Soraya Post, Feministiskt initiativ.

Bild: Pressbild

Från aktivist till politiker – Soraya Post skapar historia

2014-02-14 | Isabelle Nilsson padlock 1

INRIKES

Förra helgen valdes Soraya Post till första namn på Feministiskt initiativs lista till EU-parlamentet. I en stor intervju berättar hon om sitt liv, engagemang och om placeringen på vallistan: ”Det här betyder jättemycket för alla de 15 miljoner romer som lever runtom i Europa”.

FAKTA SORAYA POST

Soraya Post är språkrör för romer både i Sverige och på Europanivå, och uttalade sig bland annat i media i samband med avslöjandet om Skånepolisens register över romer i höstas.

Hon är strategisk rådgivare i mänskliga rättigheter för Västra Götalandsregionens Rättighetskommitté, har suttit i Sveriges Radios styrelse i fyra år, och medverkat i två statliga utredningar om mänskliga rättigheter och om romska frågor.

2003 var hon en av initiativtagarna till International Roma Women's Network (IRWN), ett nätverk av romska kvinnoorganisationer från 18 europeiska länder med syftet att driva frågor gällande romska kvinnors mänskliga rättigheter gentemot europeiska regeringar och att synliggöra romsk kultur.

Soraya Post är även vice ordförande i European Roma and Travellers Forum vars sekretariat är baserat vid Europarådet i Strasbourg.

Länkar:

European Roma and Travellers Forum

Västra Götalandsregionens Rättighetskommitté

ABF-huset i Stockholm, 8 februari

– Kära vänner, då ber jag er inta platserna för en fantastisk föreställning och kandidatpresentation. Det här är Europas framtid ni ser framför er.

Entusiastiska applåder och glada tjut fyller aulan. På scenen står en brokig skara personer i olika åldrar, de flesta kvinnor, många unga. Stämningen är energisk och uppsluppen, ansiktena förväntansfulla. Gråslasket på Sveavägen utanför känns långt borta.

Feministiskt initiativ (FI) har samlat medlemmarna från olika delar av landet till valkonferens. I vår är det val till EU-parlamentet, och i höst är det dags för riksdagsval. FI satsar på båda valen, och optimismen är stor. När högerextrema, fascistiska krafter klampar fram i Europa behövs feminismen mer än någonsin som deras absoluta motpol, menar Gudrun Schyman, som kommer att tala lite senare när kandidaterna till riksdagsvalet ska presentera sig. Men först i tur står kandidaterna till EU-parlamentets val, och mötesordförande Sofia Karlsson närmar sig åter mikrofonen på bordet som ställts upp på scenen.

– Då börjar vi med nummer ett: Soraya Post, varsågod!

Det kommer att visa sig att många har svårt att hålla sig till den strikta tidsbegränsningen. Men det vet inte Soraya Post, som är först ut, ännu. Vad hon utan tvekan är desto mer medveten om är att valberedningen har nominerat henne till nummer ett på partiets kandidatlista till EU-parlamentet. Nu gäller det att göra ett starkt intryck vid talarpodiet för att få behålla sin första plats i partiet.

Med koncentrerad min sätter hon på sig läsglasögonen, och drar igång med manuset framför sig och den fuchsiafärgade sjalen virad om de stadiga axlarna. När valberedningens förstakandidat efter en kort stund ges signal om att det är dags att avrunda undslipper hon sig först ett ”shit”, och det skrattas medkännande i salen. Men så tar hon av sig läsglasögonen, släpper manuset och med fast blick mot publiken kommer rösten tydlig och säker: ”vem är jag, vad står jag för?” Händerna börjar röra på sig och rösten blir klarare. Hon lämnar plats åt nästa åtföljd av jubel och applåder. Men det är först på söndag som röstresultatet kommer.

”Jag känner wow!"

– Det är fruktansvärt spännande med nomineringen och jag känner mig väldigt hedrad. För det första är jag romsk, det har aldrig varit några romer i politiken på den här nivån i Sverige. På Europanivå har det varit två romska tjejer i parlamentet, varav en sitter där fortfarande. Så jag känner wow!

