Rebecka Bohlin, författare till reportageboken "De osynliga".

Arbetarklassens livspussel

2012-02-24 | Karin Råghall padlock 4

EKONOMI

Det pratas ofta om medel- och överklassens livspussel. I Rebecka Bohlins nya reportagebok De osynliga är det i stället vardagen för Europas fattiga arbetarklass som står i centrum. En vardag fylld av slitsamma och stressiga jobb med löner som knappt går att leva på.

FAKTA/De osynliga

Reportageboken De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass ges ut av Atlas förlag och ingår som en av tre böcker i reportageserien "Vems Europa?".


Läs mer på samma tema:

2012-20-17 De arbetar – är ändå fattiga

De osynliga handlar om Lucía Gonzales som trots två jobb har svårt att försörja familjen. Den handlar om Mirela Bajgora som städar mellan 6 och 10 på morgonen, för att sedan ha en obetald rast på sex timmar innan hon går på nästa städpass mellan 16 och 20. Sitt barn träffar hon nästan bara på helgerna. Boken handlar också om Sado Djalo som med sina få tillhörigheter har sökt sig från det ena europeiska landet till det andra i jakt på bättre arbetsvillkor och högre lön.

Rebecka Bohlin vill bryta tystnaden om de fattigas villkor. Det gör hon genom att berätta om hur ett antal arbetare i Sverige, Tyskland och Storbritannien har det. Hon intervjuar även forskare och fackliga företrädare.

Men vad beror den på, tystnaden?

– Den största anledningen är att det är väldigt många människor som tjänar på att det är tyst. Människor som inte själva har de här jobben får ett bekvämare liv om de som jobbar i servicesektorn har usla villkor. Och de som har makten att berätta – medierna – tillhör ju själva gruppen som tjänar på att det är tyst, säger Rebecka Bohlin.


Prekariatet växer

Vardagen för de låglönearbetare hon berättar om – ofta migranter med eller utan papper – består av delade turer, kombinationstjänster, tillfälliga kontrakt eller jobb utan kontrakt, udda arbetstider och inte minst en känsla av att sakna ekonomiska marginaler.

Den här typen av jobb brukar beskrivas som prekärt arbete och blir allt vanligare i Europa. De som tillhör prekariatet är oftast kvinnor och har osäkra arbetsvillkor, låga löner och obekväma arbetstider.

Hur kan man förstå att den här typen av arbete blir vanligare?

– Under en lång tid har det i små steg skett en flexibilisering av arbetsmarknaden, i meningen att det har blivit flexiblare för arbetsgivaren. Det är vanligare med kortare, tillfälliga kontrakt eller att inte ha något kontrakt alls och det har blivit vanligare med arbetsplatser utan kollektivavtal, samt mer natt- och helgarbete. Bara var tredje kvinna som jobbar i Sverige har ett jobb med arbetstider måndag till fredag 9-5, säger Rebecka Bohlin.

Hon anser att fackföreningsrörelsen borde ha varit mer alert när det gäller arbetares förändrade villkor på den europeiska arbetsmarknaden.

– Facket har inte stått upp för den här gruppen arbetare.


Efterlyser facklig kamp

Visserligen finns det enskilda initiativ där facket har lyckats organisera låglönearbetare, ett exempel är kampanjen Justice for Cleaners (rättvisa för städare) i Storbritannien, men Rebecka Bohlin menar att det behövs det en rejäl omstrukturering av fackföreningsrörelsen. Hon efterlyser mer av kampinstitutioner och mindre av serviceinrättningar, samt uppsökande verksamhet för att värva nya medlemmar.

Den försvagade fackföreningsrörelsen är en av orsakerna till att prekariatet växer i Europa. Men det finns också andra förklaringar. I takt med att många stora industrier har flyttat sin produktion till låglöneländer har servicesektorn vuxit i Europa. Därmed har efterfrågan på kvinnors och framförallt kvinnliga migranters arbetskraft ökat. Samtidigt har en nyliberal politik med avregleringar, en tillbakapressad välfärdsstat och ökade klassklyftor fått fäste. Därmed skapas förutsättningar för att fler ska ha råd att köpa servicetjänster, samt ett större behov av lågavlönad arbetskraft.

I Sverige började efterfrågan på hembiträden växa när rut-avdraget infördes. Avdraget, som förra året kostade skattebetalarna 1,4 miljarder kronor, har sagts vara en lösning på det så kallade livspusslet. Hur lösningen skulle komma kvinnor som Lucía Gonzales eller Mirela Bajgora till dels har dock ingen kunnat förklara.

– Rut-avdrag hjälper inte arbetarklassens kvinnor, säger Rebecka Bohlin.


Olika slags livspussel

I stället för att subventionera de välbeställdas städning med skattemedel efterlyser hon en debatt om det slimmade arbetslivet och ett ifrågasättande av att kvinnor utför mycket mer av det obetalda hemarbetet än män.

Hur skiljer sig de fattigas livspussel från medel- och överklassens?

– Medel- och överklassen har ofta fasta anställningar på heltid med hyfsade löner, de kan ha råd att jobba deltid och har inflytande över arbetstiderna. I arbetarklassen har man ofta ett skiftjobb där man inte har inflytande över tid och plats, och inte heller har barnomsorg som svarar upp mot ens behov, säger Rebecka Bohlin.

Hon är dock ingen varm förespråkare av barnomsorg dygnet runt utan vill framförallt se ett ifrågasättande av 24-timmarssamhället och en diskussion kring vad som är ett gott arbete. Kanske måste inte alla lokaler städas tidigt på morgonen och sent på kvällen, resonerar hon.

Rebecka Bohlin önskar att feminister ska ta sin utgångspunkt i arbetarklassens kvinnors villkor i stället för medelklassens i diskussioner om livspussel. Hon anser också att feminister – åtminstone på vänsterkanten – inte bör nöja sig med förslag om hur kvinnor lättare ska komma i arbete, utan också ställer krav på att jobben har ett vettigt innehåll. Ytterligare en stor feministisk fråga ser hon i den process där klassklyftorna ökar och välfärdsstaten pressas tillbaka.

– Detta för med sig att migrationen ökar, liksom efterfrågan på hembiträden. Den som är anställd i någons hem är väldigt utsatt för bland annat våld och sexuella övergrepp, säger Rebecka Bohlin.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20120224 - Anne Jalakas

Extremt viktig fråga som har så otroligt svårt att slå igenom i den allmänna debatten.


20120225 - Simone Lindsten

Instämmer. Inga-Lisa Sangregorio konstaterade redan för många år sedan att de som sitter fast i "livspusslet" sällan har vare sig tid eller ork att göra sina röster hörda. Därför är Rebeccas bok så viktig.


20120226 - Jörgen Mattsson

Nu är det inte bara invandrare som tillhör arbetarklassen. Det förändrar naturligtvis ingenting i sak, men jag ville bara påpeka det så man inte osynliggör marginaliserade grupper med svenskt ursprung.


20120228 - gunvor rova

Sa mhället är uppbyggt på låga kvinnolöner T.ex inom vården.Det är en stor grupp som ingen tycks bry sig om inte ens facket.Värst är det för alla med deltids och visstids anställningar.Lägst står de hemarbetande rutavdrags- hembiträden som subventioneras med skattemedel....Så vad kan vi förvänta oss i det samhälle som inte bygger på rättvisa?

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: