Horor, madonnor och kvinnliga idrottare

2013-07-19 | Mehrtab Motavvas , Toktam Jahangiry padlock

FEMINISM

Ett slags hora-madonna-komplex drabbar globens kvinnor - med lokala variationer - så fort de överträder könsnormerna i förhållande till idrott. Det utgör ett globalt demokratiproblem, menar Mehrtab Motavvas och Toktam Jahangiry

Det finns en global föreställning om att män har rätt att kontrollera kvinnors sexualitet. Vad som skiljer kvinnoförtrycket åt är dess olika former och grader. I till exempel Islamiska republiken Iran straffar staten kvinnor som bryter mot förbudet att se herrfotboll på offentliga platser, i Polen tar den katolska kyrkan officiellt avstånd från kvinnliga tennisspelare som blottar sina kroppar och i Sverige ärekränker män kvinnor om de satsar på fotbollskarriärer istället för skönhetsideal. I alla tre fall brännmärks alltså idrottsintresserade kvinnor för att de på olika sätt avviker från könsnormerna. Detta är ett globalt demokratiproblem.

Manligt offentligt rum

Den 10 juni 2012 meddelar Göteborgsposten att ”Kvinnor i Iran inte får se EM”. Europamästerskapet i fotboll sänds på storbilds-tv i biosalonger, men kvinnor får inte se matcherna i sällskap av män. Och den 19 juni 2013 skriver Förenade Föreningar För ett Fritt Iran att ”Iran stänger av kvinnorna från fotbollsfirande” på offentliga platser när landslaget kvalificerade till Världsmästerskapet 2014 genom att vinna med 1-0 mot Sydkorea. Islamiska regimens motivering till diskrimineringen är att kvinnor behöver skyddas från mäns grova språkbruk och oanständiga beteende, samt korta och åtsittande fotbollskläder.

Enligt polischefen Bahman Kargar borde kvinnor till och med ”tacka polisen för förbudet”. Därför tvingas kvinnor som vill titta på fotbollsmatcher att klä ut sig till män och smyga in i nationalarenan, trots risken att föras bort och häktas i ett rättsosäkert land som Iran. 2006 dömde regimen den internationellt uppmärksammade regissören, Jafar Panahi, till sex års fängelse för att ha kritiserat kvinnors utanförskap inom fotbollen i filmen ”Offside”.<p>

Anständiga kvinnor

I en artikel med rubriken ”Ramaskri mot stjärnan – efter nakenbilderna” i Aftonbladet den 11 juni 2013 skriver Zbigniew Kuczynski och Andreas Käck att den katolska kyrkan i Polen har tagit officiellt avstånd från världens fjärde bästa tennisspelare på damsidan, Agnieszka Radwanska, för att hon har ”vikt ut sig naken” i ESPN:s Body Issue Magazine. Prästen Marek Dziewiecki, ser utvikningen som en ”skam”. Även andra präster, journalister, kända skådespelare och kommentatorer i stora tidningar fördömer tennisspelarens ”agerande”.

Radwanska är troende katolik och har varit ambassadör för ”Jag skäms inte inför Jesus” - en kampanj som gymnasieelever startat i protest mot att skolor förbjudit kors i klassrum – och anser att det tvärtom är objektifieringen av kvinnokroppen som är fel. För kvinnor är, liksom män, ”Guds barn” enligt henne.

Kvinnlighetspoliser

Den 11 juli 2013 skriver journalisten Simon Rosenqvist om ”Näthatet mot landslaget: ’lesbiska horor’” i Sveriges radio. När det svenska damlandslaget missade några straffar i EM-matchen mot Danmark rasade näthatet mot de kvinnliga fotbollsspelarna. Men kritiken handlade mer om deras utseende, sexuella läggning och kön än deras spelteknik.

I en skärmdump från Twitter avslöjas bland annat att elithandbollstränaren Andreas Stockenberg förlöjligat laget för att vara ”40 kvinnor och 4 karlar” under middagar med sina respektive. Andra män i tråden skriver att damfotbollspelare är ”horor”, ”nollor”, ”flator” och ”fula kossor” med ”små bröst och kort hår” som bara ”spelar fotbollsspelare”. Damlandslaget uppmanas också att ”hålla käften” och avsluta sina fotbollskarriärer, för ”damer ska inte spela fotboll” eftersom de då ”ser ut som män.”

Frågan är vilka likheter och olikheter som finns mellan dessa tre fall: den islamiska regimens förbud mot att kvinnor ser herrfotboll på offentliga platser i Iran, den katolska kyrkans officiella fördömande av tennisspelares utvik i Polen och manliga medborgares förlöjligande av kvinnliga fotbollsspelare i protestantiska-sekulära Sverige?

Den grundläggande likheten består i kravet på mäns kontroll över kvinnors sexualitet. I Iran förbjuder den islamiska staten kvinnor att se herrfotboll för att manliga tittare använder ett sexuellt aggressivt språk. I Polen tar den katolska kyrkan och andra stora ansikten officiellt avstånd från kvinnliga tennisspelare för att de blottar sig inför mäns blickar. I Sverige brännmärks kvinnor för att de spelar fotboll istället för att underkasta sig skönhetsidealen.

Det finns emellertid också olikheter mellan fallen. En fundamental olikhet är att i de två första fallen (Iran och Polen) gör män i maktpositioner anspråk på att förhindra kvinnor från att väcka lust hos män, medan i det sista fallet (Sverige) gör manliga medborgare anspråk på att förhindra kvinnor i maktpositioner från att inte väcka lust hos män.

Varför? Därför att i mer religiösa stater och samhällen uppmanas kvinnor att vara kyska inför män (alltså ”madonnor”), medan kvinnor i mer sekulära stater och samhällen tvärtom uppmanas att vara sexuellt stimulerande för män (alltså ”horor”).

Om vi nu använder Sigmund Freuds psykoanalytiska begrepp kan vi säga att ”hora-madonna-komplexet” fortfarande utgör två sidor av samma mynt, nämligen mäns kontroll över kvinnors sexualitet. Båda sidor av myntet uttrycker att vi fortfarande lever i en patriarkal värld där kvinnor är mäns sexuella objekt istället för självständiga subjekt. Det som skiljer myntets sidor åt är hur denna patriarkala kontroll över kvinnors sexualitet tar sig uttryck - sexualkontrollens olika former och grader – så att säga.

Som tur är förtrycker inte alla män kvinnor, förhoppningsvis inte ens de flesta, men det är tillräckligt många för att detta ska vara ett globalt demokratiproblem. Och problemet har inte med någon specifik religion eller icke-religion att göra, det är ett patriarkalt och strukturellt världsproblem. Om över halva jordens befolkning missgynnas på grund av sitt kön - så att kvinnor antingen inte uppnår eller sparkas ner från maktpositioner - är det något allvarligt fel på vår människosyn.

Låt oss därför ”ta debatten” om varför ni konservativa anser att kvinnor och män ska leva i enlighet med medeltida könsroller! Come on, ta en normkritisk match med oss feminister!

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.