Det är dagen innan valkonferensen, och Soraya har precis anlänt från Göteborg till Alexandra hotell nära Medborgarplatsen i Stockholm. Med en intensiv och samtidigt sökande blick är hennes närvaro omedelbar i den lilla hotellobbyn, men så avbryts det nyss inledda mötet av ett telefonsamtal med hotellbokningsfirman. Soraya vill byta hotell. Medborgarplatsen ligger inte alls nära ABF, som hon trodde. ”Du förstår kopplingen? Arbetarrörelsen”, säger hon på klingande göteborgska.

Det är inte första gången ett parti försöker värva den romska aktivisten.

− Under hela mitt aktiva liv har jag medvetet inte varit partipolitiskt aktiv. Som aktivist har jag behövt kunna röra mig i alla läger för att få större genomslag för förslag.

Känner igen sig

Det var därför inte en självklarhet att kandidera för FI när frågan kom från valberedningen strax före jul.

– Låt mig få tänka på saken, sa jag. Och så tänkte jag: Om jag någon gång skulle gå med i ett parti så skulle det nog vara FI. Jag tycker att det behövs ett parti som tar jämställdhetsfrågorna och mänskliga rättigheter på allvar. Dessutom har inte FI någon historisk tradition av hur politik ska föras eller bagage som spökar, utan det är nytt, utav denna tid. Det är ett mer innovativt parti och man plockar in fler yngre. Man tittar givetvis på det historiska perspektivet men man är inte fast i det.

– Jag tror på ideologin. När jag började läsa på lite mer så kände jag igen så mycket av mig själv i FI. Nu är jag 57; nu bör jag nog ta ett steg till i min aktivism och gå in i beslutfattande position, inte bara påverkande, säger hon och ler.

Målet är att mänskliga rättigheter ska genomsyra all politik. Det är radikala tankar i en tid då högerextrema krafter tar allt större plats och ingår taktiska allianser över de nationella gränserna inför Europaparlamentsvalet. Soraya står redo att möta dem.

– Man kan inte med tyst diplomati häva rasismen och högerextremismens framfart. Man måste ta debatten med dem. Man måste öka insikten hos människor om vad det leder till, vi har bevis på det historiskt. Om människor nu har glömt så behövs någon som kan påminna dem om det, och jag tror att jag kan vara duktig på det.

Mindre värd

När Soraya får frågan om vad hennes politiska engagemang bottnar i suckar hon tungt.

– Jag är född fördömd. Från den dag jag föddes har jag varit en andra klassens människa som setts som mindre värd. Det kände jag väldigt tidigt genom att växa upp i en miljö där min mamma blev tvångssteriliserad på grund av sin etnicitet, och tvingades till abort av myndigheterna när hon var gravid med sitt tredje barn, i sjunde månaden.

Rösten blir tunnare, och blicken växlar åt sidan.

– Det har präglat hela min uppväxttid, och hela min mammas och mammas släkts självbild: myndighetsskräcken, att inte tillhöra, att inte vara värd, att hela tiden bli påmind om att man är en andra klassens människa. Att man är kriminell. Att man är smutsig. Att man är dum. Att man inte har några visioner. Alla de här fördomarna.

När Soraya på sitt sjunde år skulle börja skolan i Göteborg bestämde skolledningen utan vidare motivering att hon skulle genomgå en stor sinnesundersökning hos psykolog. Att Soraya till skillnad från många andra barn i samma ålder redan kunde läsa, skriva och räkna togs inte hänsyn till.

– Under många år har jag förträngt den händelsen, men nu när jag i vuxen ålder tänker tillbaka på det kommer jag ihåg rummet och några av testerna jag fick göra. Och psykologen som utförde testet, en man. Jag minns att jag var så glad för jag gjorde så rätt! För mina föräldrar var det väldigt kränkande; jag förstod kanske inte så mycket just då.

Psykologen konstaterade att flickan var helt redo att börja skolan. Det var 1963.

