom så att han avled i ambulansen på väg till sjukhuset. Och det visade sig sen vara falskt”.
”Vi anordnade en fredlig demonstration där vi höll en tyst minut och bad om en oberoende utredning, en ursäkt till hans familj. Och det var en väldigt fin, hederlig demonstration mot polisvåld. Och då, visst fick den viss uppmärksamhet, media var där. Vi står här på Kista torg där vi håller en demonstration mot polisvåld. Punkt. Bortglömt. Samma vecka, några dagar senare, sätts flera bilar brand.”
”Det är inte vi som bestämmer, så är det, så har det alltid varit. Demokratin tillåter oss att stoppa in en lapp i en box en gång vart fjärde år, men vi väljer ingenting själva, vi är inte med och bestämmer om någonting, utan det vi gör är att vi röstar om vem som ska få bestämma åt oss. Så det är det vår vackra demokrati är.”
”Dom bestämmer om våra hyror ska höjas. Dom väljer att ta bort vårdcentralen. Dom ville ta bort apoteket. Dom väljer att stänga ner skolor, och nu efter allt frågar man: ’Hur kan man förebygga det här?’ Jo, genom att inte ta bort allt ni precis tog bort. Mycket starkt, mycket enkelt, det är så det funkar.”
”Det finns medborgare och det finns medborgare och tydligen är jag andra gradens medborgare, kvasi-medborgaren. Jag började förstå vem jag är. Jag kommer aldrig bli vit på något sätt och det finns ingen anledning för mig att sträva efter det.”
”Polisen stoppar dig varje dag, varje dag för att du kör en viss slags bil, varje dag för att man går i en grupp på fem-sex personer och bara snackar [...] Dom ställer dig mot väggen i centrum. Mitt i centrum när dina föräldrar går förbi du vet, sådana här saker och det är sådana saker man är trött på tror jag.”
”Man säger att det är spontana val eller att det är stickprov. Hur kommer det sig att stickprovet alltid är en arabisk muslim? Till exempel. Och många tar det till sig, speciellt männen, som killar från förorten med utländsk bakgrund eller mörkt utseende, så är du mer utsatt i myndigheternas ögon än vad du är som kvinna.”
”Dom gjorde exakt det man förväntar sig, fast mer också. Dom sprang på kärringar med hundar. Folk blev bitna av hundarna, folk blev nedtrampade av själva snutarna när de försökte springa därifrån. Och det är ju människor som bor här.”
”Jag blev jättechockerad. Jag hade aldrig förväntat mig att polisen bara kunde ge sig på människor på det sättet helt utan anledning. Kunde tänka mig att det hände i någon liten... men inte i Sverige.”
”Polisen var maskerad. Så fick dom frågan, varför är ni maskerade? Är det inte maskeringsförbud i Sverige... ’Säg till dom där andra ungdomarna som har maskerat sig då’. Men jag ser inte dom just nu, jag frågar dig som polis.”
”Jag hörde ’apa’ – ’förstår du inte svenska, din apa’ – bland annat till min bror. Han hade på sig en hoody där det står medborgarvärd och jag kan ju tänka mig då att de inte ser att det är en liten logga på bröstet.”
”Jag försökte prata med polisen. Många gånger. När jag kom, till exempel, innan jag såg allt det här så såg jag några poliser som stod vid kravallstaketet. ’Ursäkta, vad är det som har hänt?’ Inget svar. ’Ursäkta, har det hänt nånting? Jag vill gå förbi.’ Liksom så. Inget svar. Dom totalt ignorerade mig.”
”Dag fyra, då blandade vi in oss, ungdomar, andra ungdomar då, vi äldre. Blandade in oss och stoppade hela det här. Det blev lugnt och polisen var här omkring och så. Dag fem gjorde vi grillning för dom här ungdomarna. För att det inte är deras fel att dom håller på så. Det är uppifrån... Dom här grabbarna behöver en eloge för att lägga av. Därifrån blev allt lugnt. Och då tog dom äran till sig och så. ’Vi stoppade’. Lugna gatan sa att dom stoppade. Moderaterna sa ’vi har gjort en bra insats här ute i förorten’. Polisen sa plötsligt att dom hade gjort en bra insats i förorten och att dom hade stoppat våldet och så. Men det var inte så. Det var vi ungdomar.”
Citat från riksdagen:
”Herr talman! Dagens debatt har hittills handlat om två olika saker. Den första frågan är vad som behöver göras för att lyfta de yttre delarna av våra storstäder där det i dag är alltför få som har ett jobb att gå till, alltför få som har godkända betyg i skolan och där alltför många känner sig utanför det svenska samhället. Den andra frågan är varför det finns personer som sätter eld på bilar, bränner ned skolor och förskolor och kastar sten på poliser och brandmän. Detta är två olika frågor, och svaren är också två olika.” (Johan Linander, C, i debatten 31 maj 2013)
”Finns det ett samband mellan ungdomsarbetslöshet, fattigdom, bristande framtidsutsikter, avveckling av fritidsgårdar och ett samhälle som blir alltmer uppdelat? Nyligen kom OECD med en rapport som visar att klassklyftorna i Sverige ökar mest i västvärlden. Ingenstans är ökningen av klasskillnaderna så dramatisk som här. Kan statsministern se något samband mellan ökande klassklyftor och det som nu tyvärr sker i delar av Stockholm? ” (Jonas Sjöstedt, V, Statsministerns frågestund, 23 maj 2013)
”De här problemen utgår i grunden från en ansvarslös invandringspolitik som kompletteras med en helt kravlös integrationspolitik. Det har skapat en ny underklass i Sverige som lever segregerat från det svenska samhället och som inte identifierar sig med det svenska majoritetssamhället.” (Jimmie Åkesson, SD, riksdagsdebatten 31 maj 2013)
”Jag tror att skiljelinjen går rakt igenom Husby, mellan den majoritetsbefolkning som vill ha lugn och ro, som vill få stopp på våldsverkarna, som vill ha respekt för egendom och att kunna röra sig fritt i sitt närsamhälle, och det lilla fåtal våldsanvändare som tror på våldet som arbetsmetod.” (Fredrik Reinfeldt, M, Statsministerns frågestund, 23 maj 2013)
”Det handlar om upprustning som skapar jobb för de boende, om en mer rättvis skola och sjukvård och om det offentliga samhällets närvaro, men också om trygghet och om levande bostadsområden genom främjande av näringsliv och kulturverksamheter.” (Mehmet Kaplan, MP, riskdagsdebatten 31 maj2013)
”Våra förslag handlar alltså om polisen, socialtjänsten, arbetsmarknadspolitiken, skolan, socialförsäkringarna och barnbidragen. Detta är ingen invandringsfråga. Det är en klassfråga.” (Morgan Johansson, S, riksdagsdebatten 31 maj 2013)
I dagarna publicerades forskningsrapporten "Bilen brinner..... men problemet är kvar. Berättelser om Husbyhändelserna i maj 2013" också kallad ”Husbyrapporten”. Den undersöker Husbybornas egna syn på händelserna. Bilden som kommer fram skiljer sig från såväl dagpressens rapportering som riksdagspartiernas debatter. Fem teman är återkommande i Husbybornas berättelser om bakgrunden till händelserna i maj:
1. Ett demokratisk underskott eftersom deras möjligheter att påverka politiska beslut av stor betydelse för dem gång på gång kommer på skam.
2. Gemenskap i orten och motstånd inför nedmontering av välfärden och utarmning av samhällsresurser.
3. Polisens trakasserier som under händelserna i maj präglades av rasistiska tillmälen, övervåld och ovilja till kommunikation.
4. Ett bristande erkännande för Husbybornas tillhörighet och berättigande och känsla att de inte behandlas med samma respekt som andra medborgare.
5 Medias rapportering och talet om ”våldet” i Husby som många menar används som disciplineringsverktyg.
Fördomar speglade rapportering
Dessa fem teman relaterar enligt författarna till problem som bottnar i en växande ekonomisk ojämlikhet, bristande demokrati och polisövervakning med rasistiska förtecken. Problemen berör inte bara Husby utan hela samhället.
En av de forskare som tog initiativ till och genomförde projektet är professorn i ekonomisk historia, Paulina de los Reyes. När jag frågar henne om bakgrunden till undersökningen berättar hon att de forskare som ingick i projektet blev förvånade över att många uttalade sig om Husby utan större kunskap om sakförhållandena.
– Alltför ofta blev det mer fördomar och stereotypa föreställningar (som till exempel Fredrik Reinfeldt uttalande om unga arga män, utanförskapsmiljöer och integrationsministerns närvaro i Husby som regeringsrepresentant). Vi saknade också Husbybornas berättelser. Även om många kom till tals i media och dagspress var det också utifrån frågeställningar som var givna på förhand och som ofta avspeglade omgivningens fördomar.
En viktig förebild har varit den rapport som forskare vid London School of Economics och tidningen The Guardian sammanställde efter kravallerna i London och andra städer sommaren 2011. – Till skillnad från våra brittiska kollegor arbetade vi under betydligt mer prekära förhållanden men det kompenserade vi med ett stort engagemang.
Forskargruppen jobbade ideellt
Forskargruppen bestod av 8 forskare från olika samhällsvetenskapliga discipliner, förklarar de los Reyes. Det fanns forskare från ekonomisk historia, historia, kriminologi och statsvetenskap och alla har kompetens i arbete med sociala rörelser, diskursanalys och intervjumetodik. Forskarna arbetade ideellt:
– Alla var beredda att jobba utan forskningsmedel och utanför våra ordinarie tjänsteåtaganden. Vi har också haft stor hjälp av masterstudenter som transkriberade en del av intervjumaterialet. Hela projektet drevs med frivilliga krafter och vi delade solidariskt på de kostnader som uppstod under arbetets gång. Nu när vi ska presentera rapporten vid Stockholms universitet nästa vecka har våra respektive institutioner varit med och samarrangerat. Stockholmia förlag har också bidragit med tryckning av rapporten.
Trots bristen på finansiering och institutionellt stöd är undersökningens upplägg ambitiöst:
– Vi intervjuade ett trettiotal personer som arbetar och/eller bor i Husby och som befann sig på plats under de aktuella nätterna i maj. Vi talade också med ytterligare ett tiotal personer och deltog i olika möten och aktiviteter organiserade av lokala föreningar/organisationer. Vi har därtill gjort en analys av dagspressens rapportering och av riksdagsdebatten under den aktuella perioden, säger los Reyes.
Vilka röster kom till tals? Är det några perspektiv som ni skulle velat ha med men som ni inte lyckades fånga, undrar jag och får till svar att intervjupersonerna var mellan 16 och 82 år och att bland de intervjuade finns studenter, pensionärer, kommunanställda, egenföretagare, praktikanter, arbetssökande och andra som var på plats under de aktuella nätterna. Däremot finns det inte några av de som kastade sten och brände bilar:
– Vi hade ambitionen att intervjua folk som deltagit i stenkastningar eller varit med om att bränna bilar men hittade ingen som ville ställa upp. Vi insåg också att uppdelning mellan stenkastare och de så kallade goda krafter (ett av regeringens favorituttryck) inte hade särskild stor förankring bland de intervjuade som i många fall uttryckte stor skepsis infor en sådan sortering.
Polisen part i konflikten
Paulina de los Reyes menar ett av rapportens viktigaste resultat är att media och politiker uppmärksammar andra problem än de som intervjupersonerna lyfter fram. En av dessa skillnader är att polisens roll som part i konflikten hittills inte uppmärksammats av media och politiker medan det är ett framträdande problem enligt intervjupersonerna:
– De allra flesta som vi intervjuat är mycket kritiska till polisens insatser och ser polisens agerande vid dödsskjutningen av den 69-årige mannen för ett år sedan som en utlösande faktor. Husbybornas krav på en oberoende utredning och en ursäkt till offrets familj är fortfarande obesvarade.
Intervjupersonerna tecknar en bild av demokratiskt underskott och ojämlikhet som bakgrund till händelserna, berättar Paulina de los Reyes:
– Beslut tas ovanför deras huvud och de satsningar som görs inom området saknar förankring hos människor på orten. Järvalyftet som ofta nämns som exempel för dessa satsningar har i stället bidragit till ökad frustration och missnöje. Husbybornas erfarenheter av diskriminering och rasism, inte minst i mötet med polisen är ytterligare en punkt där vi ser stora skillnader.
Analysen visar att varken media eller politiker diskuterar händelserna i termer av integration och att det handlar om invandrare med undantag för Sverigedemokraterna. Vad detta än har för anledningar resulterar det i att grundläggande element i problematiken nonchaleras.
– Vi ser en märkbar tystnad bland politiker och media när det gäller Husbybornas erfarenheter av rasism och diskriminering, avslutar Paulina de los Reyes.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
I egenskap av forskare blir jag imponerad och glad över att dessa åtta forskare har sammanställt en rapport av detta slag. Jag blir vid läsningen av intervjun inte särskilt överraskad av polisen agerande eller av husbybornas upplevelser, men jag blir fruktansvärt förbannad; förbannad på polisens rasistiska och nonchalanta sätt att bemöta människor på, över regeringens överlägsna och arroganta förhållningssätt, ja kort sagt på detta klassförakt som demonstreras av en elit som lägger sin största möda på att på att öka klyftorna i samhället. Gunilla Granath