Ständigt förberedd

Föräldrarna sökte ständigt förbereda barnen på att möta det samhälle som redan dömt ut dem. För att ingen skulle ha något att klaga på. För att inte Soraya och hennes lillebror skulle tvångsomhändertas, ett inte sällsynt övergrepp på romska familjer vid den tiden.

– Barnavårdsnämnden kom ju var och varannan vecka och knackade på dörren, och tittade på hur det var allting. Så det fanns hela tiden en rädsla.

Den påtvingade sinnesundersökningen har lämnat sina spår i form av gnagande prestationskrav.

– När jag fick läromedel läste jag alltid igenom det för att visa att ”jag kan, bilden som ni har av mig är fel”. Och det var väldigt viktigt för mig att få vara svensk, så jag såg till att få bli Lucia varje år, om jag så skulle mygla för att få bli det.

Soraya skrattar och blicken ler busigt under den blonderade luggen.

Den lilla advokaten

– När jag var liten satt jag ofta under köksbordet när vi hade besök – det hände ofta med en så stor släkt – och blandade mig i diskussionerna kring bordet. Om man talade om någon som betett sig illa kunde jag komma med invändningar och förklara ett beteende som de andra inte tänkt på.

Med nöjd min berättar hon att pappan brukade kalla henne ”advokaten”. När pappan senare var döende lämnade han över ansvaret för familjen till Soraya. I dag är hon den enda i familjen som är kvar i livet.

Man får ta sin plats

Det var först framåt 40-årsåldern som Soraya kunde släppa sin negativa självbild som en andra klassens medborgare.

– Ju mer bekväm jag blev i mina rättigheter, desto lättare blev det att slänga av mig min offerklädsel. Min styrka var bara roller jag spelat innan dess. Om jag pratar underifrån så blir jag också behandlad så. Men om jag pratar med dig jämlikt så blir jag bemött på ett annat sätt. Det är ingen som ger plats. Man får ta sin plats på ett ödmjukt, jämlikt sätt. Det har varit väldigt viktigt för mig.

Efter att ha fött fyra barn så kom även känslan av skyldighet i samhället. Soraya berättar med tårar i ögonen om när hon tog initiativ till International Roma Women’s Network. Hon tillägger att de var flera som tillsammans satte igång projektet men att de andra ville att hon skulle bli ordförande.

– Nu finns det romska kvinnor organiserade i alla europeiska länder. Det är jag mest stolt över att ha lyckats med. Jag har fört upp romska kvinnor på den politiska agendan på europeisk nivå och synliggjort dem.

Att inte ge sig

”Sen är jag stolt över att jag trots mycket motstånd inte gav mig utan fortsatte och talade”, säger hon med en horisontell handrörelse fram och tillbaka. Hon berättar om när hon för första gången skulle hålla ett tal för alla statliga ambassadörer i Europarådet. Som enda romska kvinna var hon också mån om att sätta sig i respekt hos de fem övriga romska representanterna, som alla var män.

– Här ska jag visa att jag inte böjer på knäna för någon. Jag är den jag är, jag står för det jag är och har att förmedla, ”take it or leave it”. Det var inte förhandlingsbart. Det visade jag även med mitt kroppsspråk. Det är något man lär sig sedan man är liten: att läsa av miljöer, att läsa av människor. Om man har levt som jag gjort, då blir man lite strategisk.

Efter talet kom de manliga romska ledarna fram och tog henne i hand. I dag är Soraya väl förankrad i den romska, mansdominerade världen.

Europas framtid

Det har blivit söndag kväll den 9 februari. Under dagen har FI:s valkonferens presenterat resultatet av medlemmarnas omröstning. Soraya Post står fast som första kandidat på listan till Europaparlamentsvalet i maj. Själv har hon precis kommit tillbaka till Göteborg, och sitter på bussen hem. I telefonen hörs en glad röst:

− Vi skapar historia nu. Det här betyder jättemycket för alla de 15 miljoner romer som lever runtom i Europa.

Europas framtid finns